Titel: An Education
Genre: Drama/Romantik
Land: Storbritannien
År: 2009
Regi: Lone Scherfig
I rollerna: Carey Mulligan, Peter Sarsgaard, Alfred Molina, Rosamund Pike
Handling: Jenny är en begåvad tonårstjej med universitetsplaner som bor i en förort till 60-talets London. Inför hennes sjuttonåriga födelsedag förändras hennes tillvaro när en playboy, dubbelt så gammal som henne, kommer in i hennes liv.
Omdöme: Med stora universitetsplaner från sin familj, främst pappa Jack (Alfred Molina), har den 16-åriga Jenny (Carey Mulligan) vägen klar för sig. Det innebär en hel del studier och åter studier. Hon är bland de bästa i skolan och allt är som det ska. Eller rättare sagt som hennes familj vill att det ska vara. För när hon träffar den charmige David (Peter Sarsgaard) förändras allt och hon får upptäcka saker och platser hon bara drömt om. Hennes fokus har nu skiftat helt, men trots att hennes studier blir lidande är hon fortfarande en begåvad tonårstjej som tänker på egen hand.
Vad som är förvånande är att hennes familj accepterar David, kanske eftersom han lyckas charma dem, och låter honom förföra deras dotter. Men det är tidigt 60-tal och värderingarna var lite annorlunda mot vad de kanske är nu. Och på tal om tidigt 60-tal försöker filmen skildra denna tid genom passande musik som bl.a. gestaltas av ett besök på ett uteställe där ett liveband uppträder. Det känns mer som man är i 40- eller 50-talets Hollywood under denna sekvens, men bra är det. Just musiken tycker jag man lyckas bra med under filmens gång, men 60-talet fångar man kanske inte riktigt lika bra, vilket iofs inte är helt lätt då det ofta kunde bli rätt flummigt, vilket jag helst slipper.
Detta ska vara Carey Mulligans film och visst spelar hon bra, men hade det varit en känd skådespelerska som gjort rollen hade det nog gått ganska obemärkt förbi då det inte är någon minnesvärd prestation. Istället tycker jag mest om Alfred Molina som spelar hennes far i filmen. Likaså är Peter Sarsgaard helt ok i sin roll även om han kanske saknar något för att bli helt övertygande. Sammanfattningsvis lyfter aldrig filmen trots att man försöker få en dramatisk avslutning utan att det direkt biter på mig då jag inte bryr mig nämnvärt om karaktärerna.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
Genre: Drama/Romantik
Land: Storbritannien
År: 2009
Regi: Lone Scherfig
I rollerna: Carey Mulligan, Peter Sarsgaard, Alfred Molina, Rosamund Pike
Handling: Jenny är en begåvad tonårstjej med universitetsplaner som bor i en förort till 60-talets London. Inför hennes sjuttonåriga födelsedag förändras hennes tillvaro när en playboy, dubbelt så gammal som henne, kommer in i hennes liv.
Omdöme: Med stora universitetsplaner från sin familj, främst pappa Jack (Alfred Molina), har den 16-åriga Jenny (Carey Mulligan) vägen klar för sig. Det innebär en hel del studier och åter studier. Hon är bland de bästa i skolan och allt är som det ska. Eller rättare sagt som hennes familj vill att det ska vara. För när hon träffar den charmige David (Peter Sarsgaard) förändras allt och hon får upptäcka saker och platser hon bara drömt om. Hennes fokus har nu skiftat helt, men trots att hennes studier blir lidande är hon fortfarande en begåvad tonårstjej som tänker på egen hand.
Vad som är förvånande är att hennes familj accepterar David, kanske eftersom han lyckas charma dem, och låter honom förföra deras dotter. Men det är tidigt 60-tal och värderingarna var lite annorlunda mot vad de kanske är nu. Och på tal om tidigt 60-tal försöker filmen skildra denna tid genom passande musik som bl.a. gestaltas av ett besök på ett uteställe där ett liveband uppträder. Det känns mer som man är i 40- eller 50-talets Hollywood under denna sekvens, men bra är det. Just musiken tycker jag man lyckas bra med under filmens gång, men 60-talet fångar man kanske inte riktigt lika bra, vilket iofs inte är helt lätt då det ofta kunde bli rätt flummigt, vilket jag helst slipper.
Detta ska vara Carey Mulligans film och visst spelar hon bra, men hade det varit en känd skådespelerska som gjort rollen hade det nog gått ganska obemärkt förbi då det inte är någon minnesvärd prestation. Istället tycker jag mest om Alfred Molina som spelar hennes far i filmen. Likaså är Peter Sarsgaard helt ok i sin roll även om han kanske saknar något för att bli helt övertygande. Sammanfattningsvis lyfter aldrig filmen trots att man försöker få en dramatisk avslutning utan att det direkt biter på mig då jag inte bryr mig nämnvärt om karaktärerna.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
