The Outlaw Josey Wales

Titel: The Outlaw Josey Wales / Mannen utanför lagen
Genre: Västern
Land: USA
År: 1976
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Clint Eastwood, Sondra Locke, Chief Dan George, John Vernon

Handling: Josey Wales är en fridsam bonde som förvandlas till en hänsynslös hämnare sedan hans familj massakrerats av nordstatssoldater. På vägen mot sin hämnd stöter han på människor som både behöver hans hjälp och som får han hjälp.

Omdöme: En Clint Eastwood-film jag länge vetat om, men som jag av någon anledning inte sett tidigare. Eastwood tog själv över rollen som regissör från Philip Kaufman som påbörjade filmen. Detta var inte särskilt uppskattat av "facket" och efter denna händelse införde man ett förbud mot att en skådespelare eller på annat sätt inblandad person skulle kunna ta över regissörsrollen. Det kom att passande kallas för "Eastwood-lagen". Men nog om det då Eastwood visar sig ha bra blick som regissör redan tidigt i sin karriär. Och det är en film som har fin produktionskvalité från skådespeleri, foto till klippning. T.o.m. Sondra Locke fungerar för en gångs skull utan att man stör sig på henne som i andra Eastwood-filmer.



Josey Wales (Clint Eastwood) har efter sin familjs tragiska bortgång bara ett mål i livet - att hämnas. Han tar en pistol i varje hand och lär sig skjuta allt bättre och snabbare. Till slut blir han välkänd och fruktad då han lämnar många döda pistolmän efter sig. Men han har även en sida som ger en hjälpande hand till de behövande. Och i gengäld hjälper de honom när han hamnar i knipa. Han har också en ful ovana i tuggtobak som blir en rolig grej genom filmen när han spottar ut den på allt och alla, inklusive en hund. Filmen har en del partier som blir lite långsammare, men utan att det blir för tråkigt. Istället blixtrar den stundtals till ordentligt vilket höjer sig över de långsammare partierna.



En sak som jag saknar är en eller två andra starka karaktärer som han måste möta. Det dyker t.ex. upp två prisjägare under andra halvan av filmen och detta hade varit ett perfekt tillfälle att introducera en eller två coola karaktärer. Istället känns det som det "bara" blir Josey Wales mot resten (även om han alltså får en hjälpande hand) och det ger inte samma fina effekt som de bästa inom västerngenren. Å andra sidan behöver man inte upprepa sig, men för att jag skulle uppskatta filmen mer hade detta varit välkommet. Filmen är hur som helst bra som den är med ett par minnesvärda scener, och en del ganska brutala. Clint Eastwood har själv sagt att att det är hans favoritfilm bland sina egna. En sak är säker - filmen hade inte varit lika bra utan Clint Eastwood.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.8

My Second Thesis, or, The Birth of A Collection

I can't tell you how thrilled I am to be writing this post -- it's been a loooong time coming, and I feel like I've spent a year holding out on you about the knitting that was actually going on here behind the scenes. It felt so wrong to be knitting my fingers to the bone on this end, with a quiet lack of output on the blog. Well, it's finally time to come clean and show you what I've been referring to over the last nine months as my Second Thesis.

I'm happy to introduce Made in Brooklyn - a collection of original handknit designs in natural fibers, published with Classic Elite yarns and available beginning next week.

As you well know, the last year was a trying one here as I was finishing up my MFA and thesis, teaching and photographing regularly. So when the opportunity to take on a project like this presented itself, I was convinced I was absolutely crazy to take on an additional commitment of this magnitude and almost surely doomed to drive myself into the ground and bring all my projects crashing down along with me in the process. And yes, the last 11 months have not been without their low points, but now that the dust has settled and all is said and done, I'm so glad that the wonderful folks at CE trusted me enough to give me this period to work up this book.

The process started very organically and blossomed out of multiple friendly discussions that I was having last September with my dear friend Pam Allen, the artistic director of Classic Elite and designer extroidinaire, but most of all an absolute golden sweetheart. I had been expressing my desire to continue exploring new directions in print publishing for the yarn shop community while still being able to keep my online distribution and the independent publishing mojo that I love so much about the internet, Ravelry, etc.

