Needles or Bust

A few days before Christmas, the kids and I made an excursion to my birthplace, Needles CA, to visit Grandpa Teddy and Grandma Kathy. We had a super fun day. The kids especially enjoyed crusin around town in Grandpa Teddy's cool effecient Gem Car. I opted for a full size truck with a heater.

We hit Burger Hut for lunch, aka Irene's back in my day. I made 

myself sick on a combo burrito and taquitos. Yumm, my mouth waters just thinking about it.. I especially enjoyed catching up with my sisters and getting a city update with my dad. It really is a shame we don't get down there more often. Here are some pictures from our trip.

Me and my youngest sibling Frannie 14 years old

Frannie, Me and Rainie my college student sister... you go gurl!

Dad and his girls, we are responsible for all the gray hair that makes him so distinguished.

Also a big thank you and love you to Grandma Kathy for all of her thoughtfulness and love, she really made Christmas special in the Crabtree household.

SNOW? Are you kidding?

So its old news now but it snowed in Vegas. And I was one of the many who were stuck on the unprepared roads. I had been up since 3 am. We wrapped early at the Encore, and I was looking forward to some rest and relaxation with the kids and I had no idea what the weather had been up to. Well.... boy howdy!

Well after going the the mall for a few hours because of backed up traffic and getting diverted off the freeway again and finally making a final attempt to get home, I was stuck for another 3 hours! I didn't get home until 1 am. I was soooo not a happy camper.. can you tell? Not knowing why we weren't moving was very frustrating, I mean people all over the country drive under these conditions, right? Being that Clark County only has 6 snow plows and desert rats have no clue as to how to drive in snow, wrecks were abundant. The Boulder City pass had a blanket of fog as well as snow causing zero visibility. I didn't believe it until I drove through it. Still wasn't happy, severe lack of sleep, exhaustion and cranky crabbies will do this too you when your stuck 3 miles away from home.

A Day At Twinkle

My all-time favorite jobs as a photographer are those that involve shooting artists' spaces, and, of course, the artists that they house. So I was completely thrilled when Knit.1 asked me to pay a visit to designer Wenlan Chia's studio in Manhattan to spend the day with her for a few portraits and studio shots. We had such a great time together - and I thought I'd share some of the shots with you, as I'm sure there are some big Twinkle fans out there.




In the handknitting community, Wenlan is probably best known for her signature super bulky merino yarn - Soft Chunky (pictured below) (kinda looks like cotton candy, doesn't it?) and the wonderfully chunky fashion knits she conjures up with it.


She carries two other yarn lines, which I hadn't ever experienced in person - and let me tell you, being surrounded by handknit samples of throws everywhere you turn isn't a bad way to experience a new yarn either.

And while of course I had plenty of delicious knits around to keep my lens busy all day... there were certainly a few other things that I had a hard time keeping away from...


Wenlan's dog, Milan, has a huge personality and wanted to be a part of the action all day. Aside from being a photogenic little canine, he serves as inspiration for many of Wenlan's home designs as I soon found out.




I think I mentioned in a previous post about my Twinkle Chunky throw (Finished! Photos soon!) that I had come into a small stash of Soft Chunky in a special circumstance - well this is how. I saw these luscious throws in the studio and had to have one. And since Wenlan basically forced me to take yarn... what was I to do but gracefully oblige?







If you'd like to read up on Wenlan's inspiring story, check out the article in the current issue of Knit.1 for more. My very own Chia-designer-throw will be featured here in just a few short days... if I can pull myself out from under it long enough for a photoshoot.


I hope you are all enjoying the holidays and giving your knitting some extra special face-time. It feels like the first time I've been able to take a breath and truly enjoy my knitting for some time. And it's wonderful.

[If you haven't gotten enough of Ms. Chia, see more photos from Twinkle here]

The Money Trap

Titel: The Money Trap / Två sammansvurna män
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 1965
Regi: Burt Kennedy
I rollerna: Glenn Ford, Elke Sommer, Rita Hayworth, Joseph Cotten

Handling: Polisen Joe Baron är gift med en rik arvtagerska. Men när pengarna börjar ta slut blir det svårt att hålla uppe livsstilen. När en kassaskåpstjuv strax före sin död avslöjar att det finns en stor mängd pengar i en läkares kassaskåp, börjar en plan formuleras i Joes huvud.

