Titel: Planes, Trains and Automobiles / Raka spåret till Chicago
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1987
Regi: John Hughes
I rollerna: Steve Martin, John Candy, Kevin Bacon, Dylan Baker
Handling: Neal Page är en man som jobbar inom reklambranschen, och det enda han vill är att flyga hem till Chicago för att fira Thanksgiving med familjen. Men det enda som händer är att han drabbas av en massa elände. Elände som personifieras i Del Griffith, en högljudd, men ändå sympatisk säljare, som drar med sig Neal på en vansinnesresa tvärs över landet. Det lär dröja innan Neal får hugga in på kalkonen.
Omdöme: Det finns en del filmer som man kan se om hur många gånger som helst. Ja, åtminstone så där en gång om året. Och Raka spåret till Chicago tillhör för min del den kategorin. Oftast är det filmer från 80-talet som jag kan se om och om igen utan att de blir det minsta tråkiga.
Under filmens gång råkar Steve Martin tillsammans med John Candy ut för allt man kan tänka sig. Främst sånt som händer eller kan hända när man är ute och reser. Flyget blir inställt, tjuvar tar dina pengar, du träffar en jobbig person och inte minst - du tänker tillbaka på det inträffade med ett leende. Ok, det kanske inte alltid slutar lika lyckligt som i filmen, men man känner igen sig i en hel del och det är det som gör att det funkar. Sen är det ingen nackdel att filmen känns mysig (passande musik och själva historien om den ensamme försäljaren Del Griffith).
Detta är definitivt en av mina favoritkomedier som jag uppskattar mer och mer. Kanske är det det faktum att efter alla komiska scener man bjuds på, finner filmen tid åt att skapa några rörande och gripande scener mot slutet. Jag uppskattar 80-tals komedier mycket pga känslan de har, något jag inte hittar någon annanstans. Och den här filmen har den känslan som regissören John Hughes oftast hade i sina 80-tals filmer.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1987
Regi: John Hughes
I rollerna: Steve Martin, John Candy, Kevin Bacon, Dylan Baker
Handling: Neal Page är en man som jobbar inom reklambranschen, och det enda han vill är att flyga hem till Chicago för att fira Thanksgiving med familjen. Men det enda som händer är att han drabbas av en massa elände. Elände som personifieras i Del Griffith, en högljudd, men ändå sympatisk säljare, som drar med sig Neal på en vansinnesresa tvärs över landet. Det lär dröja innan Neal får hugga in på kalkonen.
Omdöme: Det finns en del filmer som man kan se om hur många gånger som helst. Ja, åtminstone så där en gång om året. Och Raka spåret till Chicago tillhör för min del den kategorin. Oftast är det filmer från 80-talet som jag kan se om och om igen utan att de blir det minsta tråkiga.
Under filmens gång råkar Steve Martin tillsammans med John Candy ut för allt man kan tänka sig. Främst sånt som händer eller kan hända när man är ute och reser. Flyget blir inställt, tjuvar tar dina pengar, du träffar en jobbig person och inte minst - du tänker tillbaka på det inträffade med ett leende. Ok, det kanske inte alltid slutar lika lyckligt som i filmen, men man känner igen sig i en hel del och det är det som gör att det funkar. Sen är det ingen nackdel att filmen känns mysig (passande musik och själva historien om den ensamme försäljaren Del Griffith).
Detta är definitivt en av mina favoritkomedier som jag uppskattar mer och mer. Kanske är det det faktum att efter alla komiska scener man bjuds på, finner filmen tid åt att skapa några rörande och gripande scener mot slutet. Jag uppskattar 80-tals komedier mycket pga känslan de har, något jag inte hittar någon annanstans. Och den här filmen har den känslan som regissören John Hughes oftast hade i sina 80-tals filmer.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