We ultimately came up with a new model in which Classic Elite would give an independent designer like me the opportunity to create a publication of designs in which I was given complete creative control over designing, pattern writing and photography, while retaining the rights to my work and the ability to distribute them as online PDF downloads as well as having them available in print at your local yarn shop. Needles to say I was thrilled!

And I couldn't have been luckier to be working with a company whose range of yarns is absolutely epic. As a designer, having such a solid range of high quality, natural fibers in a wide range of weights, constructions and colors seemed like such a dream-opportunity. And it really has been a wonderful, wonderful process.

The booklet features 13 original designs that run the gamut from simple, versatile accessories to major sweater projects for both men and women to long-term lace projects. My ever-present bug for colorwork was seriously indulged so if you're a lover of stranded knitting be sure to give the patterns a look! You'll also see a range of fibers used -- wool (of course, and lots of it!), cashmere, alpaca, silk and angora -- oh my, what fun! I had a WONDERFUL time putting these pieces together. And as I said before, I can't tell you how happy I am to finally be able to share them with all of you.

The designs in the book are all named after streets in Brooklyn and I shot all the photography on location in the streets here - which I thought was only fitting, as they are such a constant source of inspiration for me in my knitting and designing.

Now for the technical details: The book will be arriving in shops later in the week, so be sure to check your local LYS for details and yarn selection. Online sales will begin through Classic Elite's website mid-week, and pre-orders have already begun so if you prefer to go that route, please visit their site here.

As I mentioned before, the patterns will also be available for download as individual PDFs. The three patterns above will be available for purchase online immediately upon release of the book next week - both on Ravelry and here at Brooklyn Tweed. The remaining designs will become available as PDF downloads in the Spring.

Over the next week or so I'll be doing more in-depth coverage with plenty of photos here on the blog to introduce you to the new collection and these wonderful yarns, and catch up on showing you FO's from the past year! Stay tuned for more images and info on the patterns.

Before I end, I want to thank everyone for sticking around here on the blog through sparse times and for your continued support with my designs and photography. I very much hope you enjoy knitting this collection of designs -- I thought long and hard about enjoyable and intuitive ways to put these pieces together in hopes that you'll get as much enjoyment out of their making as I did. Thank you all so much.

The Birds

Titel: The Birds / Fåglarna
Genre: Drama/Romantik/Skräck/Thriller
Land: USA
År: 1963
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: Tippi Hedren, Rod Taylor, Jessica Tandy, Suzanne Pleshette

Handling: Den förmögna kvinnan Melanie Daniels åker till den lilla kuststaden Bodega Bay utanför San Francisco för att leta reda på en man hon är intresserad av. Vid ankomsten till staden blir hon oförklarligt attackerad av en fiskmås. Plötsligt samlas tusentals fåglar i staden och allt fler invånare utsätts för attacker.

Omdöme: Efter superklassikern Psycho valde Hitchcock en annan sorts skräck i form av fåglar. I huvudrollern syns Tippi Hedren (mor till Melanie Griffith) i rollen som Melanie som träffar Mitch (Rod Taylor) i en fågelaffär. Hon blir intresserad av honom och söker upp honom en helg när han befinner sig i kuststaden Bodega Bay. Väl där börjar konstiga saker hända när fåglar utan anledning börjar attackera invånarna, däribland Melanie. Vad som ligger bakom dessa attacker är ett mysterium och ingen kan känna sig säker.



Filmen börjar i ett väldigt lugnt tempo och det tar ganska lång tid innan det faktiskt händer något av intresse. Det är för att bygga upp relationen mellan Melanie och Mitch samt de övriga karaktärerna i Bodega Bay. Men det är inte riktigt likt Hitchcock att låta tittaren vänta så pass länge innan filmen fångar en. En annan sak som är olik Hitchcock är avsaknaden av musik, något som givetvis ska ersättas av fäglarnas jobbiga läten. Men avsaknaden av Bernard Herrmanns stämningsfulla musik är som om Sergio Leones västernklassikers inte hade Ennio Morricones musik. Det är för mig en miss att inte ha med Herrmanns musik som utan tvekan hade höjt filmen. Men jag förstår Hitchcocks försök och i det stora hela fungerar det ändå.



