Titel: The Taking of Pelham One Two Three / Pelham 1-2-3 Kapat
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1974
Regi: Joseph Sargent
I rollerna: Walter Matthau, Robert Shaw, Martin Balsam, Hector Elizondo
Handling: En grupp beväpnade män tar över ett tunnelbanetåg i New York. De kräver en miljon dollar av staden New York, annars kommer de att döda en passagerare i minuten.
Omdöme: Allt börjar med att en förklädd man i lång rock går ner i tunnelbanan och kliver på ett tåg. Vid varje station kliver en ny man ombord med samma typ av förklädnad. Kort därpå kapar de tunnelbanan och tar passagerarna som gisslan. Via förarens kommunikationsradio kräver de en miljon dollar som ska vara levererade inom en timme, annars börjar de skjuta en ur gisslan varje minut. En jakt mot klockan börjar samtidigt som de beväpnade männen fortsätter med sin genomtänkta plan.
Det är en fröjd att se denna typ av film som inte har en lugn stund utan drar på från början till slut. Den levererar sköna kommentarer av en mängd klockrena karaktärer som spelas utmärkt av skådespelarna i minsta lilla biroll. De fyra kaparna kallar varandra för kodnamn i form av färger (något som givetvis Quentin Tarantino senare använde i Reservoir Dogs) där Mr Blue (Robert Shaw) är dess sluge ledare. På andra sidan kommunikationsradion sitter Garber (Walter Matthau) som är transportpolis och ansvarar för tunnelbanesäkerheten. Tillsammans med de olika operatörerna och polisen försöker de organisera sig för att få fram pengarna samtidigt som de måste komma åt förövarna.
Det är klassiskt 70-tal där ingen kan känna sig säker och det nästan känns dokumentärt då det inte finns några snygga skådespelare och miljöerna är så där passande skitiga. Tempot i filmen är perfekt då man inte går in på en massa sidospår och blandar in onödiga karaktärer och dialog. Det är fokus på vad som är viktigt och det hela håller på i princip i realtid då gisslantagarna vill komma därifrån så fort som möjligt innan polisen hinner samla en insatsstyrka. Allt är genomtänkt och smart, tyvärr blir man lite besviken på avslutningen av filmen som inte håller samma fina standard som resten av filmen. Det är egentligen enda negativa jag har att säga om filmen, förutom att musiken var lite för ojämn där den vissa stunder passade perfekt för att i nästa vara för flummig.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1974
Regi: Joseph Sargent
I rollerna: Walter Matthau, Robert Shaw, Martin Balsam, Hector Elizondo
Handling: En grupp beväpnade män tar över ett tunnelbanetåg i New York. De kräver en miljon dollar av staden New York, annars kommer de att döda en passagerare i minuten.
Omdöme: Allt börjar med att en förklädd man i lång rock går ner i tunnelbanan och kliver på ett tåg. Vid varje station kliver en ny man ombord med samma typ av förklädnad. Kort därpå kapar de tunnelbanan och tar passagerarna som gisslan. Via förarens kommunikationsradio kräver de en miljon dollar som ska vara levererade inom en timme, annars börjar de skjuta en ur gisslan varje minut. En jakt mot klockan börjar samtidigt som de beväpnade männen fortsätter med sin genomtänkta plan.
Det är en fröjd att se denna typ av film som inte har en lugn stund utan drar på från början till slut. Den levererar sköna kommentarer av en mängd klockrena karaktärer som spelas utmärkt av skådespelarna i minsta lilla biroll. De fyra kaparna kallar varandra för kodnamn i form av färger (något som givetvis Quentin Tarantino senare använde i Reservoir Dogs) där Mr Blue (Robert Shaw) är dess sluge ledare. På andra sidan kommunikationsradion sitter Garber (Walter Matthau) som är transportpolis och ansvarar för tunnelbanesäkerheten. Tillsammans med de olika operatörerna och polisen försöker de organisera sig för att få fram pengarna samtidigt som de måste komma åt förövarna.
Det är klassiskt 70-tal där ingen kan känna sig säker och det nästan känns dokumentärt då det inte finns några snygga skådespelare och miljöerna är så där passande skitiga. Tempot i filmen är perfekt då man inte går in på en massa sidospår och blandar in onödiga karaktärer och dialog. Det är fokus på vad som är viktigt och det hela håller på i princip i realtid då gisslantagarna vill komma därifrån så fort som möjligt innan polisen hinner samla en insatsstyrka. Allt är genomtänkt och smart, tyvärr blir man lite besviken på avslutningen av filmen som inte håller samma fina standard som resten av filmen. Det är egentligen enda negativa jag har att säga om filmen, förutom att musiken var lite för ojämn där den vissa stunder passade perfekt för att i nästa vara för flummig.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
