Tuesday, August 9, 2011
Born Yesterday
Titel: Born Yesterday / Född igår
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1950
Regi: George Cukor
I rollerna: Judy Holliday, Broderick Crawford, William Holden, Howard St. John
Handling: Billie Dawn, en "dum blondin", är kanske inte så dum som alla tror. Hennes pojkvän, den rike affärsmannen Harry Brock, skäms över att hon är osofistikerad och plump. Därför anställer han journalisten Paul Verrall för att lära upp henne.
Omdöme: Att filmen bygger på en pjäs märker man ganska tidigt. Stora delar av handlingen utspelas i en flott svit på ett hotell i Washington. Miljonären och affärsmannen Harry Brock (Broderick Crawford) har kommit till stan tillsammans med sin flickvän, tvättäkta blondinen Billie (Judy Holliday), sin försupne advokat Jim och sin kusin Eddie, som är hans springpojke. Harry är där för att träffa en kongressledamot för att göra skumma affärer. Problemet är bara att Billie är allt annat än sällskaplig och saknar vett och etikett. Harry är inte mycket bättre måste påpekas. Han bestämmer sig hur som helst för att anlita journalisten Paul (William Holden) för att lära upp Billie så gott det går.
Filmens klart bästa del är dess första halva då Judy Holliday och Broderick Crawford skriker på varandra, går varandra på nerverna och har ett underbart samspel. Under denna första halva är det främst Crawfords film. Han vann för övrigt en Oscar för sin prestation i All the King's Men (1949) året innan och kunde lätt ha blivit nominerad för denna prestation. Istället var det Judy Holliday som kammade hem Oscarn för sin prestation som Billie och det välförtjänt. Hon spelade även Billie i pjäsen, men var inte första valet om studiochefen Harry Cohn fått bestämma. Bl.a. lär Marilyn Monroe ha gjort ett s.k. "screen test" som lär ha varit utomordentligt, men Cohn brydde sig inte om att titta på det.
Enligt Garson Kanin, som skrev pjäsen och sedan sålde rättigheterna till Harry Cohn för $1 miljon, var den skrikige och aggresive Harry Brock baserad på just Harry Cohn själv, något han aldrig insåg. Judy Holliday och Broderick Crawford levererar verkligen och många scener är långa tagningar. Man hade övat på replikerna och uppträdde under sex föreställningar inför publik för att regissören George Cukor skulle hitta rätt komisk timing och låta sina skådespelare känna sig hemma, med lyckat resultat. William Holden känns inte helt rätt i sin roll, men det är nog främst för att karaktären är lite tråkig. Filmen blir också allt allvarligare även om humorn hela tiden finns där. Favoritscenen är helt klart när Crawford och Holliday spelar kort, underbar scen.
4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
Trailer - Born Yesterday
Monday, August 8, 2011
Police
Titel: Police
Genre: Kriminaldrama/Romantik/Thriller
Land: Frankrike
År: 1985
Regi: Maurice Pialat
I rollerna: Gérard Depardieu, Sophie Marceau, Richard Anconina, Pascale Rocard
Handling: Polisinspektör Mangin jobbar tufft med sina informatörer för att sätta dit tre tunisiska narkotikasmugglare. Han haffar en av dem, Simon samt dennes flickvän Noria. En katt- och råttalek uppstår då bröderna anklagar Noria för att ha bestulit dem på pengar och knark. Inte blir det bättre av att Mangin inleder ett förhållande med Noria...
Omdöme: Gérard Depardieu och 80-talet betyder komedi. Fel, iaf i det här fallet. För det här är en film som verkligen låter ta tid på sig att komma någon vart. Det är mycket dialog och man känner verkligen att man försökt göra en realistisk inblick i Mangins (Depardieu) polisarbete. Avsaknaden av musik är ett tecken på att det är just detta man strävat efter, problemet är väl bara att det inte är tillräckligt spännande att se.
Filmen och handlingen tar sig dock en aning under filmens avslutande halvtimme eller så då det blir lite spänt på alla håll och kanter. Den till synes oskuldsfulla Noria (Sophie Marceau) är kanske inte så oskyldig när allt är sagt och gjort. I en av sina tidigare roller får Marceau nytta av sitt vackra utseende i kombination med en mörkare sida. Detta gör att filmen utvecklar sig till en modern noir där hon är en typisk femme fatale och Depardieu lite av antihjälten. Synd då att filmen inte bjuder på mer av den varan mycket tidigare