Omdöme: En bortglömd liten film som kan klassas som en sen film-noir med flera skådespelare från perioden. Orsaken till att jag ville se den här filmen var att jag i present fick regnrocken som Glenn Ford i huvudrollen använder genom hela filmen. Det visar sig att regnrocken är med i princip i varje scen och Glenn Ford blev så förtjust i den att han använde den privat även efter filmen. Förutom regnrocken och Glenn Ford är det kul att se Rita Hayworth i rollen som gamla flamman till Joe, och Joseph Cotten som den misstänkte läkaren.



Filmen har ett fint svartvitt foto som skapar mycket av film-noir känslan och det är en av de positiva sakerna med filmen. Den andra är alltså att man lyckats samla flera kända ansikten i denna lilla film. Man har också en ganska bra story, men lyckas inte engagera tillräckligt. Den största boven i dramat är helt klart musiken som är så där typiskt 60-tals jazzig och i många fall horribelt fel för scenerna. När det ska vara spännande eller dramatiskt spelar man en hipp och glad musik som verkligen förstör atmosfären i en film som annars kunde blivit ganska trevlig. Det är verkligen synd när musik förstör en film totalt som den gör här. Men kul att få se filmen med min regnrock i huvudrollen...

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
1 - Musik
4 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.7

You Only Live Twice

Titel: You Only Live Twice / Man lever bara två gånger
Genre: Action/Äventyr/Sci-Fi/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1967
Regi: Lewis Gilbert
I rollerna: Sean Connery, Tetsuro Tamba, Akiko Wakabayashi, Donald Pleasence

Handling: Ernst Stavro Blofeld, SPECTRE:s toppman, försöker starta ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen genom att kapa en sovjetisk och en amerikansk rymdkapsel. James Bond får omedelbart uppdraget att försöka förhindra den förödande katastrof som ett sådant krig skulle innebära. Enligt den brittiska underrättelsetjänsten ska rymdkapslarna ha landat i Japan dit man skickar Bond.

Omdöme: Denna den femte Bond-filmen kom att bli den sista med Sean Connery då hans kontrakt gick ut. Ja, så var det tänkt iaf men som alla vet kom han tillbaka till ytterligare en film efter ett litet uppehåll på en film. För att 007 ska få lite andrum iscensätter man hans död och sätter honom sedan i hemlighet i land på Japans kust. Han tar sedan kontakt med Tiger Tanaka som är hans kontaktman i Tokyo. Till sin hjälp får han den kvinnliga agenten Aki, som han sin vana trogen självklart påbörjar en romans med.



Efter det att Terence Young regisserat tre av de fyra första filmerna, var det dags för Lewis Gilbert att ta över rodret. Han hade precis gjort succéen Alfie och producenterna ville väldigt gärna ha honom. Han tackade dock till en början nej, men blev sedan övertalad. Kan tycka att valet inte var det bästa då jag inte tycker han lyckas få fram samma gnista ur storyn som i de tidigare filmerna. En intressant grej var att när man i förproduktionen av filmen skulle flyga till Hong Kong från Japan, fick man i sista stund ändrade planer. Detta innebar att flera av de ansvariga för produktionen, däribland regissören, undkom döden då planet de skulle ha tagit kraschade och samtliga ombord dog.



Det var inte enda problemet under inspelningen då även en av fotograferna blev av med sin fot när en helikopter kom för nära och klippte av den med rotorbladet. Och som om det inte vore nog begärde legendariske produktionsdesignern Ken Adam $1m för att bygga insidan av vulkanen som används mot slutet av filmen. Detta var vad hela Dr. No hade i budget... Men lyckosamt var det för det ser verkligen äkta ut och mycket ska man tacka honom för i denna och de övriga klassiska Bond-filmerna. Han gav dem ofta en speciellt och unik look. Sen måste jag också berömma musiken som höjer stämningen gång på gång, speciellt med titellåten som spelas i olika versioner. Trots detta är det här den svagaste av de första fem filmerna i serien.

