Titel: Sudden Fear / Avslöjad
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1952
Regi: David Miller
I rollerna: Joan Crawford, Jack Palance, Gloria Grahame, Bruce Bennett
Handling: Skådespelaren Lester Blaine ska ha huvudrollen i den nya pjäsen av författaren Myra Hudson när hon ersätter honom då hon inte ser honom som den "romantiska manliga huvudpersonen". En månad senare på tåget mellan New York och San Francisco, träffar de på varandra igen och han förför henne. Frågan är bara om hans intentioner är goda eller om han har något annat i görning...
Omdöme: Med de perfekta skådespelarna för den kvinnliga respektive manliga huvudrollen har man byggt en bra grund att jobba med. Joan Crawford hade redan vunnit en Oscar och var här nominerad för tredje och sista gången i sin karriär. Hon spelar Myra Hudson som blir romantiskt involverad med Lester Blaine som inte har utseendet med sig, men lyckas charma henne på tåget mellan New York och hennes hemstad San Francisco. Jack Palance, som kom att vinna en Oscar 1992, blev här Oscarsnominerad för första gången av tre i rollen som Lester Blaine. Lägg därtill Gloria Grahame, i rollen som Irene, som vann en Oscar samma år som denna film gjordes, men i en annan roll.
Filmen låter sig byggas upp där det mesta handlar om relationen mellan Myra Hudson och Lester Blaine och blir till ett trevligt melodrama i San Francisco. Men så fort Irene dyker upp förstår man att hon och Lester Blaine har ett förflutet tillsammans och att de planerar något. Ungefär halvvägs övergår filmen till att bli en riktig film-noir och titeln "Sudden Fear" passar då perfekt. För nu vet Myra om att de planerar något tillsammans och att hon är måltavlan. Filmen blir riktigt tät och spännande och jag har absolut inget emot att det inte hänt så mycket i noir-väg innan dess. För man har lagt ut små detaljer som man känner kommer återkomma i filmen, och det gör de också.
En väl sammanvävd historia som inte bara har bra skådespelarprestationer utan stundtals bra musik av den 14-faldigt Oscarsnominerade Elmer Bernstein (en vinst) och ett mycket snyggt och genomtänkt foto av 18-faldigt Oscarsnominerade Charles Lang (en vinst) som bara förhöjer helheten. Jack Palance är perfekt i sin roll och kombinerar charmen med det onda riktigt bra. Likaså hanterar Joan Crawford sin karaktär likvärdigt bra, speciellt när hon inser att hennes liv är i fara. Kanske skulle man kunna klaga på vissa beslut som karaktärerna gör, men jag köper de val de gör och det gör att det blir en spännande och minnesvärd film i genren.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1952
Regi: David Miller
I rollerna: Joan Crawford, Jack Palance, Gloria Grahame, Bruce Bennett
Handling: Skådespelaren Lester Blaine ska ha huvudrollen i den nya pjäsen av författaren Myra Hudson när hon ersätter honom då hon inte ser honom som den "romantiska manliga huvudpersonen". En månad senare på tåget mellan New York och San Francisco, träffar de på varandra igen och han förför henne. Frågan är bara om hans intentioner är goda eller om han har något annat i görning...
Omdöme: Med de perfekta skådespelarna för den kvinnliga respektive manliga huvudrollen har man byggt en bra grund att jobba med. Joan Crawford hade redan vunnit en Oscar och var här nominerad för tredje och sista gången i sin karriär. Hon spelar Myra Hudson som blir romantiskt involverad med Lester Blaine som inte har utseendet med sig, men lyckas charma henne på tåget mellan New York och hennes hemstad San Francisco. Jack Palance, som kom att vinna en Oscar 1992, blev här Oscarsnominerad för första gången av tre i rollen som Lester Blaine. Lägg därtill Gloria Grahame, i rollen som Irene, som vann en Oscar samma år som denna film gjordes, men i en annan roll.
Filmen låter sig byggas upp där det mesta handlar om relationen mellan Myra Hudson och Lester Blaine och blir till ett trevligt melodrama i San Francisco. Men så fort Irene dyker upp förstår man att hon och Lester Blaine har ett förflutet tillsammans och att de planerar något. Ungefär halvvägs övergår filmen till att bli en riktig film-noir och titeln "Sudden Fear" passar då perfekt. För nu vet Myra om att de planerar något tillsammans och att hon är måltavlan. Filmen blir riktigt tät och spännande och jag har absolut inget emot att det inte hänt så mycket i noir-väg innan dess. För man har lagt ut små detaljer som man känner kommer återkomma i filmen, och det gör de också.
En väl sammanvävd historia som inte bara har bra skådespelarprestationer utan stundtals bra musik av den 14-faldigt Oscarsnominerade Elmer Bernstein (en vinst) och ett mycket snyggt och genomtänkt foto av 18-faldigt Oscarsnominerade Charles Lang (en vinst) som bara förhöjer helheten. Jack Palance är perfekt i sin roll och kombinerar charmen med det onda riktigt bra. Likaså hanterar Joan Crawford sin karaktär likvärdigt bra, speciellt när hon inser att hennes liv är i fara. Kanske skulle man kunna klaga på vissa beslut som karaktärerna gör, men jag köper de val de gör och det gör att det blir en spännande och minnesvärd film i genren.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
