The look I'll be rocking on holiday in Sicily...

When I'm looking at celeb make-up looks that I want to try out, I always try to look towards the ones that have similar colouring to me (blonde hair, blue eyes, slightly tanned skin) as then I can always be sure that what looks great on them will most probably suit me too. Don't get me wrong, I ain't saying I look like Charlize Theron! I just have same hair/eye colour.

This really flattering look below is often sported by Charlize Theron and in my opinion, she is one of the most naturally beautiful and elegant women in Hollywood. She generally goes for really lovely sun-kissed looks that enhance her natural beauty and look really chic and effortless. The look below is so gorgeous and would be perfect for a holiday look as it wouldn't take much time to do in the mornings. If you were going out at night, all you would have to do is add a bit of smudgey black or dark brown/bronze eyeliner and you could transform it into something more dramatic.


I checked into what products the make-up artist used to create this look:

• Dior Forever Extremewear Flawless Make-up
• Laura Mercier Secret Camouflage Concealer
• Dior Bronze Collagen-Activ Smooth Protection Bronzer
• Laura Mercier Second Skin Cheek Colour in Wild Bouquet
• MAC Satin Taupe Eyeshadow
• Sephora Brand Shimmer Pot in White
• DiorShow Unlimited Mascara in Black (I personally don't like this product so i would swap it for something like YSL Faux Cils)
• NARS lipstick in Viva Las Vegas

OOOh and I got my MAC haul today. I will get around to postings pics tomorrow. Have a good Friday and hope the sun is shining where you are!

DeepStar Six

Titel: DeepStar Six
Genre: Action/Sci-Fi/Skräck/Thriller
Land: USA
År: 1989
Regi: Sean S. Cunningham
I rollerna: Greg Evigan, Nancy Everhard, Cindy Pickett, Miguel Ferrer

Handling: På kärnkraftbasen DeepStar Six, som befinner sig under vattnet, måste besättningen kämpa mot en varelse som dras till ljuset och dödar allt i sin väg.

Omdöme: Året 1989 kom den mest kända och antagligen den bästa undervattensfilmen om något som döljer sig djupt under vattenytan. Det var The Abyss av skicklige James Cameron - en klassproduktion. Men det var också året då konkurrenter dök upp på samma ämne. En av dem var Leviathan med bl.a. Peter Weller (strax efter RoboCop) som är en sevärd film i genren. Och så då även denna film med regissören till originalet av Fredagen den 13:e, utan några direkt kända namn i rollistan. Storyn stod en vän till James Cameron för, något han inte alls tog väl och de två pratade inte med varann förrän 1995 i och med Titanic.



Filmen saknar allt var karaktärsutveckling heter och man får väldigt lite bakgrundsinfo om de vi får följa. Det gör inte alltid så mycket så länge man under filmens gång bygger upp detta. Men här är det pang på utan att man ens försöker bygga upp några karaktärer. Eller rättare sagt så gör man det delvis med en och det är Snyder som spelas av Miguel Ferrer (som också är den mest kända skådespelaren). Han får en ganska rolig karaktär att jobba med som är stor i käften och ständigt kaxig, men som skriker som en liten skolflicka när det hettar till. Han lyfter själv filmen - väldigt lite måste dock sägas. Inte en urusel film, men likväl kan man hoppa över den och se de två övriga nämnda filmerna på temat.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
IMDb: 4.0

Undertow

Titel: Undertow
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 2004
Regi: David Gordon Green
I rollerna: Jamie Bell, Devon Alan, Josh Lucas, Kristen Stewart

Handling: En trasig familj boende i Georgia försöker hanka sig fram efter mammans död. Pappans bror Deel dyker oväntat upp på besök efter en tid i fängelset. John Munn är beredd att försonas med sin bror och glömma alla gamla problem - allt för att få lugn och ro i familjen. Men Deel känner sig förorättad och har samlat på sig en massa hat genom åren som kommer upp till ytan och barnen drivs på flykt rädda för sina liv.

Omdöme: Regissören David Gordon Green fick mig att vilja ha mer genom hans Snow Angels som jag fann som en positiv överraskning. Därför hoppades jag på något liknande med filmen han gjorde innan den. Det hela inleds på bästa möjliga sätt där en perfekt flytande musik skapar otrolig stämning och där man i några korta ögonblick kastats rakt in i en jakt till fots där en ung kille blir jagad genom gräs och skog. Denna inledning gör att mina förväntningar och förhoppningar stiger med en gång.



