Titel: Thirteen / Tretton
Genre: Drama
Land: USA
År: 2003
Regi: Catherine Hardwicke
I rollerna: Evan Rachel Wood, Holly Hunter, Nikki Reed, Deborah Kara Unger
Handling: Tracy inser redan efter en dag i högstadiet att hon är hopplöst ute. För att bli accepterad måste hon bli lika cool som skolans häftigaste tjej Evie och vara beredd att gå hur långt som helst. Det som börjar med småstölder för att imponera på Evie urartar snabbt och snart är båda flickorna indragna i en självdestruktiv spiral där droger och brott blir en del av vardagen.
Omdöme: Hade inga som helst förväntningar på detta ungdomsdrama och från början kändes det mest som en amatörfilm med dumma ungdomar. Det var liksom en typisk film som ska visa hur ungdomar har det i skolan och när de växer upp, inte speciellt intressant. Tracy (Evan Rachel Wood) är vanligtvis en duktig student, men av någon anledning faller hon i fällan att vilja bli populär då hon inser hur eftertraktad skolans coolaste tjej Evie (Nikki Reed) är. För att kunna bli accepterad av Evie måste hon förändra sig snabbt - nya kläder, bort med mjukisdjuren och så en ny attityd där droger och stöld blir lika normalt som att äta och sova.
Filmen blir definitivt bättre ju längre in i historien man kommer. Det kanske aldrig blir riktigt gripande eller jätteintressant, men man börjar allt mer förstå att det gått för långt. Till stor del kände jag att mamman Melanie (Holly Hunter) inte klarade av situationen när den väl uppstod, men framförallt hade hon för dålig koll på sin dotter (och son) från början. Sonen rökte på, men det brydde hon sig inte om. När så dottern började uppträda allt mer fientligt trodde hon det bara var en del av tonåren, men borde givetvis reagerat snabbare. Nu var mamman inget snille direkt plus att hon var ensamstående då pappan bodde på annat håll och satsade på sin karriär. Så allt för lätt hade hon det inte.
Manuset är bl.a. skrivet av Nikki Reed som tagit med en hel del av sin egna uppväxt och då de två tjejerna endast var 14-15 år när filmen spelades in, kändes de ganska naturliga i sina roller. Nu var de kanske inga stjärnor, men jag tror det hade blivit sämre med mer kända skådespelerskor som man vet är äldre (typ Christina Ricci). Gillade Holly Hunter som också passade bra som den lite flummiga mamman. Hon blev bättre och bättre i filmen, ja precis som hela filmen alltså. Men det här är ingen ny Vi barn från Bahnhof Zoo, även om den hade potential att bli det med tanke på ämnet. Den är dock mycket mer gripande och bättre i allt, så se den istället. Detta är mer en lightversion kan man säga. I slutändan blev jag ändå lite överraskad då jag hade förväntat mig en mycket sämre film.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.0
Genre: Drama
Land: USA
År: 2003
Regi: Catherine Hardwicke
I rollerna: Evan Rachel Wood, Holly Hunter, Nikki Reed, Deborah Kara Unger
Handling: Tracy inser redan efter en dag i högstadiet att hon är hopplöst ute. För att bli accepterad måste hon bli lika cool som skolans häftigaste tjej Evie och vara beredd att gå hur långt som helst. Det som börjar med småstölder för att imponera på Evie urartar snabbt och snart är båda flickorna indragna i en självdestruktiv spiral där droger och brott blir en del av vardagen.
Omdöme: Hade inga som helst förväntningar på detta ungdomsdrama och från början kändes det mest som en amatörfilm med dumma ungdomar. Det var liksom en typisk film som ska visa hur ungdomar har det i skolan och när de växer upp, inte speciellt intressant. Tracy (Evan Rachel Wood) är vanligtvis en duktig student, men av någon anledning faller hon i fällan att vilja bli populär då hon inser hur eftertraktad skolans coolaste tjej Evie (Nikki Reed) är. För att kunna bli accepterad av Evie måste hon förändra sig snabbt - nya kläder, bort med mjukisdjuren och så en ny attityd där droger och stöld blir lika normalt som att äta och sova.
Filmen blir definitivt bättre ju längre in i historien man kommer. Det kanske aldrig blir riktigt gripande eller jätteintressant, men man börjar allt mer förstå att det gått för långt. Till stor del kände jag att mamman Melanie (Holly Hunter) inte klarade av situationen när den väl uppstod, men framförallt hade hon för dålig koll på sin dotter (och son) från början. Sonen rökte på, men det brydde hon sig inte om. När så dottern började uppträda allt mer fientligt trodde hon det bara var en del av tonåren, men borde givetvis reagerat snabbare. Nu var mamman inget snille direkt plus att hon var ensamstående då pappan bodde på annat håll och satsade på sin karriär. Så allt för lätt hade hon det inte.
Manuset är bl.a. skrivet av Nikki Reed som tagit med en hel del av sin egna uppväxt och då de två tjejerna endast var 14-15 år när filmen spelades in, kändes de ganska naturliga i sina roller. Nu var de kanske inga stjärnor, men jag tror det hade blivit sämre med mer kända skådespelerskor som man vet är äldre (typ Christina Ricci). Gillade Holly Hunter som också passade bra som den lite flummiga mamman. Hon blev bättre och bättre i filmen, ja precis som hela filmen alltså. Men det här är ingen ny Vi barn från Bahnhof Zoo, även om den hade potential att bli det med tanke på ämnet. Den är dock mycket mer gripande och bättre i allt, så se den istället. Detta är mer en lightversion kan man säga. I slutändan blev jag ändå lite överraskad då jag hade förväntat mig en mycket sämre film.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.0