Det tar som sagt tid innan det verkligen börjar hända saker, kanske trekvart in i filmen. Men sen avlöser attackerna varandra och det finns några riktigt klassiska scener. Gillar speciellt den vid fiket/bensinstationen som är en av de bättre, bl.a. när Melanie gömmer sig i en telefonkiosk. Effekterna kan självklart inte jämföras med dagens digitala effekter, men på det stora hela är det bra, speciellt när man använder sig av "äkta vara", alltså riktiga fåglar som verkligen ser ut att attackera. Men när man försöker sig på lite mer avancerade effekter syns det på långa vägar och blir inte alls skrämmande, tänker främst på skolattacken. Tippi Hedren och Rod Taylor fungerar, men varken dem eller filmen kommer upp i samma standard som Hitchcocks bästa filmer.



Synd att slutet inte filmades efter manuset. -SPOILERS- Det var tänkt att filmen skulle fortsätta lite till och fåglarna attackera bilen när de är på väg bort från kuststaden. Fåglarna skulle hacka sig in genom taket på bilen. Hitchcock funderade även på att täcka hela Golden Gate-bron med fåglar, vilket hade varit ett tungt slut.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.9

The desires of your heart

A Christian man (a church elder and Bible teacher) joked that when he died, he wanted to “come back” (be reincarnated) as my pampered cat. Sadly, he passed away at the age of 85, but happily, he accepted the gift of eternal life in his Lord.

Several ironies have captured media attention recently. A big-budget film called The Bucket List (the things you want to do before kicking the bucket – dying) was released in 2008; author and professor Dr. Randy Pausch, famed for his Carnegie-Mellon University “Last Lecture: Achieving Your Childhood Dreams,” succumbed to cancer; and Dave Freeman, co-author of 100 Things to Do Before You Die, actually died in an accident in his home, not on the horns of a Pamplona bull. (Dave Freeman CNN obituary)

Some people make lists of things they’ve dreamed of doing before they die: riding an elephant, running with the bulls, bungee-jumping in New Zealand, climbing Kilimanjaro, swimming in an Icelandic thermal lake, riding every roller coaster in America, or touring the Holy Land.

Others measure their lives in monuments such as walking their daughter down the wedding aisle, meeting a financial goal, patenting an invention, earning a scholastic degree, expressing music, dance, or visual art, or winning a prestigious award. Someone once said, “My goal in life is to be as good a person as my dog already thinks I am.”

What’s on your “bucket list”? Have you made one? Making goals and keeping track of your progress in reaching them is actually a predictor of success. Just wishing and visualizing, but not acting strategically, won’t get your items checked off or that sense of satisfaction or reward when you reach accomplishment.

Your objectives, at least the priorities, will almost certainly change through the years of your life. The list you made 10 years ago will not be the same as the one you’ll make five years from now. But a list is the first step in your plan to reach the desires of your heart.

My bucket list includes:
1 Learn to speak French
2 Have my book published
3 Live and work a year in a foreign country
4 Play Chopin’s Fantaisie Impromptu at tempo
5 Learn to play drums and other percussion instruments
6 Discover every last ancestor on my family tree
7 Improve overall health by balanced living
8 Reach the bottom of the ever-growing to-be-read book stack

They’ll take application of tuition, budgeting, persistence, research, patience, and some risk-taking. They’ll take some phone calls, some first steps, some networking, some sacrifice. Probably a large sacrifice!

As Christians, we know that it’s not our goodness, performance, or ability to keep God’s laws that will make the difference at the judgment. It’s not even God’s grace plus our best efforts.

“This Good News tells us how God makes us right in his sight. This is accomplished from start to finish by faith. As the Scriptures say, ‘It is through faith that a righteous person has life.’” Romans 1:17 NLT.

Faith in what? Faith in God’s ability – and desire – to fully love, fully forgive, and save eternally. Even our faith doesn’t come from internal fortitude. Faith itself is also the gift of God, as you’ll see in the verse below.

So what is the point of life-list-making in a Christian’s life, if it doesn’t get us to heaven? Glad you asked that! The apostle Peter made an all-purpose bucket list for use in this world:

"His divine power has given us everything we need for life and godliness through our knowledge of him who called us by his own glory and goodness. Through these he has given us his very great and precious promises, so that through them you may participate in the divine nature and escape the corruption in the world caused by evil desires. For this very reason, make every effort to add to your faith goodness; and to goodness, knowledge; and to knowledge, self-control; and to self-control, perseverance; and to perseverance, godliness; and to godliness, brotherly kindness; and to brotherly kindness, love. For if you possess these qualities in increasing measure, they will keep you from being ineffective and unproductive in your knowledge of our Lord Jesus Christ.” 2 Peter 1:3-8 NIV.

