Titel: The King's Speech
Genre: Drama
Land: Storbritannien/Australien
År: 2010
Regi: Tom Hooper
I rollerna: Colin Firth, Geoffrey Rush, Helena Bonham Carter, Guy Pearce
Handling: En krönika över kung George VI försök, med hjälp av talterapeuten Lionel Logue, att överkomma sin stamning i en tid där radion blev ett allt viktigare verktyg för att nå ut till folket.
Omdöme: Jag brukar gilla filmer om kungar och hela den perioden då kungahuset och kyrkan styrde och hade stor makt. Men i detta fall utspelar sig historien på 1930-talet och det mesta runt omkring är "normalt". Med normalt menar jag att man saknar slotten, kläderna och hela spektaklet. George VI (Colin Firth) är prins när han börjar besöka talterapeuten Lionel Logue (Geoffrey Rush) med sin far George V som kung. Men han börjar bli till åren och snart är det hans tur att ta över tronen.
Jag kan inte säga att jag blir direkt förälskad i den här filmen som känns ganska så medioker. Jag är glad över att den är allvarlig och inte så lättsam som jag hade fått för mig efter att ha sett/hört ett par inslag från filmen. Colin Firth gestaltar George VI på ett klart övertygande sätt och det måste vara svårt att filmen igenom tala på det sätt han gör. Men det är inte bara talet han hanterar bra utan även hans raseriutbrott och uppgivenhet.
Nu handlar filmen om hans stamning och vilka problem som uppstår pga detta. Men jag hade hellre sett en lite mer gripande historia som aldrig kändes närvarande. Det blir smådramatiskt emellanåt, men aldrig så jag känner att filmen når upp till de bättre filmerna från året. Geoffrey Rush gör en stabil insats som talterapeuten Lionel, och likaså känns Helena Bonham Carter genuin i sin roll som fru till George VI. Guy Pearce i rollen som Edward VIII kunde utnyttjats lite mer då han verkade vara en intressant karaktär. Allt som allt sevärt, men inget minnesvärt.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.6
