Titel: Spellbound / Trollbunden
Genre: Mysterium/Romantik/Thriller
Land: USA
År: 1945
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: Ingrid Bergman, Gregory Peck, Michael Chekhov, Leo G. Carroll
Handling: När överläkaren på en välrenommerad psykiatrisk klinik går i pension, ersätts han av Dr. Edwardes. Han blir genast förälskad i den vackra men något kyliga kollegan Dr. Petersen och de inleder ett förhållande. Dr. Petersen upptäcker snart att hennes chef och älskare själv är psykologiskt instabil och lider av kraftig paranoia och minnesförlust.
Omdöme: I grund och botten ett kärleksdrama, men under ytan visar det sig vara mycket mer än så - ett typisk Hitchcock-mysterium. Det jag gillar är att mysteriet inte går att klura ut förrän man kommit till sista scenen i filmen, välberättat helt enkelt. Inte bland toppen av Hitchcocks filmer, men klart en bra sådan. Det klassiska temat om en (möjligtvis) oskyldig man (Peck) som måste rentvå sitt namn samtidigt som han får hjälp av en vacker psykiatiker (Bergman) med att lösa gåtan om vem han är och vad som egentligen hänt.
Bergman gör en fin prestation och det är nog min favoritprestation av henne som jag annars inte brukar tycka övertygar. Peck är också bra, som vanligt. Han har en otrolig charm som jag tror smittade av sig på Bergman som lyste upp varje gång de var tillsammans i en scen. Sen har vi de klassiska kameravinklarna och humorn som Hitchcock nästan alltid har. Två gånger får vi se en konduktör titta in i kameran efter att de två kysst varann som om de tänker säga adjö till varann, men sen går båda ombord på tåget. En annan detalj är när Peck dricker ett glas mjölk och man får se hela händelseförloppet från hans ögon sett - snyggt.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
Genre: Mysterium/Romantik/Thriller
Land: USA
År: 1945
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: Ingrid Bergman, Gregory Peck, Michael Chekhov, Leo G. Carroll
Handling: När överläkaren på en välrenommerad psykiatrisk klinik går i pension, ersätts han av Dr. Edwardes. Han blir genast förälskad i den vackra men något kyliga kollegan Dr. Petersen och de inleder ett förhållande. Dr. Petersen upptäcker snart att hennes chef och älskare själv är psykologiskt instabil och lider av kraftig paranoia och minnesförlust.
Omdöme: I grund och botten ett kärleksdrama, men under ytan visar det sig vara mycket mer än så - ett typisk Hitchcock-mysterium. Det jag gillar är att mysteriet inte går att klura ut förrän man kommit till sista scenen i filmen, välberättat helt enkelt. Inte bland toppen av Hitchcocks filmer, men klart en bra sådan. Det klassiska temat om en (möjligtvis) oskyldig man (Peck) som måste rentvå sitt namn samtidigt som han får hjälp av en vacker psykiatiker (Bergman) med att lösa gåtan om vem han är och vad som egentligen hänt.
Bergman gör en fin prestation och det är nog min favoritprestation av henne som jag annars inte brukar tycka övertygar. Peck är också bra, som vanligt. Han har en otrolig charm som jag tror smittade av sig på Bergman som lyste upp varje gång de var tillsammans i en scen. Sen har vi de klassiska kameravinklarna och humorn som Hitchcock nästan alltid har. Två gånger får vi se en konduktör titta in i kameran efter att de två kysst varann som om de tänker säga adjö till varann, men sen går båda ombord på tåget. En annan detalj är när Peck dricker ett glas mjölk och man får se hela händelseförloppet från hans ögon sett - snyggt.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
