Titel: Me and You and Everyone We Know
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2005
Regi: Miranda July
I rollerna: John Hawkes, Miranda July, Miles Thompson, Brandon Ratcliff
Handling: Christine Jesperson är en kontaktsökande performance-artist som använder sig av sina unika artistiska visioner för att närma sig den eller det hon vill ha. Richard Swersey är en nyligen frånskild skoförsäljare och far till två pojkar, och han väntar på att något fantastiskt ska hända i hans liv. Men när han möter den betagande Christine drabbas han av panik.
Omdöme: Jag hade förväntat mig en film i stil med Happiness efter att ha läst om handlingen på förhand. Och även om filmen inte var lika mörk så var den faktiskt i samma stil på många sätt. Det kändes som en kombination av Todd Solondz (Happiness) och Sofia Coppola (Virgin Suicides, Lost in Translation). Och det tycker jag är en lyckad blandning som både har mycket humor, charm och dramatik.
Miranda July har regisserat, skrivit manus och spelar en av huvudrollerna som Christine Jesperson. Och hon lyckas bra med både regin och skådespeleriet. Manuset är kanske inte perfekt då det stundtals känns som vissa händelser/scener bara är ditlagda utan mycket tanke. Men jag tycker ändå det fungerar bra och filmen är rakt igenom intressant och mycket bra.
Skådespelarna är helt okända för mig sen tidigare, men samtliga gör mycket bra ifrån sig och känns perfekta i rollerna. Förutom Miranda July så har John Hawkes den andra huvudrollen som skoförsäljaren Richard och han är riktigt skön. Han har precis separerat från sin svarta fru och har med henne två söner. Dessa söner spelas också bra och har flera roliga scener i filmen. Sen hamnar man även i några typiska Happiness situationer där bl.a. två tonårstjejer ska försöka avgöra vem av dem som ger den bästa avsugningen. Och Richards arbetskamrat försöker stöta på dessa skoltjejer på ett humoristiskt sätt som kunde varit taget från just Happiness.
Det som höjer filmens stämning enormt är den sköna och passande musiken som man har valt till filmen. Jag tänker direkt på Virgin Suicides och Lost in Translation när jag hör den och det blir så där mysigt som man vill att det ska vara. Förutom de två huvudpersonernas historia får vi följa flera andra sidohistorier som har anknytning till de två huvudpersonerna. Detta tycker jag lyckas bra då man inte behöver länka ihop personerna på slutet, utan de har en tydlig länk till de andra historierna från början. Jag gillade helt enkelt den här filmen och för en gångs skull hade jag inget emot den annorlunda karaktären som Miranda July spelade här, även om vissa saker hon hade för sig var lite störande.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2005
Regi: Miranda July
I rollerna: John Hawkes, Miranda July, Miles Thompson, Brandon Ratcliff
Handling: Christine Jesperson är en kontaktsökande performance-artist som använder sig av sina unika artistiska visioner för att närma sig den eller det hon vill ha. Richard Swersey är en nyligen frånskild skoförsäljare och far till två pojkar, och han väntar på att något fantastiskt ska hända i hans liv. Men när han möter den betagande Christine drabbas han av panik.
Omdöme: Jag hade förväntat mig en film i stil med Happiness efter att ha läst om handlingen på förhand. Och även om filmen inte var lika mörk så var den faktiskt i samma stil på många sätt. Det kändes som en kombination av Todd Solondz (Happiness) och Sofia Coppola (Virgin Suicides, Lost in Translation). Och det tycker jag är en lyckad blandning som både har mycket humor, charm och dramatik.
Miranda July har regisserat, skrivit manus och spelar en av huvudrollerna som Christine Jesperson. Och hon lyckas bra med både regin och skådespeleriet. Manuset är kanske inte perfekt då det stundtals känns som vissa händelser/scener bara är ditlagda utan mycket tanke. Men jag tycker ändå det fungerar bra och filmen är rakt igenom intressant och mycket bra.
Skådespelarna är helt okända för mig sen tidigare, men samtliga gör mycket bra ifrån sig och känns perfekta i rollerna. Förutom Miranda July så har John Hawkes den andra huvudrollen som skoförsäljaren Richard och han är riktigt skön. Han har precis separerat från sin svarta fru och har med henne två söner. Dessa söner spelas också bra och har flera roliga scener i filmen. Sen hamnar man även i några typiska Happiness situationer där bl.a. två tonårstjejer ska försöka avgöra vem av dem som ger den bästa avsugningen. Och Richards arbetskamrat försöker stöta på dessa skoltjejer på ett humoristiskt sätt som kunde varit taget från just Happiness.
Det som höjer filmens stämning enormt är den sköna och passande musiken som man har valt till filmen. Jag tänker direkt på Virgin Suicides och Lost in Translation när jag hör den och det blir så där mysigt som man vill att det ska vara. Förutom de två huvudpersonernas historia får vi följa flera andra sidohistorier som har anknytning till de två huvudpersonerna. Detta tycker jag lyckas bra då man inte behöver länka ihop personerna på slutet, utan de har en tydlig länk till de andra historierna från början. Jag gillade helt enkelt den här filmen och för en gångs skull hade jag inget emot den annorlunda karaktären som Miranda July spelade här, även om vissa saker hon hade för sig var lite störande.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
