Sunday, January 31, 2010

Boots (Drugstore) Haul

I popped int Boots today to pick up a few things (I even made a list for once and managed to stick to it!). I wanted to pick up a good foundation brush coz I'm feeling experimental and since I've never applied my foundation with anything else but my fingers, I wanted to see what the difference would be. I checked out the Ruby & Millie brushes and they looked good so decided to pick up a couple... The foundation brush was about £11 and the brow/lash one was about £7.50. I have noticed recently that when my mascaras get a little bit older (couple of months), they start to clump a bit more, I guess because the formula starts to dry up. Since I'm only half way through some of them, I don't see the need to go out and buy replacements, so I got the Ruby & Millie brush that has a metal comb on one end for separating lashes after mascara application and a brush to groom your brows. I reckon they are both suitable to use on your lashes though. The double ended brush ends flip down to create a compact case for travel which is handy.
I decided to get a back up of Revlon Colourstay Foundation in True Beige...I seem to have yo-yoed between Natural Beige and True Beige. Although I realised this week that Natural Beige is just slightly too light for me. It's hard to keep up with your perfect foundation shade when you use fake tan or gradual tan moisturisers! It's a daily challenge to try and get the match right! I also picked up another Loreal Double Extension Mascara/Serum because I still really like the formula and effect it gives. I think it's a fantastic mascara for the price!
I have known about Bio Oil for years and have heard alot of people raving about it for fading stretch marks, scars etc but I've also heard that it's great for Eczema, Uneven Skintone and Psoriasis. It contains Vitamin A, E, Calendula Oil, Lavender Oil, Rosemary Oil, Chamomile Oil and Purcellin Oil. It can applied to the face or body before or instead of your moisturiser if your skin is particularly dehydrated. I sometimes get small patches of Psoriasis on the back of my neck, at the end of my nose/sides of my nostrils and also sometimes just under one eye. It's not that noticeable to be honest but it annoys me. The cold weather makes it worse so I decided to check out Bio Oil and see how I get on. I also think it will be a good moisturiser to prepare my skin and improve it's condition for my wedding day. It was £19.50 for a 200ml bottle so not cheap but if it turns out to be the answer to my problems then I have no problem spending that amount on it.
As I had finished yet another tub of my beloved Lee Stafford Hair Growth Treatment, I wanted to pick up another one. I sauntered down the aisle and they were out of stock! How annoying. I decided to try one of the other hair masks the line had to offer and picked up one called 'Bling Hair Rehab'. It's basically a super hydrating mask containing hydrolised silk that's particularly good for coloured or hair that's seen alot of heated appliances. Since I just had my hair coloured, I thought this would be a good time to test this out. I will let you guys know if it's as good as the Hair Growth Treatment.

Saturday, January 30, 2010

Copycat



Titel: Copycat
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1995
Regi: Jon Amiel
I rollerna: Sigourney Weaver, Holly Hunter, Dermot Mulroney, William McNamara

Handling: Den kvinnliga kriminalpsykologen Helen Hudson är expert på seriemördare. Efter att i sista stund räddats från att själv bli mördad, har hon starka fobier och lever sedan 13 månader tillbaka isolerad i sitt hus. En seriemördare härjar i San Francisco och polisen M.J. Monahan vänder sig till Hudson för hjälp. Tillsammans gör de den kusliga upptäckten att mördaren kopierar de mest kända seriemördarna genom tiderna.

Omdöme: I skymundan av bl.a. Se7en har den här filmen glömts bort lite grann vilket är synd då det är en bra seriemördarfilm. Sigourney Weaver har rollen som Helen Hudson som är en kriminalpsykolog som specialiserar sig på seriemördare och håller i föreläsningar samt skriver böcker. Efter att hon undkommit en seriemördares attack håller hon sig isolerad i sitt hus och har stora problem med diverse fobier och panikattacker. För att hjälpa henne i vardagen har hon en manlig assistent som är hos henne lite då och då. Hon har svårt att hålla sig borta från vad som händer ute i världen och när ett tredje mord begåtts i hennes hemstad San Francisco terroriserar hon polisen via telefon.



Poliserna M.J. Monahan (Holly Hunter) och Reuben Goetz (Dermot Mulroney) har hand om mordutredningarna och besöker Helen för att se om hon kan hjälpa dem. Det visar sig snart att Helen är en del av mördarens plan och att han kopierar kända seriemördares mord. Med en konstant framåtgående handling finner man sig helt uppslukad av vad som händer och vad som komma skall. Precis som karaktärerna känner man obehaget av att denna mördare är i närheten och bevakar dig. Mördaren spelas kallt av William McNamara som egentligen är okänd i dessa sammanhang vilket bara är ett plus då han gör det bra.