Notice that Peter’s bucket list is about BEING, not DOING, and that he said “make every effort… in increasing measure… effective… productive.” Sounds like a strategic plan to me!

Maybe we need more than one bucket list. There are lists for temporal accomplishments, the relationships we form along the way, and the eternal list (the one we can take with us, the treasure laid up in Jesus’ care).

What would you put on your list before Jesus comes? How about:
1 Positive and sunny
2 Sweet and humble
3 Ready with a soft answer
4 Encouraging and ever-thankful
5 Affectionate and compassionate
6 Patient and understanding
7 Forgiving and merciful
8 Seeking grace with every step
9 Honorable and upright
10 Discerning but not judgmental

This last list, not really a bucket list, but maybe a kingdom list, will have eternal consequences, but not only for the list-maker. Everyone on the planet will be blessed in some measure. You can’t really check items off this list, but they are worthy of pursuit!

The kingdom list of Peter’s, or the one you develop, will be about a state of being, which is what the psalmist is talking about: “Delight yourself in the LORD and he will give you the desires of your heart. Commit your way to the LORD; trust in him and he will do this: He will make your righteousness shine like the dawn, the justice of your cause like the noonday sun.” Psalm 37:4-6 NIV.

It’s not about God providing a nice home, a great job, healing from disease, or a spouse if you pray hard enough or show enough faith. This verse is about the desires of your heart for commitment, trust, justice, and righteousness. These desires are about WHOSE you are, not WHAT you do. They are echoes of God’s desires for us.

So sharpen that pencil and apply it to paper. Make your bucket list, make your kingdom list, and maybe even a list that bridges both. Make a plan to accomplish your items. Live with purpose and forward direction. Don’t think so much about kicking the bucket, as “livin’ the life” with gusto. Do it Sans plus attendre, "without further waiting."

Europa

Titel: Europa
Genre: Drama/Krig/Thriller
Land: Danmark/Tyskland/Frankrke/Sverige/Schweiz
År: 1991
Regi: Lars von Trier
I rollerna: Jean-Marc Barr, Barbara Sukowa, Udo Kier, Ernst-Hugo Järegård

Handling: Leopold Kessler, en tyskättad amerikan, kommer strax efter andra världskrigets slut till sitt härjade moderland. Han får jobb som sovvagnskonduktör på Zentropaexpressen och förälskar sig i järnvägsmagnatens dotter. Detta leder emellertid till att han dras in i en konspiration han inte gärna vill bli inblandad i...

Omdöme: Jag hade inga positiva erfarenheter av Lars von Trier sedan tidigare (de var få, men inte direkt uppmuntrande), men denna film kändes som den kunde tilltala mig. Utspelar sig runt andra världskrigets slut då amerikanen Leopold (Jean-Marc Barr) med tyska rötter kommer till Tyskland av okänd anledning för att bli konduktör på första klassens sovvagnståg. Hans farbror (Ernst-Hugo Järegård) är redan konduktör på tåget och fixar in honom. Samtidigt träffar han Katharina Hartmann (Barbara Sukowa) ombord tåget och får lära känna hennes familj. Allt detta medan en berättarröst (Max von Sydow) säger åt Leopold vad han ska göra och vad som kommer ske härnäst.



Det är ett minst sagt intressant upplägg med en berättarröst som säger till huvudpersonen vad som ska ske. Allt börjar med hypnos, så om det vi ser verkligen händer eller inte låter jag vara osagt. Men det är helt klart att det liknar en slags dröm då vissa saker sker på ett lite overkligt sätt, men trots allt sammanhängande för storyn. Just storyn är ganska så intressant, men är lite för konstig för att det ska bli riktigt bra. Sen vet jag inte om det beror på regin eller skådespelarna, men skådespeleriet känns till viss del inte särskilt gediget. Bäst, tillsammans med Max von Sydows berättarröst, är nog ändå Ernst-Hugo Järegård. Musiken lyckas också vara så där hypnotisk att jag tänker på Hitchcock (lite av filmen påminner om det också). Synd bara att manuset inte kunde vara lite bättre.