Men här slutar hyllningarna då filmen, och musiken, tar konstiga beslut och jag tappar allt mer intresset och lusten att se något som kunde blivit så bra. Det första som irriterar mig är musiken som ju var så bra inledningsvis. I eftertexterna visar det sig att det är tre personer som stått för musiken. Det förklarar varför stämningsfull musik plötsligt blir till körsång mitt i en spännande scen. Själva handlingen är egentligen inte så mycket att klaga över. Visst, det kunde varit bättre, men i grund och botten förstör den så ojämna musiken det mesta. Skådespeleriet är inte strålande, men jag har inte heller några direkt invändningar här. Filmen faller helt enkelt platt efter en riktigt lovande inledning.

3 - Skådespelare
3 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.8

The Big Sleep

Titel: The Big Sleep / Den stora sömnen
Genre: Kriminaldrama/Mysterium
Land: Storbritannien
År: 1978
Regi: Michael Winner
I rollerna: Robert Mitchum, Oliver Reed, Edward Fox, James Stewart

Handling: Privatdetektiven Philip Marlowe får i uppdrag att avslöja den rike general Sternwoods utpressare. Det visar sig dock vara lättare sagt än gjort...

Omdöme: Nyinspelningen av klassiskern med samma namn från 1946 har förflyttats från Kalifornien till Storbritannien och slutet av 70-talet. Man har tagit ett gäng avdankade skådespelare och en minst sagt medioker regissör och fått ett resultat som inte direkt får en att sukta efter mer. Robert Mitchum repriserade här sin roll som Philip Marlowe tre år efter Farewell, My Lovely, som i sin tur var en remake på noiren Murder, My Sweet från 1944. Att man förflyttat det hela till det så typiskt brittiska gör att filmen förlorar mycket av sin charm, plus att det mer känns som en TV-produktion.



Det är egentligen bara Oliver Reed som känns någorlunda intressant i sin skurkroll, annars är det mest tråkiga och träiga insatser rakt igenom. James Stewart ser ut att vara uppemot 90, men var "bara" 70. Det är minst sagt tungt att se honom i den här åldern då man gärna minns honom från hans guldtid mellan 30- och 50-talet. Filmen har ett par ganska bra scener och storyn är så där invecklad och mystisk så man lätt skulle kunna tycka om det, men inte i det här utförandet. Det händer trots allt en del utan att det blir intressant. Originalet har jag inte heller på mina topplistor, men det är iaf ett gediget hantverk.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
2 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
IMDb: 5.4

Kurz und schmerzlos

Titel: Kurz und schmerzlos / Short Sharp Shock
Genre: Kriminaldrama
Land: Tyskland
År: 1998
Regi: Fatih Akin
I rollerna: Mehmet Kurtulus, Aleksandar Jovanovic, Adam Bousdoukos, Regula Grauwiller

Handling: Tre vänner med olika bakgrund blir inblandade i ett liv fyllt av kriminalitet. En film om vänskap, kärlek, pengar och kriminalitet.

Omdöme: Min första film av tysk-turkiska regissören Fatih Akin var också hans långfilmsdebut. Man märker att budgeten inte är så hög, men tanken finns hela tiden bakom varje scen och man bjuds på lite av varje i denna tysk-turkisa gangsterfilm som får mig att tänka på danska Pusher - stundtals rolig, men allt som oftast blodigt allvar. Så är det för de tre vännerna som har kul tillsammans, men som också dras allt längre in i den kriminella undervärlden i Hamburg.



De tre består av turken Gabriel (Mehmet Kurtulus), serben Bobby (Aleksandar Jovanovic) och greken Costa (Adam Bousdoukos) som träffas igen efter det att Gabriel kommit ut ur fängelset efter två år. Gabriel tänker börja leva ett ordnat liv och börjar köra taxi. Men Bobby vill komma upp sig i världen och hans idol är Al Pacino och Scarface - något som leder honom till den albanska maffian som är inblandad i vapenhandel. Costa är en simpel tjuv vars speciellitet är bilar. Saker och ting kompliceras också av att Costa är ihop med Gabriels syster samtidigt som Gabriel blir förtjust i Bobbys flickvän och hon i honom.



