Titel: In the Bedroom
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 2001
Regi: Todd Field
I rollerna: Tom Wilkinson, Sissy Spacek, Nick Stahl, Marisa Tomei
Handling: Ett lågmält berättat drama om en kärlekshistoria, en tragedi och om hur händelserna påverkar de som lämnas kvar. Makarna Fowler är läkare respektive körledare i sin lilla stad i Maine och sonen Frank tillbringar sommaren hemma från college. Frank har ett förhållande med Natalie, en ensamstående tvåbarnsmor vars ex-make inte gillar att se henne med en annan man.
Omdöme: Med fem Oscarsnomineringar förväntade jag mig ett starkt och gripande drama som jag brukar gilla. På något sätt hade jag svårt för att riktigt komma in i filmen. Förhållandet mellan Frank (Nick Stahl) och Natalie (Marisa Tomei) kändes inte riktigt rätt då han är så pojkaktig i sitt utseende. Men det var egentligen inte det som var fel, för under den tiden som filmen byggde upp deras förhållande och karaktärerna runt dem var det helt ok. Men när sedan tragedin inträffar blir det ett enda långt mellanspel som pågår i en timme utan att det egentligen händer något. Detta gjorde mig mest besviken då man kunde ha gjort mycket mer av storyn samtidigt som man borde ha klippt ner mittendelen avsevärt och/eller ändrat i mycket av handlingen.
Sista halvtimmen kommer plötsligt spurten och denna del är definitivt den starkaste i filmen. Plötsligt vaknade både filmen och jag till, detta blev ju plötsligt riktigt bra. Och visst fanns det en del detaljer som förekommit tidigare i filmen som nu blev avgörande, det gillade jag. Men fortfarande tycker jag att mycket i mitten var onödigt och framförallt ledde det ingenvart. Då tycker jag t.ex. Ordinary People (1980) ska ses för att förstå vad jag hade velat se - ett starkt familjedrama som man känner ända ut i tårna. Så vann den också ett par Oscars, denna blev "endast" nominerad till fem.
Skådespeleriet av Tom Wilkinson tycker jag, förutom sista halvtimmen alltså, var det mest minnesvärda med filmen. Han spelar pappan på ett skickligt sätt som dels är nedtonat, dels med känsla så man förstår hur han känner sig rakt igenom. Sissy Spacek är kanske inte lika bra i sin roll, men eftersom hennes karaktär håller inne känslorna gör hon det också bra. Hade resten av filmen varit i klass med sista halvtimmen hade detta varit riktigt bra. Fick lite Blood Simple (1984) vibbar där.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 2001
Regi: Todd Field
I rollerna: Tom Wilkinson, Sissy Spacek, Nick Stahl, Marisa Tomei
Handling: Ett lågmält berättat drama om en kärlekshistoria, en tragedi och om hur händelserna påverkar de som lämnas kvar. Makarna Fowler är läkare respektive körledare i sin lilla stad i Maine och sonen Frank tillbringar sommaren hemma från college. Frank har ett förhållande med Natalie, en ensamstående tvåbarnsmor vars ex-make inte gillar att se henne med en annan man.
Omdöme: Med fem Oscarsnomineringar förväntade jag mig ett starkt och gripande drama som jag brukar gilla. På något sätt hade jag svårt för att riktigt komma in i filmen. Förhållandet mellan Frank (Nick Stahl) och Natalie (Marisa Tomei) kändes inte riktigt rätt då han är så pojkaktig i sitt utseende. Men det var egentligen inte det som var fel, för under den tiden som filmen byggde upp deras förhållande och karaktärerna runt dem var det helt ok. Men när sedan tragedin inträffar blir det ett enda långt mellanspel som pågår i en timme utan att det egentligen händer något. Detta gjorde mig mest besviken då man kunde ha gjort mycket mer av storyn samtidigt som man borde ha klippt ner mittendelen avsevärt och/eller ändrat i mycket av handlingen.
Sista halvtimmen kommer plötsligt spurten och denna del är definitivt den starkaste i filmen. Plötsligt vaknade både filmen och jag till, detta blev ju plötsligt riktigt bra. Och visst fanns det en del detaljer som förekommit tidigare i filmen som nu blev avgörande, det gillade jag. Men fortfarande tycker jag att mycket i mitten var onödigt och framförallt ledde det ingenvart. Då tycker jag t.ex. Ordinary People (1980) ska ses för att förstå vad jag hade velat se - ett starkt familjedrama som man känner ända ut i tårna. Så vann den också ett par Oscars, denna blev "endast" nominerad till fem.
Skådespeleriet av Tom Wilkinson tycker jag, förutom sista halvtimmen alltså, var det mest minnesvärda med filmen. Han spelar pappan på ett skickligt sätt som dels är nedtonat, dels med känsla så man förstår hur han känner sig rakt igenom. Sissy Spacek är kanske inte lika bra i sin roll, men eftersom hennes karaktär håller inne känslorna gör hon det också bra. Hade resten av filmen varit i klass med sista halvtimmen hade detta varit riktigt bra. Fick lite Blood Simple (1984) vibbar där.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
