Titel: Lo strano vizio della Signora Wardh / The Strange Vice of Mrs. Wardh / Mannen med rakkniven
Genre: Thriller/Skräck/Mysterium
Land: Italien/Spanien
År: 1971
Regi: Sergio Martino
I rollerna: Edwige Fenech, George Hilton, Ivan Rassimov, Conchita Airoldi
Handling: Nygifta Julie återvänder till Wien där en seriemördare dödar unga kvinnor med rakkniv. Jean, hennes sadistiska och våldsamma ex, försöker ta kontakt med henne igen. Samtidigt träffar hon sin vänninas kusin, den snygge George, som försöker förföra henne när hennes man är bortrest. Hon upptäcker att en av männen i hennes liv kan vara seriemördaren och nu är ute efter henne...
Omdöme: Detta blev min fjärde film av regissören Sergio Martino, varav den tredje giallon. De två första filmerna jag såg av honom (Your Vice Is a Closed Room and Only I Have the Key och The Violent Professionals) är klart sämre än de två senare (denna och The Case of the Scorpions Tail). Något alla giallon har gemensamt är att det förekommer ganska mycket naket. I Your Vice... är det överdrivet mycket och filmen är faktiskt dålig där en satanistisk katt med ett öga har en stor roll (!). Men här är det helt andra saker det handlar om och även om det är ganska mycket naket, så är det mycket mer smakfullt och passande.
Detta är nog hans bästa film (av de jag sett hittills) med en bra handling, tempo, foto och musik. Edwige Fenech är ganska snygg och gör sig bra som lite bimboaktig i huvudrollen. Och förföraren, spelad av George Hilton som playboy, samt hennes ex, spelad av Ivan Rassimov (som ser ut som Zinedine Zidane fast med hår), är passande i sina roller med sitt utseende och stil. Men alla som sett giallos vet att skådespeleriet aldrig är bra och egentligen inte är det viktigaste. Istället har man överraskningsmomenten, det snygga fotot och den stämningsfulla musiken att luta sig tillbaka mot (åtminstone i de bästa filmerna i genren).
Filmen har snyggt foto med flera sköna och annorlunda vinklar som man inte ser så ofta. Sen är handlingen faktiskt överraskande bra då det mesta som händer faktiskt är bra och hela tiden håller spänningen på topp. Musiken, med två melodier i spetsen, är utmärkta och används flera gånger genom filmen. Tyvärr kanske de används lite för ofta, men de används alltid när de vill ta fram en speciell känsla. En är t.ex. när hon tänker/träffar på sitt ex. Noterbart är att båda melodierna användes av Quentin Tarantino i Kill Bill Vol. 2. Jag har efter de senaste två filmerna ändrat lite uppfattning om Sergio Martino, synd bara att han är så ojämn.
3 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.9
Genre: Thriller/Skräck/Mysterium
Land: Italien/Spanien
År: 1971
Regi: Sergio Martino
I rollerna: Edwige Fenech, George Hilton, Ivan Rassimov, Conchita Airoldi
Handling: Nygifta Julie återvänder till Wien där en seriemördare dödar unga kvinnor med rakkniv. Jean, hennes sadistiska och våldsamma ex, försöker ta kontakt med henne igen. Samtidigt träffar hon sin vänninas kusin, den snygge George, som försöker förföra henne när hennes man är bortrest. Hon upptäcker att en av männen i hennes liv kan vara seriemördaren och nu är ute efter henne...
Omdöme: Detta blev min fjärde film av regissören Sergio Martino, varav den tredje giallon. De två första filmerna jag såg av honom (Your Vice Is a Closed Room and Only I Have the Key och The Violent Professionals) är klart sämre än de två senare (denna och The Case of the Scorpions Tail). Något alla giallon har gemensamt är att det förekommer ganska mycket naket. I Your Vice... är det överdrivet mycket och filmen är faktiskt dålig där en satanistisk katt med ett öga har en stor roll (!). Men här är det helt andra saker det handlar om och även om det är ganska mycket naket, så är det mycket mer smakfullt och passande.
Detta är nog hans bästa film (av de jag sett hittills) med en bra handling, tempo, foto och musik. Edwige Fenech är ganska snygg och gör sig bra som lite bimboaktig i huvudrollen. Och förföraren, spelad av George Hilton som playboy, samt hennes ex, spelad av Ivan Rassimov (som ser ut som Zinedine Zidane fast med hår), är passande i sina roller med sitt utseende och stil. Men alla som sett giallos vet att skådespeleriet aldrig är bra och egentligen inte är det viktigaste. Istället har man överraskningsmomenten, det snygga fotot och den stämningsfulla musiken att luta sig tillbaka mot (åtminstone i de bästa filmerna i genren).
Filmen har snyggt foto med flera sköna och annorlunda vinklar som man inte ser så ofta. Sen är handlingen faktiskt överraskande bra då det mesta som händer faktiskt är bra och hela tiden håller spänningen på topp. Musiken, med två melodier i spetsen, är utmärkta och används flera gånger genom filmen. Tyvärr kanske de används lite för ofta, men de används alltid när de vill ta fram en speciell känsla. En är t.ex. när hon tänker/träffar på sitt ex. Noterbart är att båda melodierna användes av Quentin Tarantino i Kill Bill Vol. 2. Jag har efter de senaste två filmerna ändrat lite uppfattning om Sergio Martino, synd bara att han är så ojämn.
3 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.9
