Titel: WALL·E
Genre: Animerat
Land: USA
År: 2008
Regi: Andrew Stanton
Röster: Ben Burtt, Elissa Knight, Fred Willard, Jeff Garlin
Handling: Efter åratal av ohejdad konsumtion är Jorden täckt av skräp. För att göras beboelig igen flyr människorna Jorden och placerar ut miljontals små robotar för att städa upp. Efter hundratals år finns bara roboten WALL·E kvar; allt han vet om människor har han lärt sig av våra kvarlämningar. Han känner sig ensam, men en dag möter han roboten EVE, och ett stort äventyr kan ta sin början...
Omdöme: Pixar har gjort flera bra animerade filmer så som Toy Story, Monsters Inc., Finding Nemo, The Incredibles, Ratatouille och nu denna. Vad jag gillar med deras filmer är det faktum att de vänder sig till hela familjen, ja kanske mer till vuxna än barn. Det gör att man kan uppskatta dem på egen hand och inte bara om man har barn.
WALL·E är en städrobot som har till uppgift att städa upp på Jorden. Han samlar på sig föremål som kan vara till användning. En favorit är t.ex. ett videoband med musikalen Hello, Dolly! från 1969 som kommer att ha en betydande roll för filmen. Han spelar in musiken och spelar upp den när han är ute och jobbar. Den enda vännen han har är en gräshoppa, men det blir ändå ensamt. Så en dag kommer ett stort rymdskepp och en annan robot placeras på Jorden innan det försvinner till rymden igen. WALL·E får snart känslor för roboten som kallar sig för EVE. Nu börjar äventyret för WALL·E som kommer följa EVE vart hon än går, även om det innebär att lämna Jorden.
Jag tycker man som vanligt har lyckats skapa en otroligt vacker film vars animering är prickfri. Man har även lyckats fånga de rätta känslorna genom passande musik, ofta från nämnda musikal, och jag gillar det faktum att man använt sig av gammal klassisk musik till detta animerade romantiska äventyr. Det är inte så mycket dialog under första halvan av filmen, men det gör inget. Däremot tycker jag inte den här kommer upp i samma klass som de allra bästa Pixar-filmerna, även om den är bra som vanligt. Kanske är det för att den här inte har lika mycket humor som de andra och istället ett budskap. Men trevlig var den.
Betyg:
IMDb: 8.7
Genre: Animerat
Land: USA
År: 2008
Regi: Andrew Stanton
Röster: Ben Burtt, Elissa Knight, Fred Willard, Jeff Garlin
Handling: Efter åratal av ohejdad konsumtion är Jorden täckt av skräp. För att göras beboelig igen flyr människorna Jorden och placerar ut miljontals små robotar för att städa upp. Efter hundratals år finns bara roboten WALL·E kvar; allt han vet om människor har han lärt sig av våra kvarlämningar. Han känner sig ensam, men en dag möter han roboten EVE, och ett stort äventyr kan ta sin början...
Omdöme: Pixar har gjort flera bra animerade filmer så som Toy Story, Monsters Inc., Finding Nemo, The Incredibles, Ratatouille och nu denna. Vad jag gillar med deras filmer är det faktum att de vänder sig till hela familjen, ja kanske mer till vuxna än barn. Det gör att man kan uppskatta dem på egen hand och inte bara om man har barn.
WALL·E är en städrobot som har till uppgift att städa upp på Jorden. Han samlar på sig föremål som kan vara till användning. En favorit är t.ex. ett videoband med musikalen Hello, Dolly! från 1969 som kommer att ha en betydande roll för filmen. Han spelar in musiken och spelar upp den när han är ute och jobbar. Den enda vännen han har är en gräshoppa, men det blir ändå ensamt. Så en dag kommer ett stort rymdskepp och en annan robot placeras på Jorden innan det försvinner till rymden igen. WALL·E får snart känslor för roboten som kallar sig för EVE. Nu börjar äventyret för WALL·E som kommer följa EVE vart hon än går, även om det innebär att lämna Jorden.
Jag tycker man som vanligt har lyckats skapa en otroligt vacker film vars animering är prickfri. Man har även lyckats fånga de rätta känslorna genom passande musik, ofta från nämnda musikal, och jag gillar det faktum att man använt sig av gammal klassisk musik till detta animerade romantiska äventyr. Det är inte så mycket dialog under första halvan av filmen, men det gör inget. Däremot tycker jag inte den här kommer upp i samma klass som de allra bästa Pixar-filmerna, även om den är bra som vanligt. Kanske är det för att den här inte har lika mycket humor som de andra och istället ett budskap. Men trevlig var den.
Betyg:
IMDb: 8.7
