Titel: The Birds / Fåglarna
Genre: Drama/Romantik/Skräck/Thriller
Land: USA
År: 1963
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: Tippi Hedren, Rod Taylor, Jessica Tandy, Suzanne Pleshette
Handling: Den förmögna kvinnan Melanie Daniels åker till den lilla kuststaden Bodega Bay utanför San Francisco för att leta reda på en man hon är intresserad av. Vid ankomsten till staden blir hon oförklarligt attackerad av en fiskmås. Plötsligt samlas tusentals fåglar i staden och allt fler invånare utsätts för attacker.
Omdöme: Efter superklassikern Psycho valde Hitchcock en annan sorts skräck i form av fåglar. I huvudrollern syns Tippi Hedren (mor till Melanie Griffith) i rollen som Melanie som träffar Mitch (Rod Taylor) i en fågelaffär. Hon blir intresserad av honom och söker upp honom en helg när han befinner sig i kuststaden Bodega Bay. Väl där börjar konstiga saker hända när fåglar utan anledning börjar attackera invånarna, däribland Melanie. Vad som ligger bakom dessa attacker är ett mysterium och ingen kan känna sig säker.
Filmen börjar i ett väldigt lugnt tempo och det tar ganska lång tid innan det faktiskt händer något av intresse. Det är för att bygga upp relationen mellan Melanie och Mitch samt de övriga karaktärerna i Bodega Bay. Men det är inte riktigt likt Hitchcock att låta tittaren vänta så pass länge innan filmen fångar en. En annan sak som är olik Hitchcock är avsaknaden av musik, något som givetvis ska ersättas av fäglarnas jobbiga läten. Men avsaknaden av Bernard Herrmanns stämningsfulla musik är som om Sergio Leones västernklassikers inte hade Ennio Morricones musik. Det är för mig en miss att inte ha med Herrmanns musik som utan tvekan hade höjt filmen. Men jag förstår Hitchcocks försök och i det stora hela fungerar det ändå.
Det tar som sagt tid innan det verkligen börjar hända saker, kanske trekvart in i filmen. Men sen avlöser attackerna varandra och det finns några riktigt klassiska scener. Gillar speciellt den vid fiket/bensinstationen som är en av de bättre, bl.a. när Melanie gömmer sig i en telefonkiosk. Effekterna kan självklart inte jämföras med dagens digitala effekter, men på det stora hela är det bra, speciellt när man använder sig av "äkta vara", alltså riktiga fåglar som verkligen ser ut att attackera. Men när man försöker sig på lite mer avancerade effekter syns det på långa vägar och blir inte alls skrämmande, tänker främst på skolattacken. Tippi Hedren och Rod Taylor fungerar, men varken dem eller filmen kommer upp i samma standard som Hitchcocks bästa filmer.
Synd att slutet inte filmades efter manuset. -SPOILERS- Det var tänkt att filmen skulle fortsätta lite till och fåglarna attackera bilen när de är på väg bort från kuststaden. Fåglarna skulle hacka sig in genom taket på bilen. Hitchcock funderade även på att täcka hela Golden Gate-bron med fåglar, vilket hade varit ett tungt slut.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.9
Genre: Drama/Romantik/Skräck/Thriller
Land: USA
År: 1963
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: Tippi Hedren, Rod Taylor, Jessica Tandy, Suzanne Pleshette
Handling: Den förmögna kvinnan Melanie Daniels åker till den lilla kuststaden Bodega Bay utanför San Francisco för att leta reda på en man hon är intresserad av. Vid ankomsten till staden blir hon oförklarligt attackerad av en fiskmås. Plötsligt samlas tusentals fåglar i staden och allt fler invånare utsätts för attacker.
Omdöme: Efter superklassikern Psycho valde Hitchcock en annan sorts skräck i form av fåglar. I huvudrollern syns Tippi Hedren (mor till Melanie Griffith) i rollen som Melanie som träffar Mitch (Rod Taylor) i en fågelaffär. Hon blir intresserad av honom och söker upp honom en helg när han befinner sig i kuststaden Bodega Bay. Väl där börjar konstiga saker hända när fåglar utan anledning börjar attackera invånarna, däribland Melanie. Vad som ligger bakom dessa attacker är ett mysterium och ingen kan känna sig säker.
Filmen börjar i ett väldigt lugnt tempo och det tar ganska lång tid innan det faktiskt händer något av intresse. Det är för att bygga upp relationen mellan Melanie och Mitch samt de övriga karaktärerna i Bodega Bay. Men det är inte riktigt likt Hitchcock att låta tittaren vänta så pass länge innan filmen fångar en. En annan sak som är olik Hitchcock är avsaknaden av musik, något som givetvis ska ersättas av fäglarnas jobbiga läten. Men avsaknaden av Bernard Herrmanns stämningsfulla musik är som om Sergio Leones västernklassikers inte hade Ennio Morricones musik. Det är för mig en miss att inte ha med Herrmanns musik som utan tvekan hade höjt filmen. Men jag förstår Hitchcocks försök och i det stora hela fungerar det ändå.
Det tar som sagt tid innan det verkligen börjar hända saker, kanske trekvart in i filmen. Men sen avlöser attackerna varandra och det finns några riktigt klassiska scener. Gillar speciellt den vid fiket/bensinstationen som är en av de bättre, bl.a. när Melanie gömmer sig i en telefonkiosk. Effekterna kan självklart inte jämföras med dagens digitala effekter, men på det stora hela är det bra, speciellt när man använder sig av "äkta vara", alltså riktiga fåglar som verkligen ser ut att attackera. Men när man försöker sig på lite mer avancerade effekter syns det på långa vägar och blir inte alls skrämmande, tänker främst på skolattacken. Tippi Hedren och Rod Taylor fungerar, men varken dem eller filmen kommer upp i samma standard som Hitchcocks bästa filmer.
Synd att slutet inte filmades efter manuset. -SPOILERS- Det var tänkt att filmen skulle fortsätta lite till och fåglarna attackera bilen när de är på väg bort från kuststaden. Fåglarna skulle hacka sig in genom taket på bilen. Hitchcock funderade även på att täcka hela Golden Gate-bron med fåglar, vilket hade varit ett tungt slut.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.9
