Titel: The Spiral Staircase / Spiraltrappan
Genre: Drama/Mysterium/Thriller/Film-Noir
Land: USA
År: 1945
Regi: Robert Siodmak
I rollerna: Dorothy McGuire, George Brent, Ethel Barrymore, Rhonda Fleming
Handling: En seriemördare, som ger sig på kvinnor med något slags handikapp, härjar i New England i början av 1900-talet. Den stumma Helen oroar sig för att bli mördarens nästa offer...
Omdöme: Något jag inte minns att jag sett tidigare i en så här gammal film i den här genren är att man under förtexterna får se skådeplatsen för upplösningen med spiraltrappan. Man filmar trappan rakt uppifrån och ser en kvinna sakta ta sig ner till kuslig musik som sätter stämningen direkt. Filmen inleds sen med några minnesvärda scener där en haltande kvinna i en lägenhet på övervåningen av en biograf ska byta om när vi får se att mördaren befinner sig i hennes garderob bakom hennes kläder. Det enda man får se är ett par ögon och kameran går in på extrem close-up. Ett effektivt sätt att presentera mördaren på och efter detta introduceras de olika karaktärerna vi kommer få följa, inklusive den charmiga hunden Carlton.
Även om det inte alltid klassas som film-noir så är det väldigt mycket noir över det hela. Nästan hela filmen utspelar sig i ett stort hus där den stumma Helen (Dorothy McGuire) tar hand om en gammal kvinna som är sängliggandes. I huset befinner sig även två söner, diverse hembiträden samt en läkare som kommer och tittar till den gamla kvinnan. Genom filmens gång inser vi att någon av dessa karaktärer måste vara mördaren. Några av de bästa och mest täta scenerna utspelar sig nere i källaren, dit man kommer via spiraltrappan. Här nere finns ingen belysning utan medtagna levande ljus är enda ljuskällan. Här är den kusliga atmosfären på topp och filmen får en ganska nervig sista kvart eller så. Stundtals riktigt pricksäker, men borde bjudit på mer tidigare.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
Genre: Drama/Mysterium/Thriller/Film-Noir
Land: USA
År: 1945
Regi: Robert Siodmak
I rollerna: Dorothy McGuire, George Brent, Ethel Barrymore, Rhonda Fleming
Handling: En seriemördare, som ger sig på kvinnor med något slags handikapp, härjar i New England i början av 1900-talet. Den stumma Helen oroar sig för att bli mördarens nästa offer...
Omdöme: Något jag inte minns att jag sett tidigare i en så här gammal film i den här genren är att man under förtexterna får se skådeplatsen för upplösningen med spiraltrappan. Man filmar trappan rakt uppifrån och ser en kvinna sakta ta sig ner till kuslig musik som sätter stämningen direkt. Filmen inleds sen med några minnesvärda scener där en haltande kvinna i en lägenhet på övervåningen av en biograf ska byta om när vi får se att mördaren befinner sig i hennes garderob bakom hennes kläder. Det enda man får se är ett par ögon och kameran går in på extrem close-up. Ett effektivt sätt att presentera mördaren på och efter detta introduceras de olika karaktärerna vi kommer få följa, inklusive den charmiga hunden Carlton.
Även om det inte alltid klassas som film-noir så är det väldigt mycket noir över det hela. Nästan hela filmen utspelar sig i ett stort hus där den stumma Helen (Dorothy McGuire) tar hand om en gammal kvinna som är sängliggandes. I huset befinner sig även två söner, diverse hembiträden samt en läkare som kommer och tittar till den gamla kvinnan. Genom filmens gång inser vi att någon av dessa karaktärer måste vara mördaren. Några av de bästa och mest täta scenerna utspelar sig nere i källaren, dit man kommer via spiraltrappan. Här nere finns ingen belysning utan medtagna levande ljus är enda ljuskällan. Här är den kusliga atmosfären på topp och filmen får en ganska nervig sista kvart eller så. Stundtals riktigt pricksäker, men borde bjudit på mer tidigare.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
