Titel: A Face in the Crowd / Ett ansikte i mängden
Genre: Drama
Land: USA
År: 1957
Regi: Elia Kazan
I rollerna: Andy Griffith, Patricia Neal, Anthony Franciosa, Walter Matthau
Handling: En radioproducent besöker ett fängelse och upptäcker där en luffare med hemvävd livsfilosofi och musikaliska talanger. Hon lanserar honom som TV-stjärna och han lyckas över förväntan. Följderna blir dock oväntade.
Omdöme: Jag har sett ett par filmer av regissören Elia Kazan (bl.a. hans klassiker Storstadshamn och Linje lusta, men fann dem ganska mediokra) och gillade starkt hans film-noir Panik på öppen gata. Den här filmen är mer i linje med de föregående två filmerna jag inte var så förtjust i och det är väl dramabiten som jag inte riktigt fastnar för i hans filmer.
Här handlar det hur som helst om luffaren/fyllot Larry "Lonesome" Rhodes (Andy Griffith) som är ytterst frispråkig och har starka åsikter om allt möjligt. Det här utnyttjar radioproducenten Marcia (Patricia Neal) som ger honom en timme på radiokanalen. Han blir snabbt populär och en TV-kanal från storstaden erbjuder honom kontrakt som han nappar på. Han blir snart en nationalhjälte och gör reklam för olika produkter som genom honom blir jättepopulära. Men all framgång kan inte vara för alltid...
Det mest imponerande med filmen är Andy Griffith i huvudrollen som är smått makalös och kramar ut det mesta från sin karaktär. Han känns som en blandning mellan James Brown, Ernest Borgnine och Tom Waits till röst, utseende och beteende. Det är en otrolig filmdebut han står för och bär nästan hela filmen på egen hand. En som Walter Matthau får tyvärr inte mycket att jobba med i en av sina tidiga roller, men är alltid rolig att se. Också kul att se Lee Remick i sin filmdebut som det glänser om och som passar bra som Lonesomes kärleksintresse.
Filmen höjs allt mer, men eftersom man inte känner för någon karaktär blir det svårt att känna något när upplösningen kommer. Lonesome Rhodes är inte direkt en älskvärd person och hans attityd går en mest på nerverna. Men av någon anledning är det precis vad folket vill ha och han blir en stjärna över en natt. Han blir dock ganska komisk när han får storhetsvansinne och tror att alla älskar honom. Den tar sig som sagt mot slutet, men det är främst skådespelarinsatserna som är minnesvärda.
5 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
Genre: Drama
Land: USA
År: 1957
Regi: Elia Kazan
I rollerna: Andy Griffith, Patricia Neal, Anthony Franciosa, Walter Matthau
Handling: En radioproducent besöker ett fängelse och upptäcker där en luffare med hemvävd livsfilosofi och musikaliska talanger. Hon lanserar honom som TV-stjärna och han lyckas över förväntan. Följderna blir dock oväntade.
Omdöme: Jag har sett ett par filmer av regissören Elia Kazan (bl.a. hans klassiker Storstadshamn och Linje lusta, men fann dem ganska mediokra) och gillade starkt hans film-noir Panik på öppen gata. Den här filmen är mer i linje med de föregående två filmerna jag inte var så förtjust i och det är väl dramabiten som jag inte riktigt fastnar för i hans filmer.
Här handlar det hur som helst om luffaren/fyllot Larry "Lonesome" Rhodes (Andy Griffith) som är ytterst frispråkig och har starka åsikter om allt möjligt. Det här utnyttjar radioproducenten Marcia (Patricia Neal) som ger honom en timme på radiokanalen. Han blir snabbt populär och en TV-kanal från storstaden erbjuder honom kontrakt som han nappar på. Han blir snart en nationalhjälte och gör reklam för olika produkter som genom honom blir jättepopulära. Men all framgång kan inte vara för alltid...
Det mest imponerande med filmen är Andy Griffith i huvudrollen som är smått makalös och kramar ut det mesta från sin karaktär. Han känns som en blandning mellan James Brown, Ernest Borgnine och Tom Waits till röst, utseende och beteende. Det är en otrolig filmdebut han står för och bär nästan hela filmen på egen hand. En som Walter Matthau får tyvärr inte mycket att jobba med i en av sina tidiga roller, men är alltid rolig att se. Också kul att se Lee Remick i sin filmdebut som det glänser om och som passar bra som Lonesomes kärleksintresse.
Filmen höjs allt mer, men eftersom man inte känner för någon karaktär blir det svårt att känna något när upplösningen kommer. Lonesome Rhodes är inte direkt en älskvärd person och hans attityd går en mest på nerverna. Men av någon anledning är det precis vad folket vill ha och han blir en stjärna över en natt. Han blir dock ganska komisk när han får storhetsvansinne och tror att alla älskar honom. Den tar sig som sagt mot slutet, men det är främst skådespelarinsatserna som är minnesvärda.
5 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
