Titel: Europa
Genre: Drama/Krig/Thriller
Land: Danmark/Tyskland/Frankrke/Sverige/Schweiz
År: 1991
Regi: Lars von Trier
I rollerna: Jean-Marc Barr, Barbara Sukowa, Udo Kier, Ernst-Hugo Järegård
Handling: Leopold Kessler, en tyskättad amerikan, kommer strax efter andra världskrigets slut till sitt härjade moderland. Han får jobb som sovvagnskonduktör på Zentropaexpressen och förälskar sig i järnvägsmagnatens dotter. Detta leder emellertid till att han dras in i en konspiration han inte gärna vill bli inblandad i...
Omdöme: Jag hade inga positiva erfarenheter av Lars von Trier sedan tidigare (de var få, men inte direkt uppmuntrande), men denna film kändes som den kunde tilltala mig. Utspelar sig runt andra världskrigets slut då amerikanen Leopold (Jean-Marc Barr) med tyska rötter kommer till Tyskland av okänd anledning för att bli konduktör på första klassens sovvagnståg. Hans farbror (Ernst-Hugo Järegård) är redan konduktör på tåget och fixar in honom. Samtidigt träffar han Katharina Hartmann (Barbara Sukowa) ombord tåget och får lära känna hennes familj. Allt detta medan en berättarröst (Max von Sydow) säger åt Leopold vad han ska göra och vad som kommer ske härnäst.
Det är ett minst sagt intressant upplägg med en berättarröst som säger till huvudpersonen vad som ska ske. Allt börjar med hypnos, så om det vi ser verkligen händer eller inte låter jag vara osagt. Men det är helt klart att det liknar en slags dröm då vissa saker sker på ett lite overkligt sätt, men trots allt sammanhängande för storyn. Just storyn är ganska så intressant, men är lite för konstig för att det ska bli riktigt bra. Sen vet jag inte om det beror på regin eller skådespelarna, men skådespeleriet känns till viss del inte särskilt gediget. Bäst, tillsammans med Max von Sydows berättarröst, är nog ändå Ernst-Hugo Järegård. Musiken lyckas också vara så där hypnotisk att jag tänker på Hitchcock (lite av filmen påminner om det också). Synd bara att manuset inte kunde vara lite bättre.
Men bäst av allt är det charmiga fotot som främst är i svartvitt, men slänger in färg lite när som helst. Man bjuds på flera snygga kameraåkningar där man vissa gånger övergår från svartvitt till färg i en och samma tagning. Det var länge sen jag blev så imponerad och glad av fotot i en film, speciellt som det kom så oväntat också. Med bättre skådespeleri (och regi) plus ett lite bättre manus hade detta blivit riktigt bra. Nu känns den lite ofärdig på sina håll, men den vinner över mig när filmen till sist kommer till sitt slut. Jag gillar förresten Leopolds utbrott mot slutet som kom helt oväntat då han varit så svag resten av filmen. Och ett passande och skickligt genomfört slut sätter punkt för en annorlunda filmupplevelse där jag måste avsluta med att än en gång (med risk för att bli tjatig) hylla fotot.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
Genre: Drama/Krig/Thriller
Land: Danmark/Tyskland/Frankrke/Sverige/Schweiz
År: 1991
Regi: Lars von Trier
I rollerna: Jean-Marc Barr, Barbara Sukowa, Udo Kier, Ernst-Hugo Järegård
Handling: Leopold Kessler, en tyskättad amerikan, kommer strax efter andra världskrigets slut till sitt härjade moderland. Han får jobb som sovvagnskonduktör på Zentropaexpressen och förälskar sig i järnvägsmagnatens dotter. Detta leder emellertid till att han dras in i en konspiration han inte gärna vill bli inblandad i...
Omdöme: Jag hade inga positiva erfarenheter av Lars von Trier sedan tidigare (de var få, men inte direkt uppmuntrande), men denna film kändes som den kunde tilltala mig. Utspelar sig runt andra världskrigets slut då amerikanen Leopold (Jean-Marc Barr) med tyska rötter kommer till Tyskland av okänd anledning för att bli konduktör på första klassens sovvagnståg. Hans farbror (Ernst-Hugo Järegård) är redan konduktör på tåget och fixar in honom. Samtidigt träffar han Katharina Hartmann (Barbara Sukowa) ombord tåget och får lära känna hennes familj. Allt detta medan en berättarröst (Max von Sydow) säger åt Leopold vad han ska göra och vad som kommer ske härnäst.
Det är ett minst sagt intressant upplägg med en berättarröst som säger till huvudpersonen vad som ska ske. Allt börjar med hypnos, så om det vi ser verkligen händer eller inte låter jag vara osagt. Men det är helt klart att det liknar en slags dröm då vissa saker sker på ett lite overkligt sätt, men trots allt sammanhängande för storyn. Just storyn är ganska så intressant, men är lite för konstig för att det ska bli riktigt bra. Sen vet jag inte om det beror på regin eller skådespelarna, men skådespeleriet känns till viss del inte särskilt gediget. Bäst, tillsammans med Max von Sydows berättarröst, är nog ändå Ernst-Hugo Järegård. Musiken lyckas också vara så där hypnotisk att jag tänker på Hitchcock (lite av filmen påminner om det också). Synd bara att manuset inte kunde vara lite bättre.
Men bäst av allt är det charmiga fotot som främst är i svartvitt, men slänger in färg lite när som helst. Man bjuds på flera snygga kameraåkningar där man vissa gånger övergår från svartvitt till färg i en och samma tagning. Det var länge sen jag blev så imponerad och glad av fotot i en film, speciellt som det kom så oväntat också. Med bättre skådespeleri (och regi) plus ett lite bättre manus hade detta blivit riktigt bra. Nu känns den lite ofärdig på sina håll, men den vinner över mig när filmen till sist kommer till sitt slut. Jag gillar förresten Leopolds utbrott mot slutet som kom helt oväntat då han varit så svag resten av filmen. Och ett passande och skickligt genomfört slut sätter punkt för en annorlunda filmupplevelse där jag måste avsluta med att än en gång (med risk för att bli tjatig) hylla fotot.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
