Titel: Exponerad
Genre: Drama/Thriller
Land: Sverige
År: 1971
Regi: Gustav Wiklund
I rollerna: Christina Lindberg, Heinz Hopf, Björn Adelly, Janne "Loffe" Carlsson
Handling: Lena är ensam i stan när föräldrarna är på semester. Hon slits mellan sin oskuldsfulle pojkvän Jan och den äldre, världsvane och smått perverterade flickfotografen Helge. Hon avslöjar förhållandet för Jan, och flyr från honom. Hela tiden upplever hon att människor hon möter misshandlar och våldför sig på henne. Hon får lift med den skönt crazy Lars och hans fördomsfria fru. De tar sig in i Jans mammas sommarstuga. Paret krökar, badar nakna och har sex inför den storögda Lena. Tillbaka i storstaden lockas hon åter av Helge och hans sjuka fester och erotiska lekar. Minnen, nutid, våldsfantasier och verklighet blandas i den sexuellt förvirrade flickans huvud.
Omdöme: Denna svenska sleazefilm kom att bli Christina Lindbergs första huvudroll och satte henne på kartan. Filmen inleder med en gång på ett övertygande sätt. Ok, nu ska man inte överdriva, men med tanke på de låga förväntningarna man hade så lyckas inledningen väl med att skapa ett intresse. Det är mycket tack vare den fina titelmelodin som sedan spelas ett otal gånger i olika versioner. Jag är ganska säker på att Quentin Tarantino använde den i en av Kill Bill-filmerna, vilket är ett gott betyg.
Precis som i Thriller - En grym film förekommer det en hel del naket, men även Heinz Hopf i den sköna skurkrollen. Det nakna här är inte så vulgärt som i Thriller, utan utgörs mest av att Christina Lindberg visar upp sin kropp, främst när flickfotografen Helge (Heinz Hopf) tar bilder. Och när Janne "Loffe" Carlsson (!) badar näck och sedan har sex framför ögonen på Christina Lindberg. Och ja, vad ska man säga om Heinz Hopf egentligen ? Han är riktigt sliskig och skön med sin röst och iskalla blick och passar utmärkt som flickfotograf med pervers fantasi.
Nu låter det kanske som om filmen är bra, det är den inte egentligen. Sett till produktionskvalitén kan den givetvis inte mäta sig med andra seriösare filmer, men i genren tycker jag den trots allt lyckas väl. Fotot fungerar och det är kul att se lite av Stockholm från början av 70-talet. Samtidigt är alltså titelmelodin så pass bra att jag uppskattar den genom filmen. Sen gillade jag drömsekvenserna som Lena har och som föregås av ett ljud som är effektivt i skräckfilmer eller psykologiska thrillers. Filmen håller ändå uppe intresset även om manuset inte är något att jubla över. Och Christina Lindberg är trevlig att titta på med sitt söta och oskuldsfulla ansikte och beteende.
2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:
IMDb: 5.2
Genre: Drama/Thriller
Land: Sverige
År: 1971
Regi: Gustav Wiklund
I rollerna: Christina Lindberg, Heinz Hopf, Björn Adelly, Janne "Loffe" Carlsson
Handling: Lena är ensam i stan när föräldrarna är på semester. Hon slits mellan sin oskuldsfulle pojkvän Jan och den äldre, världsvane och smått perverterade flickfotografen Helge. Hon avslöjar förhållandet för Jan, och flyr från honom. Hela tiden upplever hon att människor hon möter misshandlar och våldför sig på henne. Hon får lift med den skönt crazy Lars och hans fördomsfria fru. De tar sig in i Jans mammas sommarstuga. Paret krökar, badar nakna och har sex inför den storögda Lena. Tillbaka i storstaden lockas hon åter av Helge och hans sjuka fester och erotiska lekar. Minnen, nutid, våldsfantasier och verklighet blandas i den sexuellt förvirrade flickans huvud.
Omdöme: Denna svenska sleazefilm kom att bli Christina Lindbergs första huvudroll och satte henne på kartan. Filmen inleder med en gång på ett övertygande sätt. Ok, nu ska man inte överdriva, men med tanke på de låga förväntningarna man hade så lyckas inledningen väl med att skapa ett intresse. Det är mycket tack vare den fina titelmelodin som sedan spelas ett otal gånger i olika versioner. Jag är ganska säker på att Quentin Tarantino använde den i en av Kill Bill-filmerna, vilket är ett gott betyg.
Precis som i Thriller - En grym film förekommer det en hel del naket, men även Heinz Hopf i den sköna skurkrollen. Det nakna här är inte så vulgärt som i Thriller, utan utgörs mest av att Christina Lindberg visar upp sin kropp, främst när flickfotografen Helge (Heinz Hopf) tar bilder. Och när Janne "Loffe" Carlsson (!) badar näck och sedan har sex framför ögonen på Christina Lindberg. Och ja, vad ska man säga om Heinz Hopf egentligen ? Han är riktigt sliskig och skön med sin röst och iskalla blick och passar utmärkt som flickfotograf med pervers fantasi.
Nu låter det kanske som om filmen är bra, det är den inte egentligen. Sett till produktionskvalitén kan den givetvis inte mäta sig med andra seriösare filmer, men i genren tycker jag den trots allt lyckas väl. Fotot fungerar och det är kul att se lite av Stockholm från början av 70-talet. Samtidigt är alltså titelmelodin så pass bra att jag uppskattar den genom filmen. Sen gillade jag drömsekvenserna som Lena har och som föregås av ett ljud som är effektivt i skräckfilmer eller psykologiska thrillers. Filmen håller ändå uppe intresset även om manuset inte är något att jubla över. Och Christina Lindberg är trevlig att titta på med sitt söta och oskuldsfulla ansikte och beteende.
2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:
IMDb: 5.2
