Titel: Planet of the Apes / Apornas planet
Genre: Sci-Fi/Äventyr/Mysterium
Land: USA
År: 1968
Regi: Franklin J. Schaffner
I rollerna: Charlton Heston, Roddy McDowall, Kim Hunter, James Whitmore
Handling: Tre astronauter vaknar ur sin djupa sömn och upptäcker att deras rymdskepp kraschlandat. När de undersöker sina omgivningar finner de att har hamnat på en planet där människan är ociviliserad och språklös och att apor har har tagit över människans tidigare roll.
Omdöme: I denna sci-fi klassiker av Franklin J. Schaffner (med andra klassiker som Patton (1970) och Papillon (1973) på sin resumé) får vi följa Taylor (Charlton Heston) tillsammans med två andra astronauter som kraschar i vattnet på en planet de inte vet något om. De måste försöka hitta föda, om det finns någon, och ger sig med en gång ut på en expedition för att börja sitt sökande. Med vackra, om än ödsliga, bergslandskap och öken som skådeplats tar ensamvargen Taylor kommandot. Han är kaptenen som inte hade särskilt starka band till människorna där hemma och är den som är bekvämast med att utforska planeten.
Filmens inledande halvtimme bjuder på mystik och en förväntan på vad som döljer sig bakom varje berg. Här tycker jag nog filmen är som bäst och hade gärna fått fortsätta på det spåret. Sen avslöjas det fasansfulla, det är apornas planet och människan ses som ett primitivt djur och behandlas även så. Makeupen är en stor del av filmen och nästan en femtedel (!) av filmens budget gick till makeup. Finns inte så mycket att klaga på här då det genomgående är skickligt gjort och känns äkta. En bra detalj som man la till var att aporna ständigt skulle ha tics och blinkningar för att apmaskerna inte skulle se plastiga ut. Detta med lyckat resultat då det definitivt gör att de känns mer levande och äkta.
Lite kul är att för att övertyga filmbolaget att satsa på projektet lät man filma en testscen där Charlton Heston spelade mot Edward G. Robinson och James Brolin som Dr. Zaius respektive Cornelius. Filmbolaget blev övertygade, men det tog ytterligare ett halvår innan de gav klartecken att börja produktionen. Tyvärr innebar detta att Edward G. Robinson tvingades tacka nej då han led av svagt hjärta och befarade att han inte skulle klara av den dagliga makeupen.
Något som förstör en del för filmen tycker jag är musiken av Jerry Goldsmith som är ganska tidstypisk för 60-talet där det känns som man experimenterat med olika instrument som gör musiken skrikig och dominant. Det gör tyvärr att många scener tappar spänning istället för att öka den och det sänker utan tvekan helheten. Han blev Oscarsnominerad hela 18 gånger (en vinst), men detta gillade jag inte. Filmen har inte riktigt det kraftfulla jag skulle önska mig, men med ett minnesvärt slut lyckas man sätta punkt på topp som gör att det är en svårglömd film.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.0
Trailer - Planet of the Apes