Bondskurk(ar):
Ernst Stavro Blofeld (Donald Pleasence) - 3
Helga Brandt (Karin Dor) - 3

Bondbrud(ar):
Aki (Akiko Wakabayashi) - 3
Kissy Suzuki (Mie Hama) - 3

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.0

The Petrified Forest

Titel: The Petrified Forest
Genre: Kriminaldrama/Romantik
Land: USA
År: 1936
Regi: Archie Mayo
I rollerna: Leslie Howard, Bette Davis, Humphrey Bogart, Dick Foran

Handling: Alan kommer vandrande till ett rastställe mitt ute i öknen och träffar där servitrisen Gabrielle. Den efterlyste gangstern Duke och hans gäng tar dem och några andra gäster som gisslan.

Omdöme: Det här kom att bli genombrottet för Humphrey Bogart som spelar gangstern Duke. Han blev evigt tacksam till sin motspelare Leslie Howard, som spelar Alan, då han stod på sig när producenterna hellre ville ha någon annan i rollen som gangster. De två spelade rollerna mot varandra när det var en Broadway-pjäs och Leslie Howard kunde inte tänka sig någon annan än Bogie. Man har även Bette Davis i rollen som servitrisen Gabrielle. Jag känner nästan inte igen henne då hon för första gången går att tycka om (hon spelade senare främst iskalla satmaror framgångsrikt).



Filmens första halva står Alan (Leslie Howard) och Gabrielle (Bette Davis) för det mesta då de träffas och umgås på raststället som hennes far äger. Hon är förtjust i poesi och har stora drömmar om hon bara kan ta sig från öknen. Han är en författare som sett världen och inte vet vad han är ute efter. Men så dyker gangstern Duke (Humphrey Bogart) upp med sitt gäng och håller alla gisslan. Bogart lär ha baserat sin karaktär på ökände gangstern John Dillinger (hans gåstil, rörelser etc). Klart välspelat av Bogie i en roll som passar honom perfekt. Tycker kanske inte att filmen tillhör de allra främsta gangsterfilmerna från den här tiden, men den får med starka karaktärer och känslor så som kärlek, svek, passion och hopp.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

Little Caesar

Titel: Little Caesar
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 1931
Regi: Mervyn LeRoy
I rollerna: Edward G. Robinson, Douglas Fairbanks Jr, George E. Stone, Glenda Farrell

Handling: Rico går med i Sam Vettoris gäng. Han ersätter snabbt Sam som ledaren och kör ut rivalen Arnie Loach från stan. Sedan börjar han sikta in sig på ledaren i staden - "Big Boy".

Omdöme: Denna tidiga gangsterfilm nämns oftast som gudfadern av gangsterfilmer. Det var inte den allra första, men den som många kom att efterlikna i upplägget. Det är ett ganska simpelt upplägg och då tekniken fortfarande var relativt primitiv märks det i många scener att det är studio och lite lågbudget. Men detta lär ha varit något som publiken på den tiden tog till sig då det bara gjorde den effektivare. Nu tycker jag kanske inte att den fungerar lika bra som några andra gangsterfilmer från den här tiden, men jag förstår att Rico/Little Caesar blivit lite av en kultfigur.



Edward G. Robinson spelar Rico/Little Caesar som börjar som en liten småtjuv ute på landet och som tillsammans med sin vän Joe tänker ta storstaden med storm - fast på olika sätt. Rico är fast besluten att bli den störste gangstern av dem alla och börjar hos Sam Vettori och hans gäng. Joe å andra sidan tar upp en danskarriär på ett uteställe. Deras vägar kommer korsas och när tiden är kommen är Joe antingen med Rico eller emot honom. Edward G. Robinson bär filmen på sina axlar under stora delar då många av de övriga skådespelarna inte kan matcha hans karisma och skådespelartalang. Liten till växten, men stor i käften och agerandet passar karaktären honom perfekt. Innehåller några sköna och klassiska repliker väl värda att höra/se.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4

Definitely, Maybe

Titel: Definitely, Maybe
Genre: Drama/Romantik/Komedi
Land: USA/Storbritannien/Frankrike
År: 2008
Regi: Adam Brooks
I rollerna: Ryan Reynolds, Abigail Breslin, Elizabeth Banks, Rachel Weisz

