Titel: The Boat That Rocked
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: Storbritannien/Tyskland/USA/Frankrike
År: 2009
Regi: Richard Curtis
I rollerna: Tom Sturridge, Bill Nighy, Philip Seymour Hoffman, Kenneth Branagh
Handling: Efter att Carl relegerats från skolan skickar hans mor honom till sin gudfar Quentin för att få honom på rätt spår igen. Men Quentin är chef på piratradiostationen Radio Rock, som sänder från en båt mitt ute i Nordsjön och är befolkad av en eklektisk grupp av rock&roll-DJ:er. Gänget leds av "Greven", en stor och gapig amerikan som är kung över radiovågorna och lever för musiken. Han backas troget upp av sina medprogramledare Dave, ironisk, intelligent och grymt rolig; Simon, supertrevlig och ständigt på jakt efter sann kärlek; Midnight Mark, gåtfull, stilig och tystlåten; Wee Small Hours Bob, en natt-DJ vars intressen är folkmusik och droger; Thick Kevin, innehavare av den lägsta intelligensen mänskligheten någonsin sett; On-the-Hour John, nyhetsuppläsare samt Angus ”The Nut” Nutsford, troligen den mest irriterande mannen i Storbritannien.
Omdöme: Vi slängs rakt in i kriget mellan piratradiostationerna, som Radio Rock som inte vill annat än spela rock&roll till sina fans, och regeringen som vill stoppa det hela i mitten av 60-talet. Det hela utspelar sig på båten kallad Radio Rock där Quentin (Bill Nighy) styr piratkanalen och skeppet. Han är även gudfar till Carl (Tom Sturridge) som blivit relegerad från skolan för att ha rökt på och lite annat. Väl ombord fartyget lär han känna de olika radiopratarna och kommer uppleva sina bästa månader ombord fartyget.
Philip Seymour Hoffman spelar "Greven" som är den självsäkre och kaxige redioprataren med det stora egot. Filmen följer under den första halvan livet ombord båten och hur Carl lär känna de olika karaktärerna som har ett och annat för sig. Han är också med om sin första kärlek ombord på båten och det är mycket sex som blandas med rock&rollen. Filmen lyckas inte riktigt fortsätta på samma nivå som under första halvan även om den är trevlig rakt igenom. Richard Curtis, som både regisserat och skrivit manus, gjorde tidigare den lyckade romantiska Love Actually.
Det är mycket (typisk) brittisk humor och det är inte alltid den går hem hos mig. Hade kanske velat ha lite mer allvar längre fram i filmen. Filmens starkaste punkt är soundtracket som har en bra blandning av mindre kända, men bra rock&roll-låtar och de mer kända, klassiska. Filmen lyckas inte fullt ut med att gestalta 60-talet även om det stundtals lyckas. Kunde dock fångat 60-talet lite bättre tycker jag trots allt. Ett plus är karaktären Alistair Dormandy, som spelas av Kenneth Branagh, som är den i brittiska regeringen som gör allt för att få ett stopp på radiopiraterna och känns en hel del som Adolf Hitler till utseende och attityd.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: Storbritannien/Tyskland/USA/Frankrike
År: 2009
Regi: Richard Curtis
I rollerna: Tom Sturridge, Bill Nighy, Philip Seymour Hoffman, Kenneth Branagh
Handling: Efter att Carl relegerats från skolan skickar hans mor honom till sin gudfar Quentin för att få honom på rätt spår igen. Men Quentin är chef på piratradiostationen Radio Rock, som sänder från en båt mitt ute i Nordsjön och är befolkad av en eklektisk grupp av rock&roll-DJ:er. Gänget leds av "Greven", en stor och gapig amerikan som är kung över radiovågorna och lever för musiken. Han backas troget upp av sina medprogramledare Dave, ironisk, intelligent och grymt rolig; Simon, supertrevlig och ständigt på jakt efter sann kärlek; Midnight Mark, gåtfull, stilig och tystlåten; Wee Small Hours Bob, en natt-DJ vars intressen är folkmusik och droger; Thick Kevin, innehavare av den lägsta intelligensen mänskligheten någonsin sett; On-the-Hour John, nyhetsuppläsare samt Angus ”The Nut” Nutsford, troligen den mest irriterande mannen i Storbritannien.
Omdöme: Vi slängs rakt in i kriget mellan piratradiostationerna, som Radio Rock som inte vill annat än spela rock&roll till sina fans, och regeringen som vill stoppa det hela i mitten av 60-talet. Det hela utspelar sig på båten kallad Radio Rock där Quentin (Bill Nighy) styr piratkanalen och skeppet. Han är även gudfar till Carl (Tom Sturridge) som blivit relegerad från skolan för att ha rökt på och lite annat. Väl ombord fartyget lär han känna de olika radiopratarna och kommer uppleva sina bästa månader ombord fartyget.
Philip Seymour Hoffman spelar "Greven" som är den självsäkre och kaxige redioprataren med det stora egot. Filmen följer under den första halvan livet ombord båten och hur Carl lär känna de olika karaktärerna som har ett och annat för sig. Han är också med om sin första kärlek ombord på båten och det är mycket sex som blandas med rock&rollen. Filmen lyckas inte riktigt fortsätta på samma nivå som under första halvan även om den är trevlig rakt igenom. Richard Curtis, som både regisserat och skrivit manus, gjorde tidigare den lyckade romantiska Love Actually.
Det är mycket (typisk) brittisk humor och det är inte alltid den går hem hos mig. Hade kanske velat ha lite mer allvar längre fram i filmen. Filmens starkaste punkt är soundtracket som har en bra blandning av mindre kända, men bra rock&roll-låtar och de mer kända, klassiska. Filmen lyckas inte fullt ut med att gestalta 60-talet även om det stundtals lyckas. Kunde dock fångat 60-talet lite bättre tycker jag trots allt. Ett plus är karaktären Alistair Dormandy, som spelas av Kenneth Branagh, som är den i brittiska regeringen som gör allt för att få ett stopp på radiopiraterna och känns en hel del som Adolf Hitler till utseende och attityd.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
