Titel: Kocár do Vídne / Coach to Vienna
Genre: Drama/Krig
Land: Tjeckoslovakien
År: 1966
Regi: Karel Kachyna
I rollerna: Iva Janzurová, Jaromír Hanzlik, Ladislav Jandos, Zdenek Jarolímek
Handling: Andra världskriget lider mot sitt slut när en ung österrikisk soldat flyr från ryssarna och under vapenhot tvingar en tjeckisk kvinna att hjälpa honom och hans sårade vän. Hon går med på att med sina två hästar och vagn köra dem till Österrike. Men vad de inte vet är att hennes make nyligen blivit hängd och hon ser sin chans till hämnd...
Omdöme: Jag hade tidigare sett en film av regissören Karel Kachyna och det var den länge förbjudna Örat (1970) som riktade skarp kritik mot den dåvarande regimen och även på ett paranoit sätt visade hur avlyssning försegick. Noterbart är att även denna var förbjuden fram till början av 90-talet. Här får vi följa tre karaktärer som med två hästar och vagn rider genom skogen mot Österrike. I förtexten får man reda på att kvinnans make blivit dödad och när de två soldaterna kommer till hennes hem ser hon sin chans till hämnd.
Den ena soldaten är svårt skadad och säger inte mycket när han ligger i vagnen. Den andre soldaten försöker föra en konversation med kvinnan som inte talar tyska och inte är särskilt munter. Under färden genom skogen tar hon varje chans hon får att göra sig av med soldaternas vapen och hjälpmedel så som kompass. På ett smart sätt låter man kameran stanna kvar när vagnen åkt iväg en bit för att sedan åka in mot skogen där ett nytt föremål ligger. Roligaste scenen är när de fastnar mot ett träd med ena hjulet och soldaten inte förmår att flytta på vagnen. Hon kliver då av, flyttar på honom och lyfter sen själv vagnen i position. Sen säger hon något i stil med snorunge/vekling som passar helt klockrent på sättet hon säger det på.
Det är genom hela filmen ett drömlikt foto som man fått ihop på ett skickligt sätt. Det är starka kontraster mellan det mörka och ljusa vilket ger intrycket av att det är någon slags öppning mot himmelriket där borta på horisonten. Samtidigt är det mycket dimma vilket ger effekten av dröm. Gillar filmens ton under första halvan då man slänger in humoristiska detaljer utan att det blir överdrivet. Men filmen blir sen mer allvarsam och förändras en del. Budskapet är också starkt och visar på att fienden inte behöver vara odjur, utan det kan vara de egna som är värre. Även om jag inte riktigt gillade filmens avslutning så är den på sitt sätt gripande och stark. Känns också som biten innan avslutningen kommer lite för snabbt och jag misstänker att det kan finnas en längre version.
3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.2
Genre: Drama/Krig
Land: Tjeckoslovakien
År: 1966
Regi: Karel Kachyna
I rollerna: Iva Janzurová, Jaromír Hanzlik, Ladislav Jandos, Zdenek Jarolímek
Handling: Andra världskriget lider mot sitt slut när en ung österrikisk soldat flyr från ryssarna och under vapenhot tvingar en tjeckisk kvinna att hjälpa honom och hans sårade vän. Hon går med på att med sina två hästar och vagn köra dem till Österrike. Men vad de inte vet är att hennes make nyligen blivit hängd och hon ser sin chans till hämnd...
Omdöme: Jag hade tidigare sett en film av regissören Karel Kachyna och det var den länge förbjudna Örat (1970) som riktade skarp kritik mot den dåvarande regimen och även på ett paranoit sätt visade hur avlyssning försegick. Noterbart är att även denna var förbjuden fram till början av 90-talet. Här får vi följa tre karaktärer som med två hästar och vagn rider genom skogen mot Österrike. I förtexten får man reda på att kvinnans make blivit dödad och när de två soldaterna kommer till hennes hem ser hon sin chans till hämnd.
Den ena soldaten är svårt skadad och säger inte mycket när han ligger i vagnen. Den andre soldaten försöker föra en konversation med kvinnan som inte talar tyska och inte är särskilt munter. Under färden genom skogen tar hon varje chans hon får att göra sig av med soldaternas vapen och hjälpmedel så som kompass. På ett smart sätt låter man kameran stanna kvar när vagnen åkt iväg en bit för att sedan åka in mot skogen där ett nytt föremål ligger. Roligaste scenen är när de fastnar mot ett träd med ena hjulet och soldaten inte förmår att flytta på vagnen. Hon kliver då av, flyttar på honom och lyfter sen själv vagnen i position. Sen säger hon något i stil med snorunge/vekling som passar helt klockrent på sättet hon säger det på.
Det är genom hela filmen ett drömlikt foto som man fått ihop på ett skickligt sätt. Det är starka kontraster mellan det mörka och ljusa vilket ger intrycket av att det är någon slags öppning mot himmelriket där borta på horisonten. Samtidigt är det mycket dimma vilket ger effekten av dröm. Gillar filmens ton under första halvan då man slänger in humoristiska detaljer utan att det blir överdrivet. Men filmen blir sen mer allvarsam och förändras en del. Budskapet är också starkt och visar på att fienden inte behöver vara odjur, utan det kan vara de egna som är värre. Även om jag inte riktigt gillade filmens avslutning så är den på sitt sätt gripande och stark. Känns också som biten innan avslutningen kommer lite för snabbt och jag misstänker att det kan finnas en längre version.
3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.2