Med lite högre budget, lite snyggare foto och bättre musik hade detta kunnat bli hur bra som helst. Jag blev lite, inte besviken, men icke belåten av sista biten på filmen när allt fick sin upplösning. Regissören visar hur som helst att han har potential i och med denna film och han får också ut det mesta av sina skådespelare. Ett bra exempel är att han talade om för Aleksandar Jovanovic (Bobby) att verkligen träffa med sin örfil på en av de kvinnliga skådespelerskorna. Det gjorde han och det gav också önskad effekt på reaktionen och scenen.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

Taking Chance

Titel: Taking Chance
Genre: Drama
Land: USA
År: 2009
Regi: Ross Katz
I rollerna: Kevin Bacon, Paige Turco, Gordon Clapp, Victor Selzak

Handling: Löjtnant Michael Strobl anmäler sig frivilligt för att eskortera den 19-årige marinsoldaten Chance Phelps kropp hem till hans hemstad i Wyoming. Baserat på verkliga händelser.

Omdöme: En liten film gjord med mycket omsorg och hjärta. Man kan kalla det patriotiskt och flaggviftande när amerikaner gör film om de stupade soldaterna i tjänst. Men jag väljer inte att se det så då det kan handla om precis vem som helst, rättare sagt någon man känner, en familjemedlem. Och ser man det på det sättet får också filmen en helt annan innebörd, tyngd. Allt behöver inte vara svart och vitt.



Kevin Bacon spelar Löjtnant Michael Strobl som valt att stanna i USA med kontorstjänst istället för att åka över till Irak en andra gång 2004. Han har fru och två unga barn som han vill träffa varje dag, men något drar honom ändå tillbaka. Istället tittar han på listan över stupade i kriget och letar efter någon från hans hemtrakter i Colorado. Så hittar han Chance Phelps och bestämmer sig för att eskortera hem hans kropp till familjen. På många sätt ett starkt och vackert drama som lyckas fängsla i 50 minuter, men när man nått slutdestinationen tappar den lite av sin kraft. Det är ungefär som Strobl säger om Chance - "Så länge han var i rörelse kändes det som han fortfarande levde. När de begravde honom slutade han att röra sig." Filmen lever i 50 minuter och dör tyvärr sakta men säkert sista 15-20.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.3

Twelve and Holding

Titel: Twelve and Holding / Uppgörelsen
Genre: Drama
Land: USA
År: 2005
Regi: Michael Cuesta
I rollerna: Conor Donovan, Zoe Weizenbaum, Jesse Camacho, Jeremy Renner

Handling: Rudy och Jacob är tvillingar, men som dag och natt. Rudy är en atletisk ung pojke med goda framtidsutsikter, karisma och intelligens, medan brodern är en introvert och grubblande slarver. När de tillsammans med vännerna Malee och Leonard hamnar i trubbel med stadens lokala busar, slutar det hela med att Rudy brinner inne i gängets träkoja. Sorgbearbetningen tar sig olika former i de berörda familjerna, och blir upphovet till en rad omvälvande förändringar hos samtliga inblandade.

Omdöme: De tre vännerna Jacob, Leonard och Malee är 12 år. När så Rudy, Jacobs tvillingbror, tragisk omkommer i en brand hanterar de tre sorgen på olika sätt som kommer påverka deras liv. Det hela känns till en början som en TV-produktion där filmens ton är sådan att man inte riktigt tar händelserna på allvar. Tänker då främst på allt som leder fram till själva branden. Man använder sig av "happy" musik och det ska liksom gestala hur ungdomarna känner sig. Men allt eftersom tycker jag filmen hittar sin väg och blir också därför intressant.



Den mest intressanta historien, kanske pga karaktären, är den om Malee som är en ung tjej vars hormoner början ta fart. Det skapar både komiska och tragiska situationer, i alla tre lägren. Och alla tre inser att de har problem med sina familjer. Ja, det händer ganska mycket och det känns genomtänkt hela tiden. Påminner annars om ungdomsfilmen Mean Creek där man också tar upp mobbning. Jacobs historia är den som tar den mest överraskande vändningen och ger filmen dess riktiga tyngd. En klart sevärd film som har lite indie över sig, bl.a. med tanke på musiken.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.6