Titel: Public Enemies
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 2009
Regi: Michael Mann
I rollerna: Johnny Depp, Christian Bale, Marion Cotillard, Billy Crudup
Handling: Historien utspelar sig under brottsvågens år 1933-34 när gangsterlegenderna John Dillinger, Baby Face Nelson och Pretty Boy Floyd härjade fritt i USA. Regeringen försök att stoppa dem ledde till att J. Edgar Hoover tillsatte Melvin Purvis för att leda den ökända jakten på Dillinger som förvandlade FBI till landets första federala poliskår.
Omdöme: Michael Mann har alltid tillhört mina favoritregissörer och jag ser alltid fram emot hans nya filmer långt innan de har premiär. I och med Public Enemies har han tagit två av de bästa skådespelarna i dagsläget i form av Johnny Depp och Christian Bale. Till en början kan tankarna gå till Heat där Al Pacino och Robert De Niro axlar rollerna på motsatt sida av lagen. Men här handlar det mest om John Dillinger (Johnny Depp) och det är förståligt. Vi får följa med under hans bankrån och flykt undan polisen. Men när den federala agentbyrån skapas blir det svårare för brottslingarna att komma undan med sina brott.
Filmen introducerar tidigt de två huvudkaraktärerna på ett starkt sätt för att sedan koncentrera sig lite mer på att visa relationen mellan Dillinger och Billie (Marion Cotillard) som blir allt starkare för att senare i filmen skapa känslor. Melvin Purvis (Bale) jagar rätt på män från Dillingers gäng, men det är uppenbart att de behöver förstärkning, något chefen för byrån, J. Edgar Hoover (Billy Crudup), godkänner och kallar in proffs från Texas, bl.a. agent Charles Winstead (Stephen Lang). Filmen sätter sedan in ytterligare en växel när Baby Face Nelson (Stephen Graham) dyker upp och börjar härja. Här följer sedan den beryktade skogsdelen som jag tycker blir bäst när de lämnat stugan. Att man använder digitalkamera rakt igenom är på både gott och ont. Det blir lite amatörmässigt, nästan som en TV-film stundtals, men det är nog främst innan man vänjer sig vid att det är digitalfoto i en film som utspelar sig på 30-talet.
Skådespeleriet gillar jag genomgående där självklart Depp har mest att jobba med. Han hanterar sin roll bra rakt igenom och visar både känslor, humor och en allvarligare sida. Bale har inte lika mycket att jobba med, men sköter sig fläckfritt även han. Gillar verkligen hans prestation och han gör vad han kan med relativt lite tid i bild. Crudup som Hoover är en av filmens behållningar med ett starkt porträtt. Cotillard fungerar också mycket bra och jag gillar att hon spelar på ett lite gammaldags sätt i vissa scener, bl.a. på restaurangen när hon kan tyckas vara lite flickaktig, men så var tjejerna på den tiden om man sett filmer från den tiden. Stephen Lang som Charles Winstead gillar jag också och han inger respekt. Tänker på karaktären Cowboy i Mulholland Drive när han pratar på slutet. Stephen Graham som Baby Face Nelson övertygar också i den mest extrema rollen. Som sagt, mycket bra prestationer och det är mycket tack vare Michael Mann som alltid får ut det mesta av sina skådespelare.
Jag får också rysningar vid ett par tillfällen, både vid bra och välgjorda scener, men även för att det emotionellt är starkt. Avslutningen på filmen gillar jag speciellt då den bygger upp stämningen så perfekt med bildspelet, musiken och karaktärernas reaktioner. Just att Dillinger ser på en gangsterfilm och känner igen sig själv är riktigt smart. Eller när han tidigare är på bio och de visar bilder på efterlysta brottslingar innan filmen och Dillinger själv är med, klassiskt. Även om den är lite långsammare under första halvan så fungerar det för att man ändå slänger in lite fart och fläkt då och då. Samtidigt är det inte alls dåligt under denna uppbyggnad som också är så viktig för sista delen av filmen. Nej, det är en bra film som tål att ses om för att verkligen kunna njuta till fullo och inte bara koncentrera sig på vad som händer hela tiden.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 2009
Regi: Michael Mann
I rollerna: Johnny Depp, Christian Bale, Marion Cotillard, Billy Crudup
Handling: Historien utspelar sig under brottsvågens år 1933-34 när gangsterlegenderna John Dillinger, Baby Face Nelson och Pretty Boy Floyd härjade fritt i USA. Regeringen försök att stoppa dem ledde till att J. Edgar Hoover tillsatte Melvin Purvis för att leda den ökända jakten på Dillinger som förvandlade FBI till landets första federala poliskår.
