Titel: Winterschläfer
Genre: Drama/Romantik
Land: Tyskland
År: 1997
Regi: Tom Tykwer
I rollerna: Heino Ferch, Floriane Daniel, Ulrich Matthes, Marie-Lou Sellem
Handling: I ett vintrigt bergslandskap följer vi fem personer med ett minst sagt invecklat förhållande till varandra. Vi bjuds på vänskap, kärlek, glädje, sorg och hat där alla är inblandade.
Omdöme: Tom Tykwer har en säregen stil som ofta tilltalar mig, utan att för den delen verkligen få till det genomgående i en film. Denna film är en av hans tidigare verk och med det snörika bergslandskapet som en del av historien berättas en historia om ett par människor som på ett eller annat sätt påverkar varandra och även träffar på varandra. Rebecca är översättare och är ihop med skidinstruktören Marco. Rebecca bor ihop med sin bästa väninna Laura som är sjuksköterska. Hon i sin tur börjar träffa Rene som är biomaskinist. Och så har vi familjefadern Theo som försöker minnas vad det var han såg vid en olycka han var inblandad i.
En kul detalj som jag gillade hos Rene är att han har ett liknande syndrom med sitt korttidsminne som huvudpersonen har i Memento. Likaså tar han fotografier av ungefär samma anledning, något Christopher Nolan kanske lånade ? Hur som helst är det en av flera trevliga detaljer jag gillar med den här filmen. Men det är verkligen helheten som gör det här så pass intressant och bra. Inledande tjugo minuterna sätter tonen och är direkt bra. T.o.m. förtexterna känns genomtänkta och efter det fortsätter det alltså. Filmen är aningen för lång med sina två timmar då jag känner av en viss svacka under mittendelen av filmen. Men det är inte dåligt, utan ett snarare lite onödigt långt parti. Trots det köper jag det då helheten alltså är bra och man får ihop allt på ett bra sätt mot slutet.
Tom Tykwer står, som vanligt, själv för musiken och gör det bra. Han skapar en speciell stämning som hela tiden finns där och det passar även mycket bra med hans starka foto. Fotot är färgrikt med speciellt grönt och rött som favoritfärger, något jag märkt i några av hans andra filmer. Gillar man hans andra filmer kommer man säkerligen också gilla den här. Han har en speciell stil som inte alltid går hem hos alla, men här tycker jag det fungerar bättre än i många andra av hans filmer där man lätt känner att det fattas något. Här fattas det egentligen inte något - snarare tvärtom så hade man alltså kunnat korta den med 15-20 minuter och kanske få ett ännu bättre resultat.
3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
Genre: Drama/Romantik
Land: Tyskland
År: 1997
Regi: Tom Tykwer
I rollerna: Heino Ferch, Floriane Daniel, Ulrich Matthes, Marie-Lou Sellem
Handling: I ett vintrigt bergslandskap följer vi fem personer med ett minst sagt invecklat förhållande till varandra. Vi bjuds på vänskap, kärlek, glädje, sorg och hat där alla är inblandade.
Omdöme: Tom Tykwer har en säregen stil som ofta tilltalar mig, utan att för den delen verkligen få till det genomgående i en film. Denna film är en av hans tidigare verk och med det snörika bergslandskapet som en del av historien berättas en historia om ett par människor som på ett eller annat sätt påverkar varandra och även träffar på varandra. Rebecca är översättare och är ihop med skidinstruktören Marco. Rebecca bor ihop med sin bästa väninna Laura som är sjuksköterska. Hon i sin tur börjar träffa Rene som är biomaskinist. Och så har vi familjefadern Theo som försöker minnas vad det var han såg vid en olycka han var inblandad i.
En kul detalj som jag gillade hos Rene är att han har ett liknande syndrom med sitt korttidsminne som huvudpersonen har i Memento. Likaså tar han fotografier av ungefär samma anledning, något Christopher Nolan kanske lånade ? Hur som helst är det en av flera trevliga detaljer jag gillar med den här filmen. Men det är verkligen helheten som gör det här så pass intressant och bra. Inledande tjugo minuterna sätter tonen och är direkt bra. T.o.m. förtexterna känns genomtänkta och efter det fortsätter det alltså. Filmen är aningen för lång med sina två timmar då jag känner av en viss svacka under mittendelen av filmen. Men det är inte dåligt, utan ett snarare lite onödigt långt parti. Trots det köper jag det då helheten alltså är bra och man får ihop allt på ett bra sätt mot slutet.
Tom Tykwer står, som vanligt, själv för musiken och gör det bra. Han skapar en speciell stämning som hela tiden finns där och det passar även mycket bra med hans starka foto. Fotot är färgrikt med speciellt grönt och rött som favoritfärger, något jag märkt i några av hans andra filmer. Gillar man hans andra filmer kommer man säkerligen också gilla den här. Han har en speciell stil som inte alltid går hem hos alla, men här tycker jag det fungerar bättre än i många andra av hans filmer där man lätt känner att det fattas något. Här fattas det egentligen inte något - snarare tvärtom så hade man alltså kunnat korta den med 15-20 minuter och kanske få ett ännu bättre resultat.
3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
