Titel: Basic Instinct
Genre: Thriller
Land: USA
År: 1992
Regi: Paul Verhoeven
I rollerna: Michael Douglas, Sharon Stone, George Dzundza, Wayne Knight
Handling: Överst på detektiv Nick Currans lista över misstänkta för ett mord står den enormt sexiga författaren Catherine Tramell. Hennes mordhistorier har en otäck tendens att bli verklighet. När han oundvikligen attraheras av henne och hon ser honom som ett utmärkt objekt till sin nya bok, drar hon in honom i en livsfarlig lek som han är beredd att spela.
Omdöme: Oj, jag var osäker på om jag hade sett denna omtalade thriller för länge sen eller inte. Orsaken var att en av de mest kända scenerna från filmen där Sharon Stone sitter i förhör var något jag visste om. Det var dock inte från denna film jag kom ihåg den från, utan från parodin Laddat vapen där man kör samma scen. Hur som helst var jag glad över att jag inte sett filmen och visste egentligen inte så mycket mer om den än att den hade en del heta sexscener.
Jag tänker direkt på Fatal Attraction där Michael Douglas också spelar. Men den här filmen är mycket mer vågad och jag tycker helt klart den fungerar bra. Samspelet mellan Douglas och Stone är het och hon lyckas vara precis så sexig och farlig som hon ska vara. Något som får mig att känna att detta är lite av en modern film-noir. Det jag gillar är att även om det mesta verkar vara uppenbart blir det allt mer komplicerat ju närmare slutet man kommer. Fler personer blir inblandade och jag visste iaf inte hur filmen skulle sluta. Jag blev glad över detta då jag kunde sluta tänka på hur den kunde sluta och istället se resultatet i lugn och ro. Oftast kan jag bli besviken på ett slut om det blir som jag hade trott. Här kände jag att det inte gick att förutse slutet då det kunde gått lite hur som helst. Och även när filmen slutat har man inte avslöjat allt, vilket självklart är ett plus.
En del sexscener och lite annat hade man kanske kunnat klippa bort för att dra ner på längden som är över två timmar. Men å andra sidan är många av scenerna viktiga för karaktärerna och andra saker i handlingen som dyker upp. Jag tycker definitivt att man ser Hitchcock-referenser i filmen. En klar sådan är när hon ska tas in på polisförhör och sätter upp sitt hår på ett visst sätt och har på sig kläder som liknar de som Kim Novak har i Vertigo. Hon var mycket lik henne i denna del av filmen. Sen utspelar sig filmen i San Francisco, precis som Vertigo.
Musiken i filmen är för det mesta precis så bra och stämningsfull som den ska vara i en thriller. Även här fick jag Hitchcock-vibbar. En intressant detalj är att regissören Paul Verhoeven nästan 10 år tidigare gjorde en thriller i Holland (innan han kom till Hollywood) med namnet De Vierde Man (Den fjärde mannen). Detta lär vara en annan version på den filmen. Som helhet var jag nöjd, trodde inte den skulle vara så smart som den var. Med det sagt fattades det något för att jag skulle gilla den riktigt mycket, men den var bättre än förväntat.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.8
Genre: Thriller
Land: USA
År: 1992
Regi: Paul Verhoeven
I rollerna: Michael Douglas, Sharon Stone, George Dzundza, Wayne Knight
Handling: Överst på detektiv Nick Currans lista över misstänkta för ett mord står den enormt sexiga författaren Catherine Tramell. Hennes mordhistorier har en otäck tendens att bli verklighet. När han oundvikligen attraheras av henne och hon ser honom som ett utmärkt objekt till sin nya bok, drar hon in honom i en livsfarlig lek som han är beredd att spela.
Omdöme: Oj, jag var osäker på om jag hade sett denna omtalade thriller för länge sen eller inte. Orsaken var att en av de mest kända scenerna från filmen där Sharon Stone sitter i förhör var något jag visste om. Det var dock inte från denna film jag kom ihåg den från, utan från parodin Laddat vapen där man kör samma scen. Hur som helst var jag glad över att jag inte sett filmen och visste egentligen inte så mycket mer om den än att den hade en del heta sexscener.
Jag tänker direkt på Fatal Attraction där Michael Douglas också spelar. Men den här filmen är mycket mer vågad och jag tycker helt klart den fungerar bra. Samspelet mellan Douglas och Stone är het och hon lyckas vara precis så sexig och farlig som hon ska vara. Något som får mig att känna att detta är lite av en modern film-noir. Det jag gillar är att även om det mesta verkar vara uppenbart blir det allt mer komplicerat ju närmare slutet man kommer. Fler personer blir inblandade och jag visste iaf inte hur filmen skulle sluta. Jag blev glad över detta då jag kunde sluta tänka på hur den kunde sluta och istället se resultatet i lugn och ro. Oftast kan jag bli besviken på ett slut om det blir som jag hade trott. Här kände jag att det inte gick att förutse slutet då det kunde gått lite hur som helst. Och även när filmen slutat har man inte avslöjat allt, vilket självklart är ett plus.
En del sexscener och lite annat hade man kanske kunnat klippa bort för att dra ner på längden som är över två timmar. Men å andra sidan är många av scenerna viktiga för karaktärerna och andra saker i handlingen som dyker upp. Jag tycker definitivt att man ser Hitchcock-referenser i filmen. En klar sådan är när hon ska tas in på polisförhör och sätter upp sitt hår på ett visst sätt och har på sig kläder som liknar de som Kim Novak har i Vertigo. Hon var mycket lik henne i denna del av filmen. Sen utspelar sig filmen i San Francisco, precis som Vertigo.
Musiken i filmen är för det mesta precis så bra och stämningsfull som den ska vara i en thriller. Även här fick jag Hitchcock-vibbar. En intressant detalj är att regissören Paul Verhoeven nästan 10 år tidigare gjorde en thriller i Holland (innan han kom till Hollywood) med namnet De Vierde Man (Den fjärde mannen). Detta lär vara en annan version på den filmen. Som helhet var jag nöjd, trodde inte den skulle vara så smart som den var. Med det sagt fattades det något för att jag skulle gilla den riktigt mycket, men den var bättre än förväntat.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.8