Karaktärerna är överhuvudtaget väl genomarbetade och spelas alla bra av respektive skådespelare som passar bra i sina roller. Filmen har också en typisk, och väldigt behaglig, 90-tals känsla över sig som bl.a. fås av det skönt svepande fotot och den klart passande musiken som är lätt krypande obehaglig. Musiken påminner stundtals om musik från en del Brian De Palma-filmer från 80-talet. Filmen faller aldrig in i de vanliga fällorna och lyckas komma med en del överraskningar som gör att den skiljer sig från mängden. Det må inte vara den bästa filmen i genren, men helt klart en av de bättre och gjord med bra tempo rakt igenom. För trots en speltid på två timmar känner man aldrig att storyn haltar och att det hela tiden känns intressant.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.5

Case 39



Titel: Case 39
Genre: Skräck/Thriller
Land: USA/Kanada
År: 2009
Regi: Christian Alvart
I rollerna: Renée Zellweger, Jodelle Ferland, Ian McShane, Bradley Cooper

Handling: Socialarbetaren Emily Jenkins tror att hon sett det mesta innan hon tar sig an sitt hittills svåraste fall, den plågade tioåringen Lilith Sullivan. Emilys värsta farhågor besannas när föräldrarna försöker döda Lilith, deras enda dotter. Emily räddar henne och bestämmer sig för att själv ta hand om henne tills dess att en lämplig fosterfamilj går att finna. Det är vid det laget den verkliga skräcken börjar...

Omdöme: Efter ganska ljummen kritik och med Renée Zellweger i huvudrollen var jag lite skeptisk till den här filmen. Men eftersom tyske regissören Christian Alvart (som stod för lyckade Antikörper) låg bakom kände jag att det kunde vara värt en titt. Jag känner ganska tidigt att filmen har något som gör den lite annorlunda än den vanliga amerikanska skräckfilmen och det är främst atmosfär. Det tar därför inte lång tid för mig att komma in i filmen och trots Zellweger finner jag det faktiskt överraskande bra. Hon stör mig inte så mycket som jag först trodde och det är mycket tack vare att fokusen inte ligger på henne utan den lilla tjejen spelad av Jodelle Ferland.



Jodelle Ferland ger en övertygande prestation som den inte helt normala unga flickan och det är främst sättet hon pratar och agerar på som gör det extra "creepy". Och det är precis så hon ska spela rollen - kusligt. En annan sak som ger filmen det där extra är musiken som skiljer sig från den vanliga amerikanska skräckmusiken och som istället skapar lite extra stämning. Även fotot bjuder på en del delikatesser som man känner igen från Antikörper med många kranåkningar och där t.ex. kameran placerats rakt uppifrån så man följer regnet falla snyggt. Det är för övrigt samma kompositör och cinematograf som till Antikörper.



Det är inte en lika bra film, men likheterna med The Ring tycker jag är noterbara och gör att om man gillar den bör man gilla det här. Vad som hör till filmens svagheter är väl framförallt när man visar "för mycket". Detta gör att det inte blir lika kusligt under sista biten som det varit tidigare med flickan. Men filmen vinner mycket på att skilja sig en del från standard skräckfilmen och inte vara korkad eller gå efter den vanliga mallen. Med ett kraftfullare slut hade det nog kunnat bli ett högre betyg, men som helhet blev jag helt klart nöjd.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.3

YSL Fard A Levres Rouge Pur

I'm still on the search for the perfect lip colour for my wedding day and with a name like 'Romantic Pink', I thought this YSL Fard A Levres Rouge Pur was definitely worth a look. It's described as a pale neutral pink but I would say it's a medium neutral pink. I'm still not a big fan of the 'plasticky' packaging but then again, anything short of the Rouge Volupte packaging is a disappointment. Although I love to wear pale pink, peaches and nudes everyday, they don't translate well in photographs. I find that shades that suit me in 'real life', kind of drain the colour from my face when a camera and flash is involved. So I have been searching for a slightly darker shade of pink from what I would usually wear. This shade really does remind me of a romantic, hazy, blush pink that is so pretty...
It has the usual smooth, silky formula, it's reasonably long lasting and feels moisturising. I've seen reviews of these lipsticks where people say they hate the fragrance but I really don't notice that. I don't find the smell overpowering at all. My YSL lipsticks are definitely my favourite and most used in my collection.
This is also the first pic with my lighter hair colour. Feels so much better now I've had it freshened up!
The other thing I wanted to get opinions on is whether they know of any lipstick sealant that doen's stink like Lipcote but has the same fixing effect. I need something to keep my lipstick in place all the way through the wedding day without having to re-apply it all the time.