Men bäst av allt är det charmiga fotot som främst är i svartvitt, men slänger in färg lite när som helst. Man bjuds på flera snygga kameraåkningar där man vissa gånger övergår från svartvitt till färg i en och samma tagning. Det var länge sen jag blev så imponerad och glad av fotot i en film, speciellt som det kom så oväntat också. Med bättre skådespeleri (och regi) plus ett lite bättre manus hade detta blivit riktigt bra. Nu känns den lite ofärdig på sina håll, men den vinner över mig när filmen till sist kommer till sitt slut. Jag gillar förresten Leopolds utbrott mot slutet som kom helt oväntat då han varit så svag resten av filmen. Och ett passande och skickligt genomfört slut sätter punkt för en annorlunda filmupplevelse där jag måste avsluta med att än en gång (med risk för att bli tjatig) hylla fotot.



3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.6

The Hangover

Titel: The Hangover / Baksmällan
Genre: Komedi
Land: USA/Tyskland
År: 2009
Regi: Todd Phillips
I rollerna: Bradley Cooper, Ed Helms, Zach Galifianakis, Heather Graham

Handling: Tre män tappar bort brudgummen under en svensexa i Las Vegas. De minns inget från kvällen innan och försöker sakta men säkert pussla ihop bitarna för att hitta honom.

Omdöme: Denna omtalade komedi tar oss till Las Vegas när fyra vänner ska ha en svensexa för Doug som ska gifta sig inom några dagar. Väl på plats hyr de ett flott rum och drar igång kvällen på taket av hotellet. Dagen efter vaknar de utan minne av vad som hänt och med Doug borta. Phil, Stu och Alan måste nu försöka pussla ihop vad som hänt för att försöka hitta Doug. Vägen dit visar sig dock vara svårare än väntat och på vägen stöter de på personer som pga händelser kvällen innan vill dem illa. Sanningen som uppenbarar sig är inte särskilt rolig och frågan är om Doug kommer hittas levande.



Inledande halvtimmen bjuder inte på särskilt mycket nytt, men när de tre vaknar upp dagen efter kan filmen börja på allvar. Greppet att de lider av minnesförlust är bra och gör att det inte blir en vanlig komedi där man går från a till b. Humorn är inte så överdriven som jag hade väntat mig, men med det sagt så trodde jag filmen skulle vara roligare. En del scener är roliga och ger mig ett leende, men i det stora hela är det en vanlig komedi bara att den är upplagd på ett lite annorlunda sätt. Något jag gillade var musiken som passade in bra och gav filmen lite känsla. För regin står Todd Phillips som för övrigt var med och skrev manuset till Borat.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.2

Kiss Tomorrow Goodbye

Titel: Kiss Tomorrow Goodbye
Genre: Kriminaldrama/Film-Noir
Land: USA
År: 1950
Regi: Gordon Douglas
I rollerna: James Cagney, Barbara Payton, Helena Carter, Ward Bond

Handling: Under en rättegång står sju personer anklagade för mord och medhjälp till mord. Allt efter en våldsam fängelseutbrytning av hänsynslöse och smarte Ralph Cotter som korrumperar alla i sin närhet.

Omdöme: "Bara som James Cagney kan porträttera det!" Ja, så lyder filmens tagline och det stämmer helt riktigt då bara James Cagney kunde spela den här typen av roller på ett sådant slående och elakt sätt, men trots det vara sympatisk. Gangstrarnas gangster utan tvekan och jag kan inte få nog av hans härliga sätt att agera som gangster. Han visade även att han var skicklig i andra roller, men han blir alltid ihågkommen för sina många gangsterroller. Denna gång spelar han Ralph Cotter som inte lägger några fingrar emellan när han misshandlar, skjuter, rånar, dödar, lurar, ja det mesta av det bästa. Och till sin hjälp skaffar han ett antal personer som ska hjälpa honom, så som poliser, en advokat, några kvinnor och annat smått och gott.