Omdöme: Michael Mann har alltid tillhört mina favoritregissörer och jag ser alltid fram emot hans nya filmer långt innan de har premiär. I och med Public Enemies har han tagit två av de bästa skådespelarna i dagsläget i form av Johnny Depp och Christian Bale. Till en början kan tankarna gå till Heat där Al Pacino och Robert De Niro axlar rollerna på motsatt sida av lagen. Men här handlar det mest om John Dillinger (Johnny Depp) och det är förståligt. Vi får följa med under hans bankrån och flykt undan polisen. Men när den federala agentbyrån skapas blir det svårare för brottslingarna att komma undan med sina brott.
Filmen introducerar tidigt de två huvudkaraktärerna på ett starkt sätt för att sedan koncentrera sig lite mer på att visa relationen mellan Dillinger och Billie (Marion Cotillard) som blir allt starkare för att senare i filmen skapa känslor. Melvin Purvis (Bale) jagar rätt på män från Dillingers gäng, men det är uppenbart att de behöver förstärkning, något chefen för byrån, J. Edgar Hoover (Billy Crudup), godkänner och kallar in proffs från Texas, bl.a. agent Charles Winstead (Stephen Lang). Filmen sätter sedan in ytterligare en växel när Baby Face Nelson (Stephen Graham) dyker upp och börjar härja. Här följer sedan den beryktade skogsdelen som jag tycker blir bäst när de lämnat stugan. Att man använder digitalkamera rakt igenom är på både gott och ont. Det blir lite amatörmässigt, nästan som en TV-film stundtals, men det är nog främst innan man vänjer sig vid att det är digitalfoto i en film som utspelar sig på 30-talet.
Skådespeleriet gillar jag genomgående där självklart Depp har mest att jobba med. Han hanterar sin roll bra rakt igenom och visar både känslor, humor och en allvarligare sida. Bale har inte lika mycket att jobba med, men sköter sig fläckfritt även han. Gillar verkligen hans prestation och han gör vad han kan med relativt lite tid i bild. Crudup som Hoover är en av filmens behållningar med ett starkt porträtt. Cotillard fungerar också mycket bra och jag gillar att hon spelar på ett lite gammaldags sätt i vissa scener, bl.a. på restaurangen när hon kan tyckas vara lite flickaktig, men så var tjejerna på den tiden om man sett filmer från den tiden. Stephen Lang som Charles Winstead gillar jag också och han inger respekt. Tänker på karaktären Cowboy i Mulholland Drive när han pratar på slutet. Stephen Graham som Baby Face Nelson övertygar också i den mest extrema rollen. Som sagt, mycket bra prestationer och det är mycket tack vare Michael Mann som alltid får ut det mesta av sina skådespelare.
Jag får också rysningar vid ett par tillfällen, både vid bra och välgjorda scener, men även för att det emotionellt är starkt. Avslutningen på filmen gillar jag speciellt då den bygger upp stämningen så perfekt med bildspelet, musiken och karaktärernas reaktioner. Just att Dillinger ser på en gangsterfilm och känner igen sig själv är riktigt smart. Eller när han tidigare är på bio och de visar bilder på efterlysta brottslingar innan filmen och Dillinger själv är med, klassiskt. Även om den är lite långsammare under första halvan så fungerar det för att man ändå slänger in lite fart och fläkt då och då. Samtidigt är det inte alls dåligt under denna uppbyggnad som också är så viktig för sista delen av filmen. Nej, det är en bra film som tål att ses om för att verkligen kunna njuta till fullo och inte bara koncentrera sig på vad som händer hela tiden.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
