Titel: Christiane F. - Wir Kinder vom Bahnhof Zoo / Vi barn från Bahnhof Zoo
Genre: Drama
Land: Västtyskland
År: 1981
Regi: Uli Edel
I rollerna: Natja Brunckhorst, Thomas Haustein, Jens Kuphal, Christiane Reichelt
Handling: Filmen tar oss till drogträsket i slutet av 70-talets Berlin. Vi får följa den snart 14-åriga Christiane som bor med sin mamma och i ett tråkigt bostadområde. Christiane är fasionerad av "Sound", ett nytt diskotek. Fast hon är för ung övertalar hon sina vänner att ta med henne dit. Där träffar hon Detlev, vilket blir början till hennes drogkarriär.
Omdöme: Filmen är baserad på en tidningsserie som följde narkotikaproblemen hos ungdomar på 70-talet. Vi får följa den 13-åriga Christiane som har ett tråkigt liv, men som en dag får följa med en äldre kompis till "Sound", det populära diskoteket där alla de coola hänger. Hon blir snabbt indragen i drogträsket då hon blir erbjuden en tablett som hon testar. De kommande helgerna återvänder hon till "Sound" och börjar umgås med Detlev och hans vänner. Detta leder till att hon testar på den tunga drogen "H" (heroin) och givetvis tappar hon kontrollen över sitt beroende.
Detta är en mycket stark och realistisk film som lyckas med det mesta. Det är ingen försköning av drogmissbruk direkt, utan vi får se ungdomar som dör, faller in i prostitution och en hel del äckliga scener med blod och droger. Filmen är till en början mer ett ungdomsdrama (innan hennes tunga beroende börjar) där hon går på "Sound", lyssnar på musik av David Bowie och till slut även går på en David Bowie-konsert. Det är egentligen efter denna konsert som filmen går över till en mörkare ton, det är även då hennes beroende övergår från att bara vara en "helg grej" till att bli ett dagligt beroende. Det är svårt att se en ung tjej gå ner sig så som hon gör i filmen och man känner verkligen för henne, vännerna och familjen.
Många starka scener i filmen, men det känns aldrig pålagt, utan man känner att detta mer är som en dokumentär där man får följa med denna unga tjej under ett års tid eller så. Musiken i filmen är bra där man blandar David Bowie med elektronisk musik som ökar stämningen ytterligare i de starka scenerna. Skådespeleriet av Natja Bruckhorst, som spelar Christiane, är mycket bra. Hon börjar som en vanlig tonåring för att sen spela den beroende unga tjejen med pondus. Alla är inte lika starka i sina roller, men det gör även att den dokumentära känslan blir än mer stark. Det enda negativa var att filmen kändes lite utdragen sista halvtimmen (den är ändå 2.15 lång) och det blev nästan lite för mycket missär. Men å andra sidan lyckas den så bra med att få fram ett starkt och viktigt budskap. En föregångare till bl.a. Requiem for a Dream och andra liknande filmer, men här är det baserat på verkliga personer.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
Genre: Drama
Land: Västtyskland
År: 1981
Regi: Uli Edel
I rollerna: Natja Brunckhorst, Thomas Haustein, Jens Kuphal, Christiane Reichelt
Handling: Filmen tar oss till drogträsket i slutet av 70-talets Berlin. Vi får följa den snart 14-åriga Christiane som bor med sin mamma och i ett tråkigt bostadområde. Christiane är fasionerad av "Sound", ett nytt diskotek. Fast hon är för ung övertalar hon sina vänner att ta med henne dit. Där träffar hon Detlev, vilket blir början till hennes drogkarriär.
Omdöme: Filmen är baserad på en tidningsserie som följde narkotikaproblemen hos ungdomar på 70-talet. Vi får följa den 13-åriga Christiane som har ett tråkigt liv, men som en dag får följa med en äldre kompis till "Sound", det populära diskoteket där alla de coola hänger. Hon blir snabbt indragen i drogträsket då hon blir erbjuden en tablett som hon testar. De kommande helgerna återvänder hon till "Sound" och börjar umgås med Detlev och hans vänner. Detta leder till att hon testar på den tunga drogen "H" (heroin) och givetvis tappar hon kontrollen över sitt beroende.
Detta är en mycket stark och realistisk film som lyckas med det mesta. Det är ingen försköning av drogmissbruk direkt, utan vi får se ungdomar som dör, faller in i prostitution och en hel del äckliga scener med blod och droger. Filmen är till en början mer ett ungdomsdrama (innan hennes tunga beroende börjar) där hon går på "Sound", lyssnar på musik av David Bowie och till slut även går på en David Bowie-konsert. Det är egentligen efter denna konsert som filmen går över till en mörkare ton, det är även då hennes beroende övergår från att bara vara en "helg grej" till att bli ett dagligt beroende. Det är svårt att se en ung tjej gå ner sig så som hon gör i filmen och man känner verkligen för henne, vännerna och familjen.
Många starka scener i filmen, men det känns aldrig pålagt, utan man känner att detta mer är som en dokumentär där man får följa med denna unga tjej under ett års tid eller så. Musiken i filmen är bra där man blandar David Bowie med elektronisk musik som ökar stämningen ytterligare i de starka scenerna. Skådespeleriet av Natja Bruckhorst, som spelar Christiane, är mycket bra. Hon börjar som en vanlig tonåring för att sen spela den beroende unga tjejen med pondus. Alla är inte lika starka i sina roller, men det gör även att den dokumentära känslan blir än mer stark. Det enda negativa var att filmen kändes lite utdragen sista halvtimmen (den är ändå 2.15 lång) och det blev nästan lite för mycket missär. Men å andra sidan lyckas den så bra med att få fram ett starkt och viktigt budskap. En föregångare till bl.a. Requiem for a Dream och andra liknande filmer, men här är det baserat på verkliga personer.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
