Titel: Case 39
Genre: Skräck/Thriller
Land: USA/Kanada
År: 2009
Regi: Christian Alvart
I rollerna: Renée Zellweger, Jodelle Ferland, Ian McShane, Bradley Cooper
Handling: Socialarbetaren Emily Jenkins tror att hon sett det mesta innan hon tar sig an sitt hittills svåraste fall, den plågade tioåringen Lilith Sullivan. Emilys värsta farhågor besannas när föräldrarna försöker döda Lilith, deras enda dotter. Emily räddar henne och bestämmer sig för att själv ta hand om henne tills dess att en lämplig fosterfamilj går att finna. Det är vid det laget den verkliga skräcken börjar...
Omdöme: Efter ganska ljummen kritik och med Renée Zellweger i huvudrollen var jag lite skeptisk till den här filmen. Men eftersom tyske regissören Christian Alvart (som stod för lyckade Antikörper) låg bakom kände jag att det kunde vara värt en titt. Jag känner ganska tidigt att filmen har något som gör den lite annorlunda än den vanliga amerikanska skräckfilmen och det är främst atmosfär. Det tar därför inte lång tid för mig att komma in i filmen och trots Zellweger finner jag det faktiskt överraskande bra. Hon stör mig inte så mycket som jag först trodde och det är mycket tack vare att fokusen inte ligger på henne utan den lilla tjejen spelad av Jodelle Ferland.
Jodelle Ferland ger en övertygande prestation som den inte helt normala unga flickan och det är främst sättet hon pratar och agerar på som gör det extra "creepy". Och det är precis så hon ska spela rollen - kusligt. En annan sak som ger filmen det där extra är musiken som skiljer sig från den vanliga amerikanska skräckmusiken och som istället skapar lite extra stämning. Även fotot bjuder på en del delikatesser som man känner igen från Antikörper med många kranåkningar och där t.ex. kameran placerats rakt uppifrån så man följer regnet falla snyggt. Det är för övrigt samma kompositör och cinematograf som till Antikörper.
Det är inte en lika bra film, men likheterna med The Ring tycker jag är noterbara och gör att om man gillar den bör man gilla det här. Vad som hör till filmens svagheter är väl framförallt när man visar "för mycket". Detta gör att det inte blir lika kusligt under sista biten som det varit tidigare med flickan. Men filmen vinner mycket på att skilja sig en del från standard skräckfilmen och inte vara korkad eller gå efter den vanliga mallen. Med ett kraftfullare slut hade det nog kunnat bli ett högre betyg, men som helhet blev jag helt klart nöjd.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.3
Genre: Skräck/Thriller
Land: USA/Kanada
År: 2009
Regi: Christian Alvart
I rollerna: Renée Zellweger, Jodelle Ferland, Ian McShane, Bradley Cooper
Handling: Socialarbetaren Emily Jenkins tror att hon sett det mesta innan hon tar sig an sitt hittills svåraste fall, den plågade tioåringen Lilith Sullivan. Emilys värsta farhågor besannas när föräldrarna försöker döda Lilith, deras enda dotter. Emily räddar henne och bestämmer sig för att själv ta hand om henne tills dess att en lämplig fosterfamilj går att finna. Det är vid det laget den verkliga skräcken börjar...
Omdöme: Efter ganska ljummen kritik och med Renée Zellweger i huvudrollen var jag lite skeptisk till den här filmen. Men eftersom tyske regissören Christian Alvart (som stod för lyckade Antikörper) låg bakom kände jag att det kunde vara värt en titt. Jag känner ganska tidigt att filmen har något som gör den lite annorlunda än den vanliga amerikanska skräckfilmen och det är främst atmosfär. Det tar därför inte lång tid för mig att komma in i filmen och trots Zellweger finner jag det faktiskt överraskande bra. Hon stör mig inte så mycket som jag först trodde och det är mycket tack vare att fokusen inte ligger på henne utan den lilla tjejen spelad av Jodelle Ferland.
Jodelle Ferland ger en övertygande prestation som den inte helt normala unga flickan och det är främst sättet hon pratar och agerar på som gör det extra "creepy". Och det är precis så hon ska spela rollen - kusligt. En annan sak som ger filmen det där extra är musiken som skiljer sig från den vanliga amerikanska skräckmusiken och som istället skapar lite extra stämning. Även fotot bjuder på en del delikatesser som man känner igen från Antikörper med många kranåkningar och där t.ex. kameran placerats rakt uppifrån så man följer regnet falla snyggt. Det är för övrigt samma kompositör och cinematograf som till Antikörper.
Det är inte en lika bra film, men likheterna med The Ring tycker jag är noterbara och gör att om man gillar den bör man gilla det här. Vad som hör till filmens svagheter är väl framförallt när man visar "för mycket". Detta gör att det inte blir lika kusligt under sista biten som det varit tidigare med flickan. Men filmen vinner mycket på att skilja sig en del från standard skräckfilmen och inte vara korkad eller gå efter den vanliga mallen. Med ett kraftfullare slut hade det nog kunnat bli ett högre betyg, men som helhet blev jag helt klart nöjd.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.3
