Titel: Mesrine: L'instinct de mort / Mesrine: Part 1 - Death Instinct
Genre: Action/Kriminaldrama
Land: Frankrike/Kanada/Italien
År: 2008
Regi: Jean-François Richet
I rollerna: Vincent Cassel, Gérard Depardieu, Cécile De France, Roy Dupuis
Handling: Den verklighetsbaserade historien om den franska gangstern Jacques Mesrine, åren innan han började kallas landets värsta fiende nr 1 (1959-1972).
Omdöme: Jag fick upp ögonen för denna franska film om gangstern Jacques Mesrine (uttalas Merin, men uttalades ofta felaktigt som Mesrin) när jag var i Japan under Tokyos filmfestival. Tyvärr var det utsålt och jag fick vänta 9 månader innan jag fick chansen att se den. Filmen är uppdelad i två delar och det här är alltså första delen som utspelar sig under åren mellan 1959 och 1972. Under denna tid får vi följa honom över tre kontinenter och se hur han började bygga upp det rykte som fick media att kalla honom för landets värsta fiende nr 1.
Vincent Cassel axlar rollen som Mesrine och gör det genom att ha gått upp 20 kilo för rollen. Man spelade in filmen i bakvänd kronologisk ordning då han kände att det skulle vara omöjligt att gå upp under filmens gång. Därför gick han alltså ner de 20 kilona under inspelningen med lyckat resultat. Det är en fröjd att se honom i en sån här prestation efter att han kändes felplacerad som ryss i Eastern Promises. Han är både charmig och brutal, och kan vara det i en och samma scen. Mesrine var en mästare på förklädnader och kallades mannen med 100 ansikten, något som man får ta del av under filmens gång.
Filmen inleds direkt på hög nivå som sätter tonen för resten av de nästan två timmarna. Det är ett högt tempo rakt igenom och man tas med på alla möjliga kriminella handlingar av Mesrine och olika kumpaner. Det handlar om misshandel, bankrån, kidnappningar, mord och annat smått och gott. Lägg därtill ett antal lyckade fängelseflykter så blir han en av landets mest omtalade brottslingar genom tiderna.
Det finns en del scener och karaktärer som inte förklaras och andra som inte visas. Man förväntar sig få en förklaring senare, men i de flesta fallen händer inte det och det gör att man tvivlar lite på regissören och manuset i dessa fall. Men det är utan tvekan en skön resa man bjuds på. Något man lyckats bra med är att det verkligen känns som 60- och 70-tal med kläder, frisyrer etc. Och musiken av Marco Beltrami (bl.a. 3:10 to Yuma) är klart passande.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
Genre: Action/Kriminaldrama
Land: Frankrike/Kanada/Italien
År: 2008
Regi: Jean-François Richet
I rollerna: Vincent Cassel, Gérard Depardieu, Cécile De France, Roy Dupuis
Handling: Den verklighetsbaserade historien om den franska gangstern Jacques Mesrine, åren innan han började kallas landets värsta fiende nr 1 (1959-1972).
Omdöme: Jag fick upp ögonen för denna franska film om gangstern Jacques Mesrine (uttalas Merin, men uttalades ofta felaktigt som Mesrin) när jag var i Japan under Tokyos filmfestival. Tyvärr var det utsålt och jag fick vänta 9 månader innan jag fick chansen att se den. Filmen är uppdelad i två delar och det här är alltså första delen som utspelar sig under åren mellan 1959 och 1972. Under denna tid får vi följa honom över tre kontinenter och se hur han började bygga upp det rykte som fick media att kalla honom för landets värsta fiende nr 1.
Vincent Cassel axlar rollen som Mesrine och gör det genom att ha gått upp 20 kilo för rollen. Man spelade in filmen i bakvänd kronologisk ordning då han kände att det skulle vara omöjligt att gå upp under filmens gång. Därför gick han alltså ner de 20 kilona under inspelningen med lyckat resultat. Det är en fröjd att se honom i en sån här prestation efter att han kändes felplacerad som ryss i Eastern Promises. Han är både charmig och brutal, och kan vara det i en och samma scen. Mesrine var en mästare på förklädnader och kallades mannen med 100 ansikten, något som man får ta del av under filmens gång.
Filmen inleds direkt på hög nivå som sätter tonen för resten av de nästan två timmarna. Det är ett högt tempo rakt igenom och man tas med på alla möjliga kriminella handlingar av Mesrine och olika kumpaner. Det handlar om misshandel, bankrån, kidnappningar, mord och annat smått och gott. Lägg därtill ett antal lyckade fängelseflykter så blir han en av landets mest omtalade brottslingar genom tiderna.
