Titel: Le cercle rouge / Den röda cirkeln
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Frankrike/Italien
År: 1970
Regi: Jean-Pierre Melville
I rollerna: Alan Delon, Bourvil, Gian Maria Volontè, Yves Montand
Handling: En nyligen frisläppt tjuv, en förrymd mördare och en före detta polis planerar det stora juvelrånet. Samtidigt är en kattälskande hårdför polis dem på spåren och måste med alla medel försöka hitta dem, annars är karriären över.
Omdöme: Jag hade inte sett denna film på över fyra år och kände att det var lika bra att ta och se om den. Filmen inleder direkt på ett spännande och intressant sätt när polisen Mattei (Bourvil) ska transportera mördaren Vogel (Gian Maria Volontè) med tåg. Efter det att han rymt sätter den ålderstigna polisen in alla medel för att hitta rymlingen. Samtidigt släpps Corey (Alain Delon) i förtid från fängelset mot att han ska utföra en fräck juvelkupp. Dessa två kriminella plus den f.d. polisen Jansen (Yves Montand), som tagit till flaskan, ska tillsammans utföra rånet. Men frågan är om de hinner innan polisen får upp spåret på dem.
Det jag måste säga efter att ha sett ett par av Melvilles filmer är att denna har ett lite annorlunda foto som känns blekt på något sätt. Iofs utspelar sig historien under hösten/vintern så det blir ganska grått, men det är ändå något som skiljer sig och gör filmen väldigt nedtonad. Sen har man minimalt med dialog som på vissa håll nästan går till överdrift. Fransk film brukar annars vara känd för mycket dialog, här är det raka motsatsen. Men det gör inte så mycket utan det ger en mer tid till att följa karaktärerna när de ska utföra sina jobb. Speciellt under juvelkuppen då det i princip inte är någon dialog alls på kanske 20-25 minuter (av en mycket bra anledning också).
Det är för övrigt fyra stora och kända skådespelare som får spela tillsammans och gör det bra, trots att de alltså får få repliker att jobba med. Något som jag känner kunde varit bättre är musiken som många gånger levereras i form av någon slags jazz som spelas på ett ställe som de olika karaktärerna besöker. Jag ogillar den sortens musik, speciellt i spännande filmer då det sänker stämningen/känslan. Men trots det tycker jag filmen lyckas bra med att få till en egen känsla och atmosfär som ger mig tillfredsställelse. Noterbart också att ansiktsmaskerna de använder under rånet är samma som användes under ett rån i Melvilles tidigare film Le deuxiéme souffle (1966). Det är inte den bästa av Melvilles filmer, men den är fortfarande bra. Han kom att endast göra en till film (Un flic) som han gav en blå och kall ton.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Frankrike/Italien
År: 1970
Regi: Jean-Pierre Melville
I rollerna: Alan Delon, Bourvil, Gian Maria Volontè, Yves Montand
Handling: En nyligen frisläppt tjuv, en förrymd mördare och en före detta polis planerar det stora juvelrånet. Samtidigt är en kattälskande hårdför polis dem på spåren och måste med alla medel försöka hitta dem, annars är karriären över.
Omdöme: Jag hade inte sett denna film på över fyra år och kände att det var lika bra att ta och se om den. Filmen inleder direkt på ett spännande och intressant sätt när polisen Mattei (Bourvil) ska transportera mördaren Vogel (Gian Maria Volontè) med tåg. Efter det att han rymt sätter den ålderstigna polisen in alla medel för att hitta rymlingen. Samtidigt släpps Corey (Alain Delon) i förtid från fängelset mot att han ska utföra en fräck juvelkupp. Dessa två kriminella plus den f.d. polisen Jansen (Yves Montand), som tagit till flaskan, ska tillsammans utföra rånet. Men frågan är om de hinner innan polisen får upp spåret på dem.
Det jag måste säga efter att ha sett ett par av Melvilles filmer är att denna har ett lite annorlunda foto som känns blekt på något sätt. Iofs utspelar sig historien under hösten/vintern så det blir ganska grått, men det är ändå något som skiljer sig och gör filmen väldigt nedtonad. Sen har man minimalt med dialog som på vissa håll nästan går till överdrift. Fransk film brukar annars vara känd för mycket dialog, här är det raka motsatsen. Men det gör inte så mycket utan det ger en mer tid till att följa karaktärerna när de ska utföra sina jobb. Speciellt under juvelkuppen då det i princip inte är någon dialog alls på kanske 20-25 minuter (av en mycket bra anledning också).
Det är för övrigt fyra stora och kända skådespelare som får spela tillsammans och gör det bra, trots att de alltså får få repliker att jobba med. Något som jag känner kunde varit bättre är musiken som många gånger levereras i form av någon slags jazz som spelas på ett ställe som de olika karaktärerna besöker. Jag ogillar den sortens musik, speciellt i spännande filmer då det sänker stämningen/känslan. Men trots det tycker jag filmen lyckas bra med att få till en egen känsla och atmosfär som ger mig tillfredsställelse. Noterbart också att ansiktsmaskerna de använder under rånet är samma som användes under ett rån i Melvilles tidigare film Le deuxiéme souffle (1966). Det är inte den bästa av Melvilles filmer, men den är fortfarande bra. Han kom att endast göra en till film (Un flic) som han gav en blå och kall ton.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1