Friday, January 29, 2010

The Men Who Stare at Goats



Titel: The Men Who Stare at Goats
Genre: Komedi/Drama
Land: USA/Storbritannien
År: 2009
Regi: Grant Heslov
I rollerna: Ewan McGregor, George Clooney, Jeff Bridges, Kevin Spacey

Handling: I bakvattnet av avslöjanden om tortyrmetoder som använts av den amerikanska armén i Afghanistan och Irak, kommer en film om en mindre känd förhörsmetod med ursprung i New Age-teorier. Den har använts i USA:s krig mot terrorism bland annat i förhör vid Guantánamo Bay. Filmen handlar om en hemlig enhet i den amerikanska armén som utgår från teorin om att man, med rätt mental träning, bland annat kan gå igenom väggar och murar och att man kan döda getter genom att stirra dem till döds.

Omdöme: Filmen följer reportern Bob Wilton (Ewan McGregor) som åker över till Irak-kriget för att försöka hitta en bra story. Där träffar han på Lyn Cassady (George Clooney) som sägs vara ledande inom paranormala krafter och har varit med i en hemlig amerikansk enhet där även Bill Django (Jeff Bridges) och Larry Hooper (Kevin Spacey) ingått. Givetvis blir Bob nyfiken på detta eftersom han hemma i USA intervjuvat en man som pratat just om detta och nämnt Lyn Cassady. Bob följer med Lyn i jakten på den stora storyn.



För att filmen inte ska bli allt för tråkig har man valt att slänga in diverse flashbacks lite här och där för att förklara saker och introducera olika karaktärer, så som Bill Django och Larry Cooper. Detta gör dock att filmen blir alldeles för spretig och jag känner aldrig något intresse för historien. Man vet inte heller om man ska ta det hela på allvar eller om det är tänkt som lättsam underhållning då det aldrig blir särskilt roligt förutom i några udda scener. Ja, man får sig ett par skratt, men inte mycket mer. Vad är det egentligen man velat åstadkomma med filmen ? Den känns helt enkelt mest meningslös och utan poäng.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.7

Sudden Fear



Titel: Sudden Fear / Avslöjad
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1952
Regi: David Miller
I rollerna: Joan Crawford, Jack Palance, Gloria Grahame, Bruce Bennett

Handling: Skådespelaren Lester Blaine ska ha huvudrollen i den nya pjäsen av författaren Myra Hudson när hon ersätter honom då hon inte ser honom som den "romantiska manliga huvudpersonen". En månad senare på tåget mellan New York och San Francisco, träffar de på varandra igen och han förför henne. Frågan är bara om hans intentioner är goda eller om han har något annat i görning...

Omdöme: Med de perfekta skådespelarna för den kvinnliga respektive manliga huvudrollen har man byggt en bra grund att jobba med. Joan Crawford hade redan vunnit en Oscar och var här nominerad för tredje och sista gången i sin karriär. Hon spelar Myra Hudson som blir romantiskt involverad med Lester Blaine som inte har utseendet med sig, men lyckas charma henne på tåget mellan New York och hennes hemstad San Francisco. Jack Palance, som kom att vinna en Oscar 1992, blev här Oscarsnominerad för första gången av tre i rollen som Lester Blaine. Lägg därtill Gloria Grahame, i rollen som Irene, som vann en Oscar samma år som denna film gjordes, men i en annan roll.



Filmen låter sig byggas upp där det mesta handlar om relationen mellan Myra Hudson och Lester Blaine och blir till ett trevligt melodrama i San Francisco. Men så fort Irene dyker upp förstår man att hon och Lester Blaine har ett förflutet tillsammans och att de planerar något. Ungefär halvvägs övergår filmen till att bli en riktig film-noir och titeln "Sudden Fear" passar då perfekt. För nu vet Myra om att de planerar något tillsammans och att hon är måltavlan. Filmen blir riktigt tät och spännande och jag har absolut inget emot att det inte hänt så mycket i noir-väg innan dess. För man har lagt ut små detaljer som man känner kommer återkomma i filmen, och det gör de också.



