The Human Cenitpede (First Sequence)

Titel: The Human Cenitpede (First Sequence)
Genre: Skräck
Land: Holland/Storbritannien
År: 2009
Regi: Tom Six
I rollerna: Dieter Laser, Ashley C. Williams, Ashlynn Yennie, Akihiro Kitamura

Handling: Den pensionerade kirurgen Dr. Heiter drömmer om att skapa en mänsklig tusenfoting genom att placera människor på knä bakom varandra och operera ihop dem från mun till anus. Med hjälp av Rohypnol, skalpeller och tre offer skapar han sitt livsverk i källaren.

Omdöme: Ja, vad ska man säga ? Det räcker med att man läser handlingen för att förstå att det här inte är vilken film som helst. Men det är kul med lite annorlunda skräckisar och inte hela tiden det gamla vanliga. Det hela börjar som vilken annan film som helst där två tjejer - Lindsay och Jenny - är på semester i Europa, för tillfället någonstans i Tyskland. De ska på en fest, men kör vilse med sin hyrbil och får punktering. Här känns det lite som man tagit två porrskådisar och slängt in dem i en rysare - eller vad det nu kommer bli. Det är dags för dem att träffa den charmige Dr. Heiter...



Dr. Heiter spelas av Dieter Laser (bara namnet gör honom till ny kultfavorit) och han är klockren som den elake kirurgen som är expert inom sitt område - och helt vansinnig ! Närmare en gammaldags naziforskare kommer man nog inte. Här är en karaktär som verkligen visar upp hela sitt register och även om filmen inte blir riktigt så skrämmande som man hade hoppats så bjuds man på flera häpnadsväckande scener och sekvenser. Enligt regissören Tom Six lär man ha tagit hjälp av riktiga kirurger för att det skulle bli så verklighetstroget som möjligt. Hur sjukt är inte det ? Man bjuds även på en del skratt hur bisarrt det är och ett plus är att man vågar löpa linan ut och inte falla på mållinjen som många andra filmer i genren gör.



2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.0

Jeremy Kost's Boys

Jeremy Kost Studio

Reykjavik-Rotterdam

Titel: Reykjavik-Rotterdam
Genre: Drama/Thriller
Land: Island
År: 2008
Regi: Óskar Jónasson
I rollerna: Baltasar Kormákur, Ingvar Eggert Sigurðsson, Lilja Nótt Þórarinsdóttir, Þröstur Leó Gunnarsson

Handling: Oförmögen att försörja familjen dras f.d. kåkfararen Kristófer in i en riskabel spritsmuggling mellan Reykjavik-Rotterdam som bland annat involverar en psykotisk holländsk langare.

Omdöme: Isländsk thriller, det är inte varje dag man ser. Med förhoppningar på något lovande, men med farhågor om att det skulle bli en typisk nordisk TV-deckare, tog jag mig en titt. Vi får följa den uttråkade f.d. kåkfararen Kristófer (Baltasar Kormákur) som jobbar som ronderande väktare på nätterna. Han har tidigare hållit på med spritsmuggling och haft alkoholproblem men försöker få ordning på sitt liv för sina två barns och frus skull. Men ekonomin går inte ihop och när hans yngre bror får ett par lokala gangsters efter sig efter ett misslyckat smugglingsförsök, bestämmer han sig för att göra ett sista ryck för att kunna starta ett nytt liv.



Men saker är mer komplicerade än att "bara" smuggla då Steingrímur (Ingvar Eggert Sigurðsson) står för de ekonomiska musklerna och finansierar affären. Kristófer tjallade aldrig på honom när han åkte dit förra gången och därför står han i skuld till Kristófer. Men Steingrímur var också ihop med Kristófers fru, Íris, innan de två gifte sig och har inte tappat intresset. Det hela blir till en en ganska så fartfylld och invecklad liten historia som flyter på bra.



Jag gillar Baltasar Kormákur i huvudrollen som Kristófer som stundtals påminner en del om Colin Farrell. Det är även ett rikt karaktärsdjup hos Kristófer som ger den rätta kraften. Och ja, det är bättre än en TV-deckare även om det inte kan mäta sig med storproduktioner. Filmen fungerar rakt igenom och håller intresset uppe. Jag hade dock önskat mig ett lite annorlunda slut som var lite på gång, men man valde tyvärr ett säkrare slut. Jag tänkte lite på norska Insomnia ett par gånger med tanke på miljöerna även om de annars inte har så mycket gemensamt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.0

Stefan Podany

Wiener Models

L'emmerdeur

Titel: L'emmerdeur / A Pain in the A..
Genre: Kriminalkomedi
Land: Frankrike/Italien
År: 1973
Regi: Edouard Molinaro
I rollerna: Lino Ventura, Jacques Brel, Jean-Pierre Darras, Caroline Cellier

Handling: Ralf Milan, en kontraktsmördare, hyr ett rum mitt emot domstolen för att därifrån kunna mörda ett vittne. I rummet intill försöker François Pignon lämna denna värld, eftersom hans flickvän lämnat honom, och Ralfs uppdrag blir genast mycket svårare.

