Titel: Yoidore tenshi / Drunken Angel / Den berusade ängeln
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: Japan
År: 1948
Regi: Akira Kurosawa
I rollerna: Takashi Shimura, Toshirô Mifune, Reisaburo Yamamoto, Michiyo Kogure
Handling: Efter en strid mellan två kriminella gäng hamnar det enda gängets unge boss hos en alkoholiserad läkare för att få sina skador behandlade. Efter en undersökning konstaterar läkaren att gangstern har tuberkolos och övertalar honom att genast inleda en behandling. Läkaren och gangsterbossen blir goda vänner men en dag kommer gangsterns förre boss ut ur fängelse och vill ta över sitt gamla gäng igen. Nu måste den unge gangstern och den gamle mötas i en duell på liv och död.
Omdöme: Denna tidiga Kurosawa-film blev första samarbetet mellan regissören och Toshirô Mifune och ledde sammanlagt till 16 filmer, en minst sagt lyckad kombination. Mifune spelar här den unge gangstern som lider av tuberkolos och dricker kraftigt. Han får sin behandling av den alkoholiserade läkaren som spelas av Takashi Shimura. Till en början var det tänkt att läkaren skulle vara huvudkaraktären, men Kurosawa gillade vad Mifune gjorde med sin gangster och de två fick istället lika mycket tid på duken. Personligen tycker jag Takashi Shimura, som den alkoholiserade läkaren, spelar bäst. Han är ständigt grinig och har alltid sprit att ta till. Mifune är iofs oftast full så det är väl de bitarna jag tycker han kanske spelar över, annars ger han ett stabilt intryck.
Filmen känns annars gammal och påminner långa stunder mer om stumfilm med sitt mörka foto och avsaknaden av ljus. Även någon skådespelare känns som från stumfilmstiden, vilket inte riktigt uppskattas av mig. Jag gillar annars träsket som liksom blir filmens centrala del där kameran gärna hälsar på. Tyvärr hade träsket inte någon vidare betydelse som jag först trodde den skulle ha, något man kunde ha utnyttjat på ett fyndigt sätt. Det var liksom upplagt för det. Filmens musik är överlag ganska bra där det finns några melodier som spelas ett par gånger och passar in bra i filmens stämning. Tänker främst på i slutet av uppgörelsen mellan den unge gangstern och den gamle, mycket stämningsfullt och jag hade gärna sett mer av det.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.8
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: Japan
År: 1948
Regi: Akira Kurosawa
I rollerna: Takashi Shimura, Toshirô Mifune, Reisaburo Yamamoto, Michiyo Kogure
Handling: Efter en strid mellan två kriminella gäng hamnar det enda gängets unge boss hos en alkoholiserad läkare för att få sina skador behandlade. Efter en undersökning konstaterar läkaren att gangstern har tuberkolos och övertalar honom att genast inleda en behandling. Läkaren och gangsterbossen blir goda vänner men en dag kommer gangsterns förre boss ut ur fängelse och vill ta över sitt gamla gäng igen. Nu måste den unge gangstern och den gamle mötas i en duell på liv och död.
Omdöme: Denna tidiga Kurosawa-film blev första samarbetet mellan regissören och Toshirô Mifune och ledde sammanlagt till 16 filmer, en minst sagt lyckad kombination. Mifune spelar här den unge gangstern som lider av tuberkolos och dricker kraftigt. Han får sin behandling av den alkoholiserade läkaren som spelas av Takashi Shimura. Till en början var det tänkt att läkaren skulle vara huvudkaraktären, men Kurosawa gillade vad Mifune gjorde med sin gangster och de två fick istället lika mycket tid på duken. Personligen tycker jag Takashi Shimura, som den alkoholiserade läkaren, spelar bäst. Han är ständigt grinig och har alltid sprit att ta till. Mifune är iofs oftast full så det är väl de bitarna jag tycker han kanske spelar över, annars ger han ett stabilt intryck.
Filmen känns annars gammal och påminner långa stunder mer om stumfilm med sitt mörka foto och avsaknaden av ljus. Även någon skådespelare känns som från stumfilmstiden, vilket inte riktigt uppskattas av mig. Jag gillar annars träsket som liksom blir filmens centrala del där kameran gärna hälsar på. Tyvärr hade träsket inte någon vidare betydelse som jag först trodde den skulle ha, något man kunde ha utnyttjat på ett fyndigt sätt. Det var liksom upplagt för det. Filmens musik är överlag ganska bra där det finns några melodier som spelas ett par gånger och passar in bra i filmens stämning. Tänker främst på i slutet av uppgörelsen mellan den unge gangstern och den gamle, mycket stämningsfullt och jag hade gärna sett mer av det.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.8