En väl sammanvävd historia som inte bara har bra skådespelarprestationer utan stundtals bra musik av den 14-faldigt Oscarsnominerade Elmer Bernstein (en vinst) och ett mycket snyggt och genomtänkt foto av 18-faldigt Oscarsnominerade Charles Lang (en vinst) som bara förhöjer helheten. Jack Palance är perfekt i sin roll och kombinerar charmen med det onda riktigt bra. Likaså hanterar Joan Crawford sin karaktär likvärdigt bra, speciellt när hon inser att hennes liv är i fara. Kanske skulle man kunna klaga på vissa beslut som karaktärerna gör, men jag köper de val de gör och det gör att det blir en spännande och minnesvärd film i genren.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

Good Times/Bad Times

GOOD TIMES

1) The wheels have been set in motion for my hen weekend in Edinburgh and luckily I have fantastic bridesmaids to help organise the whole thing. It’s taken such a weight off my shoulders coz I’ve got so many other things to sort out for the wedding. I’m currently running about 15 spreadsheets for various things…I’ve gone spreadsheet mad! I blame my fiancé, Chris. He’s a chemical engineer and everything he does at work is input to spreadsheets so he kinda got me into that, adding formulas etc. I can’t believe it…he’s finally turned me into a geek!ha ha.
2) Korres Jasmine Lip Butter – This has been my best friend for a week now. I have been laying off my By Terry Rose De Balm as I don’t want to say goodbye to it just yet! I have had this Korres Lip Butter sitting in a drawer for a while so I decided to break it out and keep it in my drawer at work. I like to have one lip balm in my bag for when I’m on the go, one at work and one next to the bed at home. I know it’s over the top but I just hate having cracked or chapped lips! This lip butter contains Shea Butter and Rice Wax and it’s just divine. It totally melts onto your lips and it’s tinted with a nice natural sheeny colour so it gives you a look of being ‘polished’ even though you’re only wearing a lip balm. My lips feel so soft and smooth…love it!
3) I’m really trying to follow a good strict beauty regime ahead of the wedding (ok, I’ve got months to go but the longer I do it, the better results I will see I guess). So, I’ve been doing hair masks twice a week and face masks once a week. I’ve also been applying serum or essential oils to my face before moisturising to fade any blemish scars or uneven skintone, exfoliating my whole body once or twice a week and moisturising my whole body every night (essential since I’m wearing a strapless wedding dress). Chris has complained about the moisturising coz he doesn’t particularly like the ‘slimey’ effect it gives my skin but I said “tough!”…this is for the greater good!ha ha. He did say to me recently “wow, I never realised how much work girls have to put into their appearance until I moved in with you”. I would have liked to have kept up the pretence we had for the first couple of months of our relationship that I looked like this naturally, but I think the magic is somewhat ruined when your partner sees you with facemasks on, stinking of fan tan or on those days when you just can’t be bothered. I remember the first time he saw me without makeup on, I hated it, but he told me I looked lovely (I know I didn’t, but it meant a lot that he said it).
4) I’ve discovered two products this week that work really well together. Benefit Hello Flawless Powder in Shell – This is actually designed to be a powder foundation but it doesn’t have enough coverage for me so I have found a better use for it in my case. I have been applying it VERY lightly with a kabuki over the top of Korres Wild Rose Foundation, which can sometimes make my skin look a teensy bit too shiny by lunchtime. BUT when I apply the Hello Flawless powder in the morning over my foundation, it gives my skin a nice soft matte glow that lasts ages. My skin really looks so flawless when I use that combo without looking cakey or heavy. That’s what I was wearing in my last post about the Sleek Face Contour Kit. I wouldn’t apply this powder over a foundation like Revlon Colourstay as it would be too much but it’s great to set lighter foundations.
5) I was at the hairdresser last night and I felt like my hair was getting a bit dull so I asked her to lift the colour a bit. It’s got really nice creamy blonde shades in it now and I’m so happy with it. It’s amazing how the right hair colour can totally change your complexion and make it seem brighter. I woke up today and did my makeup and it all just looked so much better!
Bad Times

1) Woke up to heavy snow this morning that appeared from nowhere. Nuff said.

