Titel: ¿Quién puede matar a un niño? / Who Can Kill a Child? / Vem kan döda ett barn?
Genre: Mysterium/Thriller/Rysare
Land: Spanien
År: 1976
Regi: Narciso Ibáñez Serrador
I rollerna: Lewis Fiander, Prunella Ransome, Antonio Iranzo, Luis Ciges
Handling: Ett engelskt par hyr en båt och besöker ön Almanzora, ett par timmar utanför den spanska kusten. När de kommer fram upptäcker de att ön är väldigt öde. Snart märker de att det inte finns några vuxna på ön utan bara barn...
Omdöme: Jag har länge vetat om den här filmen och att den fått bra kritik, men många gånger har man blivit besviken på just europeiska rysare som inte hållit måttet och i vissa fall varit för konstnärliga istället för rysliga. Det hela börjar med ett långt montage där man visar olika fasor runt om i världen som drabbat främst barn. Det är koncentrationsläger, svält, krig och annat som man samlat genom arkivfilmer som känns rakt in i hjärtat. Är det något jag har svårt för så är det just autentiska bilder på misär, inte minst när det drabbar barn. Men det sätter också ribban här och förklarar lite varför barnen på ön blivit som de blivit.
Det engelska paret anländer till en spansk kuststad där den årliga karnevalen är i full gång med massvis med människor, fyrverkerier och dans. Hon är gravid med deras tredje barn och de vill ha en lugnare semester och tänker åka ut till ön Almanzora dit ett fåtal turister tar sig ut. De hyr en båt och är där på ett par timmar. Väl på plats märker de att allt är väldigt öde, kan det vara en lång siesta ? Allt eftersom dyker sanningen upp och de börjar se saker de inte hade kunnat tänka sig. Filmen bygger verkligen upp stämningen och det är mycket 70-tal över det hela, på ett positivt sätt.
Jag gillar de två prestationerna av Lewis Fiander och Prunella Ransome som det engelska paret, känns väldigt genuint. Och något som är livsviktigt är några små avgörande scener och val som regissören gjort som helt klart höjer filmen och helheten. När man kommer till filmens upplösning och tror att allt är över, ja då har man ett par överraskningar kvar i bakfickan som rent utsagt "blows you away". Jag var riktigt nöjd med hur filmen artade sig och även om det inte händer så jättemycket under de första tre fjärdelarna så hålls intresset uppe till sista fjärdedelen som är explosionsartad så det heter duga. Sen är det inget minus att barnen spelar övertygande och iskallt. Battle Royale kan slänga sig i väggen.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
Genre: Mysterium/Thriller/Rysare
Land: Spanien
År: 1976
Regi: Narciso Ibáñez Serrador
I rollerna: Lewis Fiander, Prunella Ransome, Antonio Iranzo, Luis Ciges
Handling: Ett engelskt par hyr en båt och besöker ön Almanzora, ett par timmar utanför den spanska kusten. När de kommer fram upptäcker de att ön är väldigt öde. Snart märker de att det inte finns några vuxna på ön utan bara barn...
Omdöme: Jag har länge vetat om den här filmen och att den fått bra kritik, men många gånger har man blivit besviken på just europeiska rysare som inte hållit måttet och i vissa fall varit för konstnärliga istället för rysliga. Det hela börjar med ett långt montage där man visar olika fasor runt om i världen som drabbat främst barn. Det är koncentrationsläger, svält, krig och annat som man samlat genom arkivfilmer som känns rakt in i hjärtat. Är det något jag har svårt för så är det just autentiska bilder på misär, inte minst när det drabbar barn. Men det sätter också ribban här och förklarar lite varför barnen på ön blivit som de blivit.
Det engelska paret anländer till en spansk kuststad där den årliga karnevalen är i full gång med massvis med människor, fyrverkerier och dans. Hon är gravid med deras tredje barn och de vill ha en lugnare semester och tänker åka ut till ön Almanzora dit ett fåtal turister tar sig ut. De hyr en båt och är där på ett par timmar. Väl på plats märker de att allt är väldigt öde, kan det vara en lång siesta ? Allt eftersom dyker sanningen upp och de börjar se saker de inte hade kunnat tänka sig. Filmen bygger verkligen upp stämningen och det är mycket 70-tal över det hela, på ett positivt sätt.
Jag gillar de två prestationerna av Lewis Fiander och Prunella Ransome som det engelska paret, känns väldigt genuint. Och något som är livsviktigt är några små avgörande scener och val som regissören gjort som helt klart höjer filmen och helheten. När man kommer till filmens upplösning och tror att allt är över, ja då har man ett par överraskningar kvar i bakfickan som rent utsagt "blows you away". Jag var riktigt nöjd med hur filmen artade sig och även om det inte händer så jättemycket under de första tre fjärdelarna så hålls intresset uppe till sista fjärdedelen som är explosionsartad så det heter duga. Sen är det inget minus att barnen spelar övertygande och iskallt. Battle Royale kan slänga sig i väggen.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
