Titel: The Age of Innocence / Oskuldens tid
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1993
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Daniel Day-Lewis, Michelle Pfeiffer, Winona Ryder, Geraldine Chaplin
Handling: I 1870-talets New York-societet är ryktet viktigare än sanningen och ytan viktigare än djupet. Newland spelar med i spelet som alla andra och står inför sitt lyckliga bröllop med May. Då dyker Mays skandalomsusade kusin Ellen upp och allt sätts på sin spets. Ellen är motsatsen till allt som Newland hatar med societetslivet och han blir gränslöst attraherad av henne. Newland hamnar i en svår konflikt - ska han följa reglerna eller sitt hjärta?
Omdöme: Martin Scorsese är främst känd för sina gangsterfilmer, men när han väljer att göra annat är det för det mesta minst lika lyckat. När han så ger sig an detta romantiska drama i 1800-talets New York, gör han det tillsammans med Daniel Day-Lewis i huvudrollen. Han spelar Newland som är kär i May (Winona Ryder) och som han planerar att gifta sig med. Men först måste de vara förlovade i över ett år, något som blir problematiskt när Mays kusin Ellen (Michelle Pfeiffer) återvänder till New York från Europa och sitt brutna äktenskap.
Ellen skiljer sig en del från de övriga och får finna sig i att vara utanför pga sitt lite annorlunda tänkande. Newland är en av få som respekterar henne som alla andra, vilket leder till att de börjar umgås allt mer och skapar känslor för varann. Men då Ellens äktenskap inte är helt avslutat och Newland är förlovad med May skapar det stora problem. Det är en slags förbjuden kärlek och det är på sätt och vis spännande att se vart det ska leda, även om själva historien inte är så speciell. Det är framförallt skådespelarna, fotot och musiken som ger den rätta stämningen och det har Martin Scorsese lyckats väl med.
Winona Ryder spelar May på ett oskuldsfullt och naivt sätt, men trots allt inte helt ovetande. Hon är lätt att tycka om och synd om. Daniel Day-Lewis tar sig an rollen som Newland på ett, som vanligt för honom, övertygande sätt där han med små medel ger karaktären ett djup och känslor som inte känns överdrivna. Man vet inte riktigt var man har Newland när han står i valet mellan May och Ellen. Michelle Pfeiffer får lite mer frihet med karaktären Ellen som har en annan bakgrund från Europa och inte bryr sig nämnvärt om att folk ser henne som annorlunda, men uppenbarligen gillar hon Newlands uppmärksamhet.
Det är förutom skådespeleriet ett mycket fint foto med både vackra färger och landskap kombinerat med kameraåkningar och långa tagningar som sveper fram. Och lägg därtill musiken av Elmer Bernstein som är varierad rakt igenom filmen, men lyckas ändå hela tiden ligga på en jämn och bra nivå. Stundtals blir den allvarlig, men oftast mest vacker och passande för tiden. Det jag kan tycka om filmen är att den blir lite för enformig, om än intressant. Sen tycker jag kanske inte riktigt om avslutningen på filmen som inte ger så mycket känslor som jag hade hoppats på.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.1
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1993
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Daniel Day-Lewis, Michelle Pfeiffer, Winona Ryder, Geraldine Chaplin
Handling: I 1870-talets New York-societet är ryktet viktigare än sanningen och ytan viktigare än djupet. Newland spelar med i spelet som alla andra och står inför sitt lyckliga bröllop med May. Då dyker Mays skandalomsusade kusin Ellen upp och allt sätts på sin spets. Ellen är motsatsen till allt som Newland hatar med societetslivet och han blir gränslöst attraherad av henne. Newland hamnar i en svår konflikt - ska han följa reglerna eller sitt hjärta?
Omdöme: Martin Scorsese är främst känd för sina gangsterfilmer, men när han väljer att göra annat är det för det mesta minst lika lyckat. När han så ger sig an detta romantiska drama i 1800-talets New York, gör han det tillsammans med Daniel Day-Lewis i huvudrollen. Han spelar Newland som är kär i May (Winona Ryder) och som han planerar att gifta sig med. Men först måste de vara förlovade i över ett år, något som blir problematiskt när Mays kusin Ellen (Michelle Pfeiffer) återvänder till New York från Europa och sitt brutna äktenskap.
Ellen skiljer sig en del från de övriga och får finna sig i att vara utanför pga sitt lite annorlunda tänkande. Newland är en av få som respekterar henne som alla andra, vilket leder till att de börjar umgås allt mer och skapar känslor för varann. Men då Ellens äktenskap inte är helt avslutat och Newland är förlovad med May skapar det stora problem. Det är en slags förbjuden kärlek och det är på sätt och vis spännande att se vart det ska leda, även om själva historien inte är så speciell. Det är framförallt skådespelarna, fotot och musiken som ger den rätta stämningen och det har Martin Scorsese lyckats väl med.
Winona Ryder spelar May på ett oskuldsfullt och naivt sätt, men trots allt inte helt ovetande. Hon är lätt att tycka om och synd om. Daniel Day-Lewis tar sig an rollen som Newland på ett, som vanligt för honom, övertygande sätt där han med små medel ger karaktären ett djup och känslor som inte känns överdrivna. Man vet inte riktigt var man har Newland när han står i valet mellan May och Ellen. Michelle Pfeiffer får lite mer frihet med karaktären Ellen som har en annan bakgrund från Europa och inte bryr sig nämnvärt om att folk ser henne som annorlunda, men uppenbarligen gillar hon Newlands uppmärksamhet.
Det är förutom skådespeleriet ett mycket fint foto med både vackra färger och landskap kombinerat med kameraåkningar och långa tagningar som sveper fram. Och lägg därtill musiken av Elmer Bernstein som är varierad rakt igenom filmen, men lyckas ändå hela tiden ligga på en jämn och bra nivå. Stundtals blir den allvarlig, men oftast mest vacker och passande för tiden. Det jag kan tycka om filmen är att den blir lite för enformig, om än intressant. Sen tycker jag kanske inte riktigt om avslutningen på filmen som inte ger så mycket känslor som jag hade hoppats på.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.1
