Titel: Love Actually
Genre: Romantisk dramakomedi
Land: Storbritannien/USA
År: 2003
Regi: Richard Curtis
I rollerna: Liam Neeson, Colin Firth, Alan Rickman, Hugh Grant, Bill Nighy, Keira Knightley, Emma Thompson
Handling: Flera historier och karaktärer vävs samman, med den gemensamma nämnaren kärlek. Vissa av dessa historier är romantiska och lyckliga, andra är sorgliga. Alla utspelas i London under några veckor innan jul och när julen sedan kommer har livet förändrats för de inblandade på de mest oväntade sätt.
Omdöme: Jag är alltid skeptisk till den här typen av filmer då det är en balansgång som inte får brytas för att det ska bli bra. Det finns olika typer av romantiska filmer - vissa är dumma komedier, andra är gripande draman. Jag brukar föredra gripande draman, men det är alltid positivt om de lyckas vara roliga på vägen. Här har man lyckats med en bra kombination där det för det mesta är romantisk komedi, men där man även får med den gripande känslan i flera av historierna på ett bra sätt.
En viktig del i denna film kände jag var valet av skådespelare. Finns nog inte en enda i filmen som känns fel i sin roll och det är faktiskt inte så vanligt med så pass många kända skådespelare. Jo, en som inte riktigt passar in nu när jag tänker efter är Billy Bob Thornton som USA:s president. Men hans roll är inte så stor så den glömmer man lätt bort. Bortsett från det har alla de större rollerna rätt skådespelare och man märker att de haft kul när de gjorde filmen och litade på regissören. Regissören Richard Curtis gjorde här sin första film som regissör. Han har även skrivit manuset till filmen, och tidigare skrivit manus till filmer som Fyra bröllop och en begravning, Notting Hill och Bridget Jones dagbok som alla ligger lite i samma genre.
Man har lyckats bra med samtliga historier och det är ett mycket bra och skönt flyt i filmen som gör att man lätt glömmer bort att den är över två timmar lång. Kände att den tappar en del mot slutet när allt skulle få sin upplösning, men som helhet kombinerar den en bra historia, skådespeleri, musik, känsla och rätt attityd i en sån här film. En ganska smart sak var att Daniel (Liam Neeson) efter sin frus bortgång får hjälp av sin styvson att glömma bort sin sorg och istället glädjas åt hans kärlek, även om jag inte riktigt gillade sonen. Det är kanske inte det bästa jag sett i genren, men det känns som en film man säkert vill/kan se om framöver. Eftersom det egentligen är en julfilm passar det nog att se den under julen, men då den främst handlar om kärleken och inte julen fungerar den när som helst.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.8
Genre: Romantisk dramakomedi
Land: Storbritannien/USA
År: 2003
Regi: Richard Curtis
I rollerna: Liam Neeson, Colin Firth, Alan Rickman, Hugh Grant, Bill Nighy, Keira Knightley, Emma Thompson
Handling: Flera historier och karaktärer vävs samman, med den gemensamma nämnaren kärlek. Vissa av dessa historier är romantiska och lyckliga, andra är sorgliga. Alla utspelas i London under några veckor innan jul och när julen sedan kommer har livet förändrats för de inblandade på de mest oväntade sätt.
Omdöme: Jag är alltid skeptisk till den här typen av filmer då det är en balansgång som inte får brytas för att det ska bli bra. Det finns olika typer av romantiska filmer - vissa är dumma komedier, andra är gripande draman. Jag brukar föredra gripande draman, men det är alltid positivt om de lyckas vara roliga på vägen. Här har man lyckats med en bra kombination där det för det mesta är romantisk komedi, men där man även får med den gripande känslan i flera av historierna på ett bra sätt.
En viktig del i denna film kände jag var valet av skådespelare. Finns nog inte en enda i filmen som känns fel i sin roll och det är faktiskt inte så vanligt med så pass många kända skådespelare. Jo, en som inte riktigt passar in nu när jag tänker efter är Billy Bob Thornton som USA:s president. Men hans roll är inte så stor så den glömmer man lätt bort. Bortsett från det har alla de större rollerna rätt skådespelare och man märker att de haft kul när de gjorde filmen och litade på regissören. Regissören Richard Curtis gjorde här sin första film som regissör. Han har även skrivit manuset till filmen, och tidigare skrivit manus till filmer som Fyra bröllop och en begravning, Notting Hill och Bridget Jones dagbok som alla ligger lite i samma genre.
Man har lyckats bra med samtliga historier och det är ett mycket bra och skönt flyt i filmen som gör att man lätt glömmer bort att den är över två timmar lång. Kände att den tappar en del mot slutet när allt skulle få sin upplösning, men som helhet kombinerar den en bra historia, skådespeleri, musik, känsla och rätt attityd i en sån här film. En ganska smart sak var att Daniel (Liam Neeson) efter sin frus bortgång får hjälp av sin styvson att glömma bort sin sorg och istället glädjas åt hans kärlek, även om jag inte riktigt gillade sonen. Det är kanske inte det bästa jag sett i genren, men det känns som en film man säkert vill/kan se om framöver. Eftersom det egentligen är en julfilm passar det nog att se den under julen, men då den främst handlar om kärleken och inte julen fungerar den när som helst.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.8
