Titel: The Small Back Room / Det hemliga rummet
Genre: Drama/Krig/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1949
Regi: Michael Powell & Emeric Pressburger
I rollerna: David Farrar, Kathleen Byron, Jack Hawkins, Cyril Cusack
Handling: Under andra världskrigets Storbritannien kämpar Sammy Rice, en alkoholiserad forskare och bombdesarmerare mot sina alkoholbegär, för att behålla sin kärlek och med att lyckas desarmera en ny tysk bomb som tagit livet av flera människor.
Omdöme: Jag har sett ett par filmer av de kända filmskaparna Michael Powell och Emeric Pressburger. Det har varit med blandat resultat, men något de nästan alltid lyckas med är fotot, så även här. Man har iofs använt lite belysning i den här filmen, kanske för att skapa den mörka känslan av krig. Men man har med små medel skapat detaljrikedom i flera scener genom smart foto.
David Farrar i huvudrollen som Sammy Rice påminner en del om Ray Milland som några år tidigare spelade den oförglömliga rollen som alkoholiserad i klassikern The Lost Weekend. Det känns lite som den här filmen tagit inspiration från den med bl.a. någon mardrömsscen. Men där slutar också likheterna. Här baseras hans strävan efter whiskey på att han har smärta i sitt högerben som han skadat i en olycka och nu bär protes. Det gör också att han hela tiden känner sig otillräcklig inför sin kärlek Susan, som dock försöker intala honom att det inte är så.
Filmen låter ta tid på sig att bygga upp allt och börjar med att visa arbetsplatsen för Sammy, Susan och de övriga som är anställda av den brittiska regeringen. Vi får också följa Sammy och Susan på deras onsdagskvällar då de går ut till ett fint dansställe, men utan att dansa då Sammy alltså inte kan. Det känns som han plågar sig själv mer än han borde och hamnar ständigt i tankarna på att ta sig ett glas (eller rättare sagt en flaska) när Susan inte är hemma. Det är också här filmen tar fart ungefär i mitten.
Den blir också allt bättre när man lärt känna karaktärerna och ser hur allvarligt ställt det är med Sammy, något som inte är så uppenbart till en början. Så under sista tredjedelen av filmen får han äntligen chansen att desarmera den förrädiska bomben som tyskarna fällt över landet och som dödat flera barn och män som plockat upp den. David Farrar i huvudrollen sköter sig bra och jag gillar som sagt fotot i filmen som bjuder på fina lösningar, dock lite för mörkt på sina ställen. Bra, men hade nog förväntat mig lite mer, särskilt från första halvan.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
Genre: Drama/Krig/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1949
Regi: Michael Powell & Emeric Pressburger
I rollerna: David Farrar, Kathleen Byron, Jack Hawkins, Cyril Cusack
Handling: Under andra världskrigets Storbritannien kämpar Sammy Rice, en alkoholiserad forskare och bombdesarmerare mot sina alkoholbegär, för att behålla sin kärlek och med att lyckas desarmera en ny tysk bomb som tagit livet av flera människor.
Omdöme: Jag har sett ett par filmer av de kända filmskaparna Michael Powell och Emeric Pressburger. Det har varit med blandat resultat, men något de nästan alltid lyckas med är fotot, så även här. Man har iofs använt lite belysning i den här filmen, kanske för att skapa den mörka känslan av krig. Men man har med små medel skapat detaljrikedom i flera scener genom smart foto.
David Farrar i huvudrollen som Sammy Rice påminner en del om Ray Milland som några år tidigare spelade den oförglömliga rollen som alkoholiserad i klassikern The Lost Weekend. Det känns lite som den här filmen tagit inspiration från den med bl.a. någon mardrömsscen. Men där slutar också likheterna. Här baseras hans strävan efter whiskey på att han har smärta i sitt högerben som han skadat i en olycka och nu bär protes. Det gör också att han hela tiden känner sig otillräcklig inför sin kärlek Susan, som dock försöker intala honom att det inte är så.
Filmen låter ta tid på sig att bygga upp allt och börjar med att visa arbetsplatsen för Sammy, Susan och de övriga som är anställda av den brittiska regeringen. Vi får också följa Sammy och Susan på deras onsdagskvällar då de går ut till ett fint dansställe, men utan att dansa då Sammy alltså inte kan. Det känns som han plågar sig själv mer än han borde och hamnar ständigt i tankarna på att ta sig ett glas (eller rättare sagt en flaska) när Susan inte är hemma. Det är också här filmen tar fart ungefär i mitten.
Den blir också allt bättre när man lärt känna karaktärerna och ser hur allvarligt ställt det är med Sammy, något som inte är så uppenbart till en början. Så under sista tredjedelen av filmen får han äntligen chansen att desarmera den förrädiska bomben som tyskarna fällt över landet och som dödat flera barn och män som plockat upp den. David Farrar i huvudrollen sköter sig bra och jag gillar som sagt fotot i filmen som bjuder på fina lösningar, dock lite för mörkt på sina ställen. Bra, men hade nog förväntat mig lite mer, särskilt från första halvan.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