Det finns en del scener och karaktärer som inte förklaras och andra som inte visas. Man förväntar sig få en förklaring senare, men i de flesta fallen händer inte det och det gör att man tvivlar lite på regissören och manuset i dessa fall. Men det är utan tvekan en skön resa man bjuds på. Något man lyckats bra med är att det verkligen känns som 60- och 70-tal med kläder, frisyrer etc. Och musiken av Marco Beltrami (bl.a. 3:10 to Yuma) är klart passande.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
-----
Titel: Mesrine: L'ennemi public n°1 / Mesrine: Part 2 - Public Enemy #1
Genre: Action/Kriminaldrama
Land: Frankrike/Kanada
År: 2008
Regi: Jean-François Richet
I rollerna: Vincent Cassel, Mathieu Amalric, Ludivine Sagnier, Olivier Gourmet
Handling: Fortsättningen på Jacques Mesrines liv mellan 1972-1979 när han blivit landets värsta fiende nr 1.
Omdöme: Tar vid där första delen slutade och tar sin början när Mesrine börjar bli kallad landets värsta fiende nr 1 efter att han återvänder till Frankrike. Han träffar sin nya kumpan François Besse (Mathieu Amalric) under en fängelsevistelse - som självklart slutar med flykt för de två. Men Besse och Mesrine ser lite annorlunda på saker och ting. Mesrine vill ha uppmärksamhet medan Besse vill vara mer nedtonad. Det gör att även om de arbetar väldigt bra tillsammans, blir det konfliktfyllt emellanåt.
Fortsättningen på Mesrines äventyr har ett lite långsammare tempo, men bara lite. Musiken är inte lika jämn och bra som i första delen, men fortfarande oftast bra. Det är främst i actionsekvenserna i början som det inte riktigt når upp till samma fina nivå som tidigare, men det tar sig igen senare. Filmens avslutning är förutsägbar då man redan visat hur det hela ska gå tidigare - tror man. Det är ett smart upplägg som gör att man sänker sin guard lite och inte riktigt är beredd på att allt kanske inte är som det verkar. Eller är det det ? Jag gillar att man inte avslöjar allt utan att man istället låter en del saker vara oklara vilket leder till intressanta diskussioner.
Andra delen är lite svagare än första, men man måste utan tvekan se de båda i följd för att få in helheten. Vincent Cassel är rakt igenom riktigt bra och visar att han är en av Frankrikes allra bästa. Regissören Jean-François Richet har lyckats väldigt bra med mycket, bl.a. actionscenerna klarar han av galant. På meritlistan har han bl.a. remaken av Attack mot polisstation 13 som var ok, men det är en remake som inte skulle ha gjorts - av någon. Så det här var en positiv överraskning trots att jag hoppades på en bra film (eller filmer).
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
Genre: Action/Kriminaldrama
Land: Frankrike/Kanada
År: 2008
Regi: Jean-François Richet
I rollerna: Vincent Cassel, Mathieu Amalric, Ludivine Sagnier, Olivier Gourmet
Handling: Fortsättningen på Jacques Mesrines liv mellan 1972-1979 när han blivit landets värsta fiende nr 1.
Omdöme: Tar vid där första delen slutade och tar sin början när Mesrine börjar bli kallad landets värsta fiende nr 1 efter att han återvänder till Frankrike. Han träffar sin nya kumpan François Besse (Mathieu Amalric) under en fängelsevistelse - som självklart slutar med flykt för de två. Men Besse och Mesrine ser lite annorlunda på saker och ting. Mesrine vill ha uppmärksamhet medan Besse vill vara mer nedtonad. Det gör att även om de arbetar väldigt bra tillsammans, blir det konfliktfyllt emellanåt.
Fortsättningen på Mesrines äventyr har ett lite långsammare tempo, men bara lite. Musiken är inte lika jämn och bra som i första delen, men fortfarande oftast bra. Det är främst i actionsekvenserna i början som det inte riktigt når upp till samma fina nivå som tidigare, men det tar sig igen senare. Filmens avslutning är förutsägbar då man redan visat hur det hela ska gå tidigare - tror man. Det är ett smart upplägg som gör att man sänker sin guard lite och inte riktigt är beredd på att allt kanske inte är som det verkar. Eller är det det ? Jag gillar att man inte avslöjar allt utan att man istället låter en del saker vara oklara vilket leder till intressanta diskussioner.
Andra delen är lite svagare än första, men man måste utan tvekan se de båda i följd för att få in helheten. Vincent Cassel är rakt igenom riktigt bra och visar att han är en av Frankrikes allra bästa. Regissören Jean-François Richet har lyckats väldigt bra med mycket, bl.a. actionscenerna klarar han av galant. På meritlistan har han bl.a. remaken av Attack mot polisstation 13 som var ok, men det är en remake som inte skulle ha gjorts - av någon. Så det här var en positiv överraskning trots att jag hoppades på en bra film (eller filmer).
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
