Titel: You Can Count on Me
Genre: Drama
Land: USA
År: 2000
Regi: Kenneth Lonergan
I rollerna: Laura Linney, Mark Ruffalo, Rory Culkin, Matthew Broderick
Handling: Syskonen Sammy och Terry Prescott har varit föräldralösa sedan barndomen, då deras föräldrar omkom i en bilolycka. Medan Terry valde att söka sig bort och uppleva världen stannade Sammy kvar i den lilla hemstaden Scottsville, där hon nu lever med sin 8-årige son Rudy och arbetar på det lokala bankkontoret. En dag får hon ett brev från Terry som berättar att han är på väg hem. Men vad Sammy hoppades skulle bli ett kärt och varmt återseende förvandlas snabbt till djup besvikelse när det går upp för henne vad syftet med den destruktive Terrys hemkomst verkligen är. Samtidigt tar den tidigare kyliga relationen till hennes chef en oväntad vändning, vilket ytterligare ställer problemen på sin spets.
Omdöme: Jag kände inte till den här filmen av någon anledning, trots att den fick två Oscarsnomineringar (kvinnlig huvudroll och manus) och har Laura Linney och Mark Ruffalo, båda som jag gillar. Och efter att ha sett filmen kan jag bara gilla dem mer, de är verkligen bra här. Och även om det är de två som bär filmen tillsammans och på var sitt håll, så får man bl.a. en fin birollsprestation av Rory Culkin i sin filmdebut.
Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det är jag gillar med den här filmen, för egentligen är det inget speciellt med historien. Den är varken jättegripande, dramatisk eller sorglig, men trots det är det något som tilltalar mig med den. Kanske är det just att den inte försöker vara något av detta och istället bara är ett bra drama om två syskon och hur deras liv är när de träffas. Det känns äkta och det är väldigt viktigt för att man inte ska tröttna på en sån här film. Det är regidebut för Kenneth Lonergan som även skrev manus och har en biroll i filmen. Han har senare bl.a. skrivit manus till Gangs of New York (Oscarsnominerat) samt komedin Analyze This.
Mark Ruffalo som Terry bjuder verkligen på en bra rolltolkning som gör att man inser att han varit bra ett bra tag och inte bara någon som dykt upp på senare tid. Han förtjänar helt klart mer uppmärksamhet framöver. Laura Linney tillhör en av de absolut främsta skådespelerskorna på senare tid och är perfekt i den här typen av roller där hon får göra lite av allt. Lite kul är att Matthew Broderick var den som först blev castad (i rollen som den nya bankchefen) då han är vän med regissören som skrev rollen direkt för honom. Det är sammanfattningsvis en film som inte har några toppar och dalar, utan en film som är jämn rakt igenom och får en också att tänka till lite om livet.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
Genre: Drama
Land: USA
År: 2000
Regi: Kenneth Lonergan
I rollerna: Laura Linney, Mark Ruffalo, Rory Culkin, Matthew Broderick
Handling: Syskonen Sammy och Terry Prescott har varit föräldralösa sedan barndomen, då deras föräldrar omkom i en bilolycka. Medan Terry valde att söka sig bort och uppleva världen stannade Sammy kvar i den lilla hemstaden Scottsville, där hon nu lever med sin 8-årige son Rudy och arbetar på det lokala bankkontoret. En dag får hon ett brev från Terry som berättar att han är på väg hem. Men vad Sammy hoppades skulle bli ett kärt och varmt återseende förvandlas snabbt till djup besvikelse när det går upp för henne vad syftet med den destruktive Terrys hemkomst verkligen är. Samtidigt tar den tidigare kyliga relationen till hennes chef en oväntad vändning, vilket ytterligare ställer problemen på sin spets.
Omdöme: Jag kände inte till den här filmen av någon anledning, trots att den fick två Oscarsnomineringar (kvinnlig huvudroll och manus) och har Laura Linney och Mark Ruffalo, båda som jag gillar. Och efter att ha sett filmen kan jag bara gilla dem mer, de är verkligen bra här. Och även om det är de två som bär filmen tillsammans och på var sitt håll, så får man bl.a. en fin birollsprestation av Rory Culkin i sin filmdebut.
Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det är jag gillar med den här filmen, för egentligen är det inget speciellt med historien. Den är varken jättegripande, dramatisk eller sorglig, men trots det är det något som tilltalar mig med den. Kanske är det just att den inte försöker vara något av detta och istället bara är ett bra drama om två syskon och hur deras liv är när de träffas. Det känns äkta och det är väldigt viktigt för att man inte ska tröttna på en sån här film. Det är regidebut för Kenneth Lonergan som även skrev manus och har en biroll i filmen. Han har senare bl.a. skrivit manus till Gangs of New York (Oscarsnominerat) samt komedin Analyze This.
Mark Ruffalo som Terry bjuder verkligen på en bra rolltolkning som gör att man inser att han varit bra ett bra tag och inte bara någon som dykt upp på senare tid. Han förtjänar helt klart mer uppmärksamhet framöver. Laura Linney tillhör en av de absolut främsta skådespelerskorna på senare tid och är perfekt i den här typen av roller där hon får göra lite av allt. Lite kul är att Matthew Broderick var den som först blev castad (i rollen som den nya bankchefen) då han är vän med regissören som skrev rollen direkt för honom. Det är sammanfattningsvis en film som inte har några toppar och dalar, utan en film som är jämn rakt igenom och får en också att tänka till lite om livet.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
