Titel: Judgment at Nuremberg / Dom i Nürnberg
Genre: Drama
Land: USA
År: 1961
Regi: Stanley Kramer
I rollerna: Spencer Tracy, Maximilian Schell, Burt Lancaster, Montgomery Clift, Richard Widmark, Marlene Dietrich
Handling: Drama om rättegångarna mot tyska krigsförbrytare efter andra världskriget. I centrum står en amerikansk domare, skakande dokumentära bilder från koncentrationslägren och vittnen som avslöjar vad som hänt och vem som ligger bakom.
Omdöme: Man kan egentligen säga att 2/3 av filmen utspelar sig i rättegångssalen och det är också då filmen är som bäst och intressantast. Utanför rättssalen lär man känna domaren Dan Haywood (spelad av Spencer Tracy) som börjar umgås med tyskan Fru Bertholt (Marlene Dietrich). Detta är främst för att man ska få reda på hur domaren tänker då han i rättssalen annars inte säger så mycket. Så på det sättet är det viktigt för filmen. Däremot är scenerna temposänkande och händelsefattiga. Som tur är finns det gott om bra scener i rättssalen.
Det var länge sen jag såg så imponerande rollprestationer av så många i en film. Spencer Tracy i rollen som domare passar bra och sköter sig utan problem. Han är en äldre herre som länge varit domare i USA, men som nu tar sig an sitt största fall. Han överträffas dock av Maximilian Schell som spelar den tyske försvarsadvokaten. Jag har sett honom i ett par filmer tidigare, men hans ansikte hade inte satt sig. Nu kommer jag aldrig glömma honom då han gör en imponerande prestation där han vid ett flertal tillfällen grillar vittnen på ett smart sätt. Han fick också en välförtjänt Oscar för sin prestation (bästa huvudroll, trots att han egentligen har en av många stora biroller). Eftersom alla tyskar talar engelska med tysk brytning (dock inte i början av filmen av någon anledning) så låter det stundtals precis som en viss Peter Sellers när han spelade Dr. Strangelove i just Dr. Strangelove. Den senare kan mycket väl ha fått inspiration av Maximilian Schell.
Richard Widmark spelar den amerikanske åklagaren som inte är lika dominant som sin motpart, men sköter sig fläckfritt även han. Denna veteranskådis har jag sett ett antal gånger och han gör alltid solida prestationer i vilken roll som helst. Blivit en liten favorit på senare tid. Burt Lancaster, som jag trodde var filmens stjärna, spelar en av fyra tyskar som är anklagade för krigsförbrytelserna. Han har dock inte så många repliker som jag hade trott och får inte heller utrymme att agera allt för mycket. Sett honom göra bättre prestationer (i bättre roller), men som vanligt är han bra.
Men allra bäst (även bättre än Maximilian Schell) var nog Montgomery Clift som gjorde en helt sanslöst bra prestation som ett av vittnena som är mentalt instabil, får utbrott, har svårt att koncentrera sig m.m. Det ser nästan ut som om han spelar sig själv, så bra är det ! Och han kan ha spelat sig själv då han några år tidigare råkade ut för en svår bilolycka som gjorde att han fick operera sitt ansikte och fick sen mentala problem. Han var en av de största skådespelarna på 50-talet (tillsammans med Marlon Brando), men efter olyckan var han sig inte lik och begick självmord i mitten av 60-talet. Denna prestation borde han fått sin Oscar för (nominerad), men kanske tyckte de att han var med för lite (20-30 minuter). Men hans scener är oförglömliga, ruggigt bra. Filmen lever mycket på skådespelarinsatserna och utan dem hade det blivit ett lite lägre betyg.
5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.3
Genre: Drama
Land: USA
År: 1961
Regi: Stanley Kramer
I rollerna: Spencer Tracy, Maximilian Schell, Burt Lancaster, Montgomery Clift, Richard Widmark, Marlene Dietrich
Handling: Drama om rättegångarna mot tyska krigsförbrytare efter andra världskriget. I centrum står en amerikansk domare, skakande dokumentära bilder från koncentrationslägren och vittnen som avslöjar vad som hänt och vem som ligger bakom.
Omdöme: Man kan egentligen säga att 2/3 av filmen utspelar sig i rättegångssalen och det är också då filmen är som bäst och intressantast. Utanför rättssalen lär man känna domaren Dan Haywood (spelad av Spencer Tracy) som börjar umgås med tyskan Fru Bertholt (Marlene Dietrich). Detta är främst för att man ska få reda på hur domaren tänker då han i rättssalen annars inte säger så mycket. Så på det sättet är det viktigt för filmen. Däremot är scenerna temposänkande och händelsefattiga. Som tur är finns det gott om bra scener i rättssalen.
Det var länge sen jag såg så imponerande rollprestationer av så många i en film. Spencer Tracy i rollen som domare passar bra och sköter sig utan problem. Han är en äldre herre som länge varit domare i USA, men som nu tar sig an sitt största fall. Han överträffas dock av Maximilian Schell som spelar den tyske försvarsadvokaten. Jag har sett honom i ett par filmer tidigare, men hans ansikte hade inte satt sig. Nu kommer jag aldrig glömma honom då han gör en imponerande prestation där han vid ett flertal tillfällen grillar vittnen på ett smart sätt. Han fick också en välförtjänt Oscar för sin prestation (bästa huvudroll, trots att han egentligen har en av många stora biroller). Eftersom alla tyskar talar engelska med tysk brytning (dock inte i början av filmen av någon anledning) så låter det stundtals precis som en viss Peter Sellers när han spelade Dr. Strangelove i just Dr. Strangelove. Den senare kan mycket väl ha fått inspiration av Maximilian Schell.
Richard Widmark spelar den amerikanske åklagaren som inte är lika dominant som sin motpart, men sköter sig fläckfritt även han. Denna veteranskådis har jag sett ett antal gånger och han gör alltid solida prestationer i vilken roll som helst. Blivit en liten favorit på senare tid. Burt Lancaster, som jag trodde var filmens stjärna, spelar en av fyra tyskar som är anklagade för krigsförbrytelserna. Han har dock inte så många repliker som jag hade trott och får inte heller utrymme att agera allt för mycket. Sett honom göra bättre prestationer (i bättre roller), men som vanligt är han bra.
Men allra bäst (även bättre än Maximilian Schell) var nog Montgomery Clift som gjorde en helt sanslöst bra prestation som ett av vittnena som är mentalt instabil, får utbrott, har svårt att koncentrera sig m.m. Det ser nästan ut som om han spelar sig själv, så bra är det ! Och han kan ha spelat sig själv då han några år tidigare råkade ut för en svår bilolycka som gjorde att han fick operera sitt ansikte och fick sen mentala problem. Han var en av de största skådespelarna på 50-talet (tillsammans med Marlon Brando), men efter olyckan var han sig inte lik och begick självmord i mitten av 60-talet. Denna prestation borde han fått sin Oscar för (nominerad), men kanske tyckte de att han var med för lite (20-30 minuter). Men hans scener är oförglömliga, ruggigt bra. Filmen lever mycket på skådespelarinsatserna och utan dem hade det blivit ett lite lägre betyg.
5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.3