Filmen har ett härligt tempo som hela tiden låter storyn flyta på och hålla intresset och farten uppe. Många karaktärer är inblandade och mycket är på gång. Filmen innehåller flera minnesvärda scener, både brutala sådana som mer komiska. Dialogen är på sina håll klockren och levereras perfekt, främst av Cagney, men även de övriga spelarna gör sitt. Det är väl egentligen två saker jag hade velat se annorlunda. Det ena är en till känd skådespelare i en av rollerna för att ge Cagney en match. Det andra är slutet som kunde varit lite mer klassiskt för att verkligen kunna klassas bland eliten. Jag gillade inte riktigt heller att man tittade in under rättegången då och då vilket gjorde att man visste vilka som skulle klara sig undan hans ilska, men det kan jag ta.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.1

Professione: reporter

Titel: Professione: reporter / Yrke: Reporter
Genre: Drama/Mysterium
Land: Italien/Spanien/Frankrike
År: 1975
Regi: Michelangelo Antonioni
I rollerna: Jack Nicholson, Maria Schneider, Jenny Runacre, Ian Hendry

Handling: En reporter anländer till Nordafrika för att rapportera om ett gerillakrig, men kommer ingenstans. På hotellet möter han en man som hastigt avlider. Trött på sin situation bestämmer sig reportern för att byta identitet.

Omdöme: Regissören Michelangelo Antonioni gjorde den av mig hatade Blowup (1966) som var den enda av hans filmer jag hade sett (inte så konstigt kanske). Men jag tänkte inte på det när jag skulle se den här filmen utan kom att tänka på det under filmens gång. Att ha Jack Nicholson i huvudrollen gör under då bara han i sig gör att man vill se filmen och fortsätta se den mycket pga honom. Filmen inleder utan att egentligen förklara saker första halvtimmen innan det börjar framgå vad som egentligen pågår. Men allt förklaras inte, inte ens när filmen är slut, vilket givetvis lämnar en del åt tittaren. Vad som är uppenbart är att David Locke (Jack Nicholson) gett sig in i något väldigt farligt som han inte riktigt vet allvaret av.



När detaljerna kring identiteten av den avlidne mannen som David Locke tagit identiteten av börjar komma fram, förstår man att detta kan bli ett tätt thrillermysterium i stil med Hitchcock. Potentialen finns definitivt där. Men filmen väljer mer att bli en slags roadmovie där Nicholson och Maria Schneider bilar runt Spanien. Filmen har ett ganska långsamt tempo, men då den fått mig nyfiken med några händelser runt en halvtimme in klarar den av att till viss del fängsla mig. Och sista scenen som varar i nästan åtta minuter utan klipp är väldigt speciell och bra. Är det något man minns från den här filmen är det givetvis den scenen, men Jack Nicholson är lika bra som vanligt, om än återhållsam. Resten av skådespelarna är inte lika framstående, men kul att se en ung Steven Berkoff dyka upp (en favorit från Snuten i Hollywood). Definitivt bättre än Blowup, men kunde varit så mycket bättre.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.6

Never Cry Wolf

Titel: Never Cry Wolf / Vargarnas land
Genre: Äventyr/Drama
Land: USA
År: 1983
Regi: Carroll Ballard
I rollerna: Charles Martin Smith, Brian Dennehy, Zachary Ittimangnaq, Samson Jorah

Handling: Biologen Tyler Powell sänds till arktiska trakter för att söka leda i bevis att det minskade antalet caribou-renar beror på vargens härjningar. Tyler bor ensam i ödemarken och finner en närhet till vargarna.

Omdöme: En sann äventyrsfilm som placerar en ensam man ute i ödemarken där han ska leva i sex månader och studera vargarna. Han måste klara sig på vad han fått med sig och utöver det på vad han kan hitta där ute. Vad som sker är att han blir så fascinerad av vargarna att han anammar deras sätt att leva. Charles Martin Smith spelar Tyler och får allt som oftast spela själv och står för berättarrösten som berättar om hans upptäckter och analyser. Han slår upp ett läger precis intill vargarnas näste för att kunna iaktta deras beteende och märker snart att de har minst lika stor koll på honom.



Likt en dokumentärfilm lyckas man med närvarokänslan som är så viktig. Och det är en kombination av saker som faller på plats. Det stillsamma landskapet, fotot som följer vargarna, ljuden och musiken skapar alla en stämning som går att ta på. Lite som en blandning av Grizzly Man och Into the Wild får man en inblick i vargarnas värld och det bjuds både på dramatik, spänning och vackra landskap. Det är helt enkelt en skickligt sammansatt och genomförd film som låter en komma bort från vardagen för ett tag och inandas naturen. Noterbart att detta var första filmen Mark Isham komponerade musik till.



4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4