Handling: Will Hayes är en 30 plus Manhattanbo som mitt uppe i sin skilsmässa börjar bli utfrågad av sin dotter Maya om hur hans liv såg ut innan äktenskapet. Hon vill veta hur han träffade hennes mamma, och Will börjar berätta. Han berättar om tre olika kvinnor som han förälskat sig i och när Maya försöker att sätta ihop bitarna i pappans kärlekspussel inser hon att kärleken inte alltid är så enkel. När Will berättar sin historia för Maya inser han att det definitivt aldrig är för sent att gå tillbaka, och att det till och med finns en möjlighet att få ett lyckligt slut på sin historia.

Omdöme: Ryan Reynolds spelar Will Hayes som jobbar inom reklambranschen. Han delar vårdnaden om sin dotter Maya (Abigail Breslin) och när han en dag plockar upp henne från skolan vill hon veta historien om hur han träffade hennes mamma. Han kommer nu berätta historien om tre kvinnor i hans liv som alla spelat en viktig roll på ett eller annat sätt. Kvinnorna är Emily (Elizabeth Banks), April (Isla Fisher) och Summer (Rachel Weisz).



Det är en historia som lyckas intressera filmen igenom och som är så där lagom utan att gå till överdrift. Man hoppar elegant mellan nutid då han berättar historien och dåtid om när han på 90-talet var inblandad i Bill Clintons presidentkampanj. Dottern Maya avbryter honom då och då i berättandet av historien då hon bara måste få veta någon detalj eller när hon blir uppjagad alternativt besviken. Skådespelarna sköter sig helt ok utan att ge några minnesvärda prestationer. Men de passar i sina roller och även en som Kevin Kline dyker upp i en passande roll som försupen författare. Kan väl tycka att historien avslutas lite väntat, men vägen dit är klart intressant och sevärd.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4

Casque d'or

Titel: Casque d'or / Möte under stjärnorna
Genre: Drama/Romantik/Kriminalare
Land: Frankrike
År: 1952
Regi: Jacques Becker
I rollerna: Simone Signoret, Serge Reggiani, Claude Dauphin, Raymond Bussières

Handling: Frankrike under La Belle Epoque. En historia om vänskap, kärlek, svartsjuka och svek. Ett gäng kriminella, ledda av Leca, hänger på en dansrestaurang. I centrum står Marie, kallad guldhjälmen, som har många mäns blickar på sig, inklusive sin svartsjuke mans. Då dyker den f.d. kriminelle Georges Manda upp och vänder på allt.

Omdöme: Jag hade tidigare sett två filmer av regissören Jacques Becker och gillat dem båda. Grisbi (1954) och Le trou (1960) tillhör de bästa franska filmerna från denna period och jag hade hoppats på något i samma stil här. Men Casque d'or, som utspelar sig under 1800-talets slut, känns väldigt annorlunda och får inte fram vad jag hade hoppats på. Istället får man ta del av en historia som jag inte bryr mig nämnvärt om och då får man inte samma intresse för filmen. Filmen lär bygga på en händelse som inträffade 1898.



Simone Signoret övertygar i sin roll som Marie som både är hård utåt sett, men som har mycket känslor för Georges Manda som dyker upp i hennes liv och tar henne med storm. Problemet är bara att hon har ihop det med gängets playboy som blir väldigt svartsjuk och det hela mynnar ut i en kamp om Marie. Och som om det inte vore nog är gängets ledare Leca också ute efter henne. Detta vänder upp-och-ner på gänget och vissa tänker gå hur långt som helst för att få vad de vill ha.



Filmens story är det inget fel på och jag tror det hade kunnat bli riktigt bra om man hade gjort filmen kraftfullare. Nu känns den lite för tillbakadragen istället för att kasta in tittaren i elden, så att säga. Filmen har trots allt en del bra scener som sätter sig och likaså är det svartvita fotot bra, utan att verkligen stå ut. Överlag blir jag faktiskt besviken på filmen som inte lyckas nå ut till mig trots att ingredienserna i storyn finns där.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.0