Titel: The Caine Mutiny / Myteriet på Caine
Genre: Drama/Krig
Land: USA
År: 1954
Regi: Edward Dmytryk
I rollerna: Humphrey Bogart, Van Johnson, Fred MacMurray, José Ferrer
Handling: Under Andra världskriget blir Kapten Queeg posterad på örlogsfartyget USS Caine. Men undan för undan förlorar han förtroendet från sina mannar som tycker att hans beteende blir allt mer irrationellt och frågan kommer upp om Kapten Queeg är tillräckligt stabil för att föra befäl. Under en kraftig storm avsätts han och Löjtnant Maryk tar över. Men Queeg anser att han utsatts för ett myteri och det blir en fråga som får avgöras i krigsrätt.
Omdöme: Humphrey Bogart ville hemskt gärna spela rollen som Kapten Queeg, vilket filmstudion visste om. Det gjorde att de inte ville betala honom den summa som han vanligtvis fick. Eftersom de hade rätt gick han med på att ta mindre betalt istället för att tacka nej. Man lär ha velat ha Richard Widmark i rollen som Kapten och även om jag tror han hade fungerat, så tror jag det var rätt val att ha "Bogie". Jag gillar Widmark mer, men han hade passat bättre i en av birollerna här.
Bogart spelar paranoid och mental labil när han sätts under press, och känner att alla är emot honom. Van Johnson spelar Löjtnant Maryk och är näst högsta befälet ombord Caine. Tillsammans med Löjtnant Keefer (Fred MacMurray) och Fänrik Willie Keith (Robert Francis) börjar de allt mer känna att Kapten Queeg är fel man för jobbet. Det är oftast en ganska så lättsam ton över filmen, men stundtals blir den allvarligare. Ett bra exempel på en lättsam scen, men väldigt talande sådan, är när Kapten Queeg är fast besluten att mitt i natten ta reda på vad som hänt med några jordgubbar som försvunnit.
Vad som drar ner både tempo och helheten är det romantiska inslaget mellan Willie Keith och hans May Wynn. Det hela fyller väldigt lite funktion och dessa scener är helt klart de svagaste i filmen. Enda positiva är väl att man får se vackra nationalparken Yosemite som de besöker i någon scen. Regissören Edward Dmytryk lär själv ha sagt att filmen kunde gjorts bättre om man inte tagit med den romantiska biten och istället fokuserat på att fördjupa sig i karaktärerna och huvudtemat. Då hade detta blivit en klassiker. Så sant som det var sagt, det hade gjort all skillnad i världen. Hela sju Oscarsnomineringar, men i ärlighetens namn var det några för mycket.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
Genre: Drama/Krig
Land: USA
År: 1954
Regi: Edward Dmytryk
I rollerna: Humphrey Bogart, Van Johnson, Fred MacMurray, José Ferrer
Handling: Under Andra världskriget blir Kapten Queeg posterad på örlogsfartyget USS Caine. Men undan för undan förlorar han förtroendet från sina mannar som tycker att hans beteende blir allt mer irrationellt och frågan kommer upp om Kapten Queeg är tillräckligt stabil för att föra befäl. Under en kraftig storm avsätts han och Löjtnant Maryk tar över. Men Queeg anser att han utsatts för ett myteri och det blir en fråga som får avgöras i krigsrätt.
Omdöme: Humphrey Bogart ville hemskt gärna spela rollen som Kapten Queeg, vilket filmstudion visste om. Det gjorde att de inte ville betala honom den summa som han vanligtvis fick. Eftersom de hade rätt gick han med på att ta mindre betalt istället för att tacka nej. Man lär ha velat ha Richard Widmark i rollen som Kapten och även om jag tror han hade fungerat, så tror jag det var rätt val att ha "Bogie". Jag gillar Widmark mer, men han hade passat bättre i en av birollerna här.
Bogart spelar paranoid och mental labil när han sätts under press, och känner att alla är emot honom. Van Johnson spelar Löjtnant Maryk och är näst högsta befälet ombord Caine. Tillsammans med Löjtnant Keefer (Fred MacMurray) och Fänrik Willie Keith (Robert Francis) börjar de allt mer känna att Kapten Queeg är fel man för jobbet. Det är oftast en ganska så lättsam ton över filmen, men stundtals blir den allvarligare. Ett bra exempel på en lättsam scen, men väldigt talande sådan, är när Kapten Queeg är fast besluten att mitt i natten ta reda på vad som hänt med några jordgubbar som försvunnit.
Vad som drar ner både tempo och helheten är det romantiska inslaget mellan Willie Keith och hans May Wynn. Det hela fyller väldigt lite funktion och dessa scener är helt klart de svagaste i filmen. Enda positiva är väl att man får se vackra nationalparken Yosemite som de besöker i någon scen. Regissören Edward Dmytryk lär själv ha sagt att filmen kunde gjorts bättre om man inte tagit med den romantiska biten och istället fokuserat på att fördjupa sig i karaktärerna och huvudtemat. Då hade detta blivit en klassiker. Så sant som det var sagt, det hade gjort all skillnad i världen. Hela sju Oscarsnomineringar, men i ärlighetens namn var det några för mycket.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
