Titel: Executive Suite / En stol är ledig
Genre: Drama
Land: USA
År: 1954
Regi: Robert Wise
I rollerna: William Holden, Walter Pidgeon, Fredric March, Barbara Stanwyck
Handling: När chefen på det stora möbelföretaget Treadway avlider, måste de sju vice-presidenterna på företaget besluta om vem som skall bli hans ersättare. Men den troligaste kandidaten är långt ifrån populär bland arbetarna.
Omdöme: De görs inte så här längre, det är en sak som är säker. Filmen börjar med att man från en mans synvinkel tar sig från toppen av en skyskrapa ner till gatan där han plötsligt faller ihop och dör. Mannen är Avery Bullard, VD på möbelföretaget Treadway, och han var på väg till ett möte han precis kallat till med sina sju vice-presidenter (som alla har hand om olika delar av företaget). Det är fredag eftermiddag och alla är inställda på att få påbörja sin helg. Men då de sju inte vet att han dött, samlas de på mötet och misstänker att han har beslutat sig om vem som ska ta över hans post. De olika karaktärerna presenteras här innan de förstår att han inte kommer dyka upp och ger sig iväg hemåt.
Regissören Robert Wise gjorde ett flertal klassikers, bl.a. The Day the Earth Stood Still. Jag har alltid respekterat honom efter den filmen och något han alltid är skicklig på är det svartvita fotot i filmerna. Så är även fallet här (blev för övrigt Oscarsnominerat) och är så där 50-tals elegant som jag gillar det. Jag vet inte vad det är, men jag gillar verkligen såna här filmer med flera stora skådespelare (på sin tid) som får bra karaktärer att jobba med och som levererar. Det är självklart mycket tack vare regissören det blir så lyckat.
Jag sitter och myser under stora delar av filmen även om det inte är några direkt klassiska scener den bjuder på. Tempot är behagligt utan att vara långsamt, och när man kommer till upplösningen tänker jag direkt på 12 edsvurna män (bara att de är 7 arga män i det här fallet). På tal om 12 edsvurna män så ville producenten gärna ha Henry Fonda i huvudrollen, men som istället spelas bra av William Holden. Hans tal mot slutet är också något som för tankarna till Henry Fonda och hans prestation i 12 edsvurna män. Den kom för övrigt efter denna, så man kan ha tittat på den här för att få idéer till hur man ska göra de scenerna framgångsrika.
Det är verkligen ett starkt gäng skådespelare där endast en blev Oscarsnominerad (Nina Foch, som spelar sekreteraren), men som alla står ut på ett eller annat sätt. Jag kan inte annat än tro att om filmen hade haft en Henry Fonda, James Stewart eller Gregory Peck i huvudrollen så hade den blivit mer känd och nu en klassiker. Kanske, kanske inte, vem vet, men bra är den. Noterbart att filmen helt saknar musik, vilket var väldigt ovanligt för 50-talet. Och filmen utspelar sig under lite över 24-timmar.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
Genre: Drama
Land: USA
År: 1954
Regi: Robert Wise
I rollerna: William Holden, Walter Pidgeon, Fredric March, Barbara Stanwyck
Handling: När chefen på det stora möbelföretaget Treadway avlider, måste de sju vice-presidenterna på företaget besluta om vem som skall bli hans ersättare. Men den troligaste kandidaten är långt ifrån populär bland arbetarna.
Omdöme: De görs inte så här längre, det är en sak som är säker. Filmen börjar med att man från en mans synvinkel tar sig från toppen av en skyskrapa ner till gatan där han plötsligt faller ihop och dör. Mannen är Avery Bullard, VD på möbelföretaget Treadway, och han var på väg till ett möte han precis kallat till med sina sju vice-presidenter (som alla har hand om olika delar av företaget). Det är fredag eftermiddag och alla är inställda på att få påbörja sin helg. Men då de sju inte vet att han dött, samlas de på mötet och misstänker att han har beslutat sig om vem som ska ta över hans post. De olika karaktärerna presenteras här innan de förstår att han inte kommer dyka upp och ger sig iväg hemåt.
Regissören Robert Wise gjorde ett flertal klassikers, bl.a. The Day the Earth Stood Still. Jag har alltid respekterat honom efter den filmen och något han alltid är skicklig på är det svartvita fotot i filmerna. Så är även fallet här (blev för övrigt Oscarsnominerat) och är så där 50-tals elegant som jag gillar det. Jag vet inte vad det är, men jag gillar verkligen såna här filmer med flera stora skådespelare (på sin tid) som får bra karaktärer att jobba med och som levererar. Det är självklart mycket tack vare regissören det blir så lyckat.
Jag sitter och myser under stora delar av filmen även om det inte är några direkt klassiska scener den bjuder på. Tempot är behagligt utan att vara långsamt, och när man kommer till upplösningen tänker jag direkt på 12 edsvurna män (bara att de är 7 arga män i det här fallet). På tal om 12 edsvurna män så ville producenten gärna ha Henry Fonda i huvudrollen, men som istället spelas bra av William Holden. Hans tal mot slutet är också något som för tankarna till Henry Fonda och hans prestation i 12 edsvurna män. Den kom för övrigt efter denna, så man kan ha tittat på den här för att få idéer till hur man ska göra de scenerna framgångsrika.
Det är verkligen ett starkt gäng skådespelare där endast en blev Oscarsnominerad (Nina Foch, som spelar sekreteraren), men som alla står ut på ett eller annat sätt. Jag kan inte annat än tro att om filmen hade haft en Henry Fonda, James Stewart eller Gregory Peck i huvudrollen så hade den blivit mer känd och nu en klassiker. Kanske, kanske inte, vem vet, men bra är den. Noterbart att filmen helt saknar musik, vilket var väldigt ovanligt för 50-talet. Och filmen utspelar sig under lite över 24-timmar.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
