Jag har alltid haft en förkärlek till de bortglömda pärlorna. Det är något speciellt när man hittar lite mer okända filmer som bjuder på något lite annorlunda. Därför har jag sammanställt denna lista över filmer som i skrivande stund fått
max 3000 röster på IMDb. Vi tar det i årtalsordning och fortsätter med filmer från 1990-talet.
Kurz und schmerzlos / Short Sharp Shock (1998)Långfilmsdebuten för tysk-turkiska regissören Fatih Akin som berättar historien om tre vänner (en turk, en grek och en serb) som hamnar i den kriminella banan i Hamburg och vars liv vänds upp-och-ner samtidigt som de har sina nära och kära att tänka på. Lite opolerad på sina håll, men får ut sitt budskap på ett bra sätt.
The Interview / Förhöret (1998)Året innan Hugo Weaving blev internationellt känd för sin roll som Agent Smith i The Matrix (1999) gjorde han denna intelligenta och högst sevärda australiensiska thriller. Polisen har tagit in Eddie på förhör, men han letar desperat efter svaren på deras frågor.
Eye of God (1997)Regidebut av Tim Blake Nelson, som även skrivit manuset till denna högst välspelade thriller som följer två historier som kommer kollidera med varandra. Relativt långsamt berättad, men utan att det blir tråkigt och då man får till den kraftfulla upplösningen blir man inte besviken.
Four Days in September / Fyra dagar i september (1997)Denna Oscarsnominerade (bästa utländska film) brasilianska film berättar den verklighetsbaserade historien om hur en grupp kallad MR8 försöker bekämpa diktaturen i Brasilien under slutet av 60-talet genom att kidnappa en amerikansk ambassadör (Alan Arkin). Inte så mycket action, men när det väl hettar till är det välgjort och slagkraftigt.
Winterschläfer (1997)Tyske regissören Tom Tykwer har gjort flera sevärda filmer. I denna följer vi fem personer med ett invecklat förhållande till varandra. Den tillhör mina favoriter bland hans filmer då man lyckats med det mesta. Den har kärlek, dramatik, spänning, färgerna, landskapet, fotot, musiken och storyn.
I.D. (1995)Kanske inte så okänd, men värd att nämna i sammanhanget. Några poliser infiltrerar ett gäng fotbollshuliganer för att försöka hitta deras ledare. Men för en av dem blir det allt svårare att fokusera på sin uppgift när det allt mer övergår till en livsstil. Och för tittaren blir det svårt att inte bli indragen i det man får se.
71 Fragmente einer Chronologie des Zufalls / 71 fragment (1994)Michael Haneke har gjort många provocerande filmer och låter tittaren följa med in i människans mörka tankar. Med flera till synes osammanhängande historier får vi följa människor i deras vardag samtidigt som vi dras mot upplösningen. Här finns några av de typiska Haneke-dragen som att låta TV och nyheterna få plats på ett hörn. Smart berättad och långt ifrån mainstream.
Jízda (1994)Innan tjeckiske regissören Jan Svérak gjorde Oscarsvinnande Kolja (1996) gjorde han denna lilla roadmovie där två killar köper en bil för att åka genom landet under sommaren. De plockar upp en ensam, mystisk tjej på vägen som förändrar deras resa. Inte lika storslagen som Kolja, men en klart kompetent film.
Die tödliche Maria / Dödsängeln Maria (1993)Tom Tykwers långfilmsdebut har en del ingredienser som präglar hans senare filmer, främst fotot med sina färger och musiken (som han själv står för). Ett mörkt drama med ljus i slutet av tunneln, men vägen tid är lång och jobbig för Maria.
Suture (1993)Det här må inte vara den bästa filmen jag rekommenderar, men en sak är säker och det är att det är en av de intressantaste och mest unika filmerna. Tror det är en sådan film som delar tittarna i två läger. Antingen köper man vad filmskaparna visar oss eller så har man svårt att köpa det. Jag tillhör de som har lite svårt att köpa det, men gillar ändå idén och upplägget. Definitivt en film man måste diskuera och inte glömmer i första taget.
29th Street (1991)Filmen berättar den sanna historien om den otursförföljde Frank Pesce som ändå är världens lyckligaste man. Danny Aiello och Anthony LaPaglia har huvudrollerna som far och son i denna mysiga och varma film som blandar humorn och dramat på ett fint sätt.
After Dark, My Sweet (1990)En tvättäkta neo-noir som tar tid på sig att bygga upp en stämning man senare nästan kan ta på. Vi får följa en avdankad boxare som rymt från ett mentalsjukhus och blir indragen i en kidnappning när han träffar en riktig femme fatale och hennes lurige farbror. Inte för alla, men man kan bli rikligt belönad om man ger den en chans.