Omdöme: Detta är en svart liten fransk komedi som jag tyvärr hade sett den amerikanska remaken av innan. Men det är helt klart detta original som är den starkare filmen av de två och en film som börjar rejält allvarligt när en bilbomb detonerar oannonserat tidigt på morgonen. Mannen som placerade ut bomben är orolig då bomben dödade fel man. Snart har hans farhågor besannats när lönnmördaren Ralf Milan (Lino Ventura) fått ett kontrakt på bombmannen. Kort därefter är jobbet utfört...



Ralf Milan har nu tagit över bombmannens mål - ett vittne som ska upp i domstolen. För att kunna utföra dådet tar han in på ett hotell mitt emot domstolen. Snart upptäcker han dock att hans granne är minst sagt självmordsbenägen och kommer bli en stor huvudvärk under dagen. Lino Ventura är känd för sina gangsterroller och jag har alltid gillat honom. Han påminner en del om Robert De Niro i sitt skådespeleri och de roller han tog. Efter filmens allvarliga inledning övergår det hela till att bli en svart komedi och bjuder på en hel del skratt filmen igenom. Kanske att man kunde avslutat filmen på ett lite allvarligare sätt, i samma stil som filmen började, som jag tycker hade varit mer passande. Klart trevlig liten fransk komedi.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.2

Black Dynamite

Titel: Black Dynamite
Genre: Action/Komedi
Land: USA
År: 2009
Regi: Scott Sanders
I rollerna: Michael Jai White, Arsenio Hall, Tommy Davidson, Mykelti Williamson

Handling: Black Dynamite var en afroamerikansk actionlegend under 1970-talet. "The Man" tog livet av hans broder, pumpade in heroin i lokala barnhem och spred oren sprit på gatorna. Black Dynamite var den enda som vågade trotsa och bekämpa snutarnas härjande i gettot.

Omdöme: En hyllning till den på 70-talet så stora blaxploitation-genren där huvudpersonen var en afroamerikansk man (oftast) som tog till hårdhandskarna i den tuffa gatumiljön. Det är precis vad vi får se här där Black Dynamite (Michael Jai White) är en f.d. CIA-agent som nu tar rättvisan i egna händer efter det att hans bror blivit ihjälskjuten under en knarkuppgörelse. En sak är säker och det är att man lyckats väldigt väl med känslan av 70-tal. Man har också medvetet valt att göra filmen så där 70-tals skitig och med en hel del uppenbara missar som mikrofondippar, dålig fokus, snabb inzoomning etc.



Trots stor charmfaktor på filmen med dessa val så lyckas filmen inte riktigt charma mig fullt ut. Det är stundtals roligt att beskåda Black Dynamite med hans fåniga frisyr, "coola" kommentarer och kaxiga attityd. Filmen har ingen riktig linje i storyberättandet utan man har mer eller mindre slängt ihop scenerna i en gryta. Detta är säkerligen också medvetet då de gamla blaxploitation-filmerna oftast inte hade mycket till story. Men det hade varit kul om de försökt göra en bra film och inte bara en hyllning. Å andra sidan kan man väl säga att detta är som Titta vi flyger i blaxploitation-genren. Bästa underhållningen kommer annars när man tar till martial arts och där Black Dynamite får briljera. Dessa scener är välgjorda, och som sagt, klart underhållande.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
2 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

Air Doll

Titel: Kûki ningyô / Air Doll
Genre: Drama
Land: Japan
År: 2009
Regi: Hirokazu Koreeda
I rollerna: Du-na Bae, Arata, Itsuji Itao, Jô Odagiri

Handling: Hideo och livskamraten Nozomi bor, äter, pratar och sover med varandra – med enda huvudbryet att Nozomi är en uppblåsbar docka. Plötsligt vaknar dockan till liv och förälskar sig i videobutiksbiträdet Junichi.

Omdöme: Till en början går tankarna till amerikanska Lars and the Real Girl (2007) när Hideo kommer hem till sin Nozomi och äter middag med henne och konverserar som med vem som helst, bara att han inte får något svar. Nozomi är en uppblåsbar docka och Hideo är hennes "master". Men när Hideo lämnar hemmet för att gå till jobbet vaknar dockan till liv och Nozomi börjar gå ut och utforska världen där ute. Hon kliver in i en videobutik som söker extraarbetare och Nozomi får jobbet. Då hon självklart inte kan något om film har hon till en början svårt att hjälpa kunderna, men biträdet i butiken, Junichi, lär henne allt mer - även om livet.



Det är en både vacker och sorglig film som använder denna levande docka som ett exempel på ensamheten och sökandet i dagens Japan. I en storstad som Tokyo finns givetvis en hel del ensamma människor, vissa konstigare än andra. Stundtals blir det även romantiskt och jag gillar när Nozomi skiner upp och verkligen känner glädje, även om det bara är småsaker för oss människor. Hon njuter av att få chansen till att vara lite levande, även om hon när som helst kan tömmas på luft och då bli helt hjälplös. Men trots att den är vacker, sorglig och romantisk så känner jag även genomgående en tomhet, att något saknas för att jag verkligen ska känna med denna docka och historia.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.6