Titel: Far from Heaven
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 2002
Regi: Todd Haynes
I rollerna: Julianne Moore, Dennis Quaid, Dennis Haysbert, Patricia Clarkson
Handling: Cathy Whitaker är den perfekta hustrun, hon lever ett perfekt familjeliv med sin make Frank och sina två barn, och allt är som det ska i 50-talets USA. Men när hon får reda på sin makes fruktansvärda hemlighet, rasar hennes värld fullständigt...
Omdöme: Denna fyrfaldigt Oscarsnominerade film av Todd Haynes vann inga Oscars, men likväl satte den sina spår. Har läst att det är en remake av All That Heaven Allows (1955) av Douglas Sirk och att man tagit mycket inspiration från hans romantiska filmer från främst 50-talet. Cathy (Julianne Moore) är inte bara den perfekta hustrun utan även den perfekta människan känns det som. I 50-talets USA är minoriteterna en skam och ingen vill ha med dem att göra - förutom Cathy som inte tänker på vem som är vad utan ser alla som lika.
Hennes trägårdsmästare är en svart man vid namn Raymond Deagan (Dennis Haysbert) som precis börjat jobbet efter att ha tagit över från sin avlidne far. Raymond och Cathy finner snart att de har lätt för att prata med varann och börjar umgås då och då. Men i 50-talets USA är det tabu och snart får de båda problem som skapats med hjälp av skvaller. På något sätt känns det som man försökt få till 50-tals känslan genom att låta skådespelarna agera och prata som man tror att de gjorde på 50-talet. Men det känns oftast tillgjort och inte direkt trovärdigt.
Julianne Moore (Oscarsnominerad) sköter sig trots allt bra under omständigheterna där det främst är fotot (Oscarsnominerat) med många fina tagningar, färger och fint höst- och vinterlandskap som står ut. Även den fina musiken (Oscarsnominerat) av Elmer Bernstein fånger 50-tals atmosfären på rätt sätt. Intressant att han började sin karriär på 50-talet och blev Oscarsnominerad varje årtionde mellan 50-talet fram till 2000-talet. Problemet jag känner, kanske pga agerandet av skådespelarna, är att jag inte känner särskilt mycket. Det är bara i de avslutande scenerna man verkligen får till det, men då är det lite för sent.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 2002
Regi: Todd Haynes
I rollerna: Julianne Moore, Dennis Quaid, Dennis Haysbert, Patricia Clarkson
Handling: Cathy Whitaker är den perfekta hustrun, hon lever ett perfekt familjeliv med sin make Frank och sina två barn, och allt är som det ska i 50-talets USA. Men när hon får reda på sin makes fruktansvärda hemlighet, rasar hennes värld fullständigt...
Omdöme: Denna fyrfaldigt Oscarsnominerade film av Todd Haynes vann inga Oscars, men likväl satte den sina spår. Har läst att det är en remake av All That Heaven Allows (1955) av Douglas Sirk och att man tagit mycket inspiration från hans romantiska filmer från främst 50-talet. Cathy (Julianne Moore) är inte bara den perfekta hustrun utan även den perfekta människan känns det som. I 50-talets USA är minoriteterna en skam och ingen vill ha med dem att göra - förutom Cathy som inte tänker på vem som är vad utan ser alla som lika.
Hennes trägårdsmästare är en svart man vid namn Raymond Deagan (Dennis Haysbert) som precis börjat jobbet efter att ha tagit över från sin avlidne far. Raymond och Cathy finner snart att de har lätt för att prata med varann och börjar umgås då och då. Men i 50-talets USA är det tabu och snart får de båda problem som skapats med hjälp av skvaller. På något sätt känns det som man försökt få till 50-tals känslan genom att låta skådespelarna agera och prata som man tror att de gjorde på 50-talet. Men det känns oftast tillgjort och inte direkt trovärdigt.
Julianne Moore (Oscarsnominerad) sköter sig trots allt bra under omständigheterna där det främst är fotot (Oscarsnominerat) med många fina tagningar, färger och fint höst- och vinterlandskap som står ut. Även den fina musiken (Oscarsnominerat) av Elmer Bernstein fånger 50-tals atmosfären på rätt sätt. Intressant att han började sin karriär på 50-talet och blev Oscarsnominerad varje årtionde mellan 50-talet fram till 2000-talet. Problemet jag känner, kanske pga agerandet av skådespelarna, är att jag inte känner särskilt mycket. Det är bara i de avslutande scenerna man verkligen får till det, men då är det lite för sent.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