2) I haven’t been able to go to the gym lately since I’ve had a head cold that just won’t shift. I wasn’t totally watching what I was eating since I kept thinking about the old saying “feed a cold”. That person obviously didn’t have a wedding in 6 months time! I feel like I’ve taken a few steps backwards with my weightloss and I hate that feeling. I really need to kick start my healthy eating and exercise regime tonight (yes, gym on a Friday night…I mean business!). I just want to get that ‘feel good’ thing again and I should be back on track in about 2 weeks but I just want it now!

Thursday, January 28, 2010

The Spiral Staircase



Titel: The Spiral Staircase / Spiraltrappan
Genre: Drama/Mysterium/Thriller/Film-Noir
Land: USA
År: 1945
Regi: Robert Siodmak
I rollerna: Dorothy McGuire, George Brent, Ethel Barrymore, Rhonda Fleming

Handling: En seriemördare, som ger sig på kvinnor med något slags handikapp, härjar i New England i början av 1900-talet. Den stumma Helen oroar sig för att bli mördarens nästa offer...

Omdöme: Något jag inte minns att jag sett tidigare i en så här gammal film i den här genren är att man under förtexterna får se skådeplatsen för upplösningen med spiraltrappan. Man filmar trappan rakt uppifrån och ser en kvinna sakta ta sig ner till kuslig musik som sätter stämningen direkt. Filmen inleds sen med några minnesvärda scener där en haltande kvinna i en lägenhet på övervåningen av en biograf ska byta om när vi får se att mördaren befinner sig i hennes garderob bakom hennes kläder. Det enda man får se är ett par ögon och kameran går in på extrem close-up. Ett effektivt sätt att presentera mördaren på och efter detta introduceras de olika karaktärerna vi kommer få följa, inklusive den charmiga hunden Carlton.



Även om det inte alltid klassas som film-noir så är det väldigt mycket noir över det hela. Nästan hela filmen utspelar sig i ett stort hus där den stumma Helen (Dorothy McGuire) tar hand om en gammal kvinna som är sängliggandes. I huset befinner sig även två söner, diverse hembiträden samt en läkare som kommer och tittar till den gamla kvinnan. Genom filmens gång inser vi att någon av dessa karaktärer måste vara mördaren. Några av de bästa och mest täta scenerna utspelar sig nere i källaren, dit man kommer via spiraltrappan. Här nere finns ingen belysning utan medtagna levande ljus är enda ljuskällan. Här är den kusliga atmosfären på topp och filmen får en ganska nervig sista kvart eller så. Stundtals riktigt pricksäker, men borde bjudit på mer tidigare.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

The Blind Side



Titel: The Blind Side
Genre: Drama/Sport
Land: USA
År: 2009
Regi: John Lee Hancock
I rollerna: Sandra Bullock, Quinton Aaron, Tim McGraw, Kathy Bates

Handling: Den sanna historien om Michael Oher, en hemlös afro-amerikansk yngling från ett trasigt hem, som tas in av familjen Tuohy, en välbärgad, vit familj, som hjälper honom att uppnå sin fulla potential.

Omdöme: Filmer som dessa har man sett tidigare där en person går från botten till toppen. I det här fallet är det verklighetsbaserat och en rik vit familj tar hand om en svart tonåring och tar fram det bästa ur honom. Familjen består av Leigh Anne Tuohy (Sandra Bullock), som är något av en hemmafru med ett hobbyjobb vid sidan, hennes make Sean (Tim McGraw) som är en f.d. basketstjärna och äger flera snabbmatskedjor, dottern Collins som är en duktig student, volleybollspelare och cheerleader samt sonen S.J. som är allmänt energisk och ser Big Mike (Quinton Aaron) som sin storebror och gör allt för att hjälpa honom.



Filmen låter verkligen ta tid på sig med att bygga upp historien och låta Big Mike utvecklas från att vara en tystlåten och blyg kille till att bli en glad och utåtriktad amerikansk fotbollspelare. Familjen Tuohy är extremt välbärgade och det känns nästan som Big Mike är lite av ett experiment för dem, även om de givetvis gör det av god vilja. Filmen går hela tiden på tomgång känns det som och vågar inte riktigt ta ut svängarna som jag hade önskat. Fotbollsscenerna ger inte så mycket som i andra fotbollsfilmer och även om skådespelarna gör sitt ger mig filmen ingenting. Småmysig med en bra prestation av Sandra Bullock, även om det inte är starkt nog för en Oscar.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.9
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Total Pageviews

Get Paid To Promote, Get Paid To Popup, Get Paid Display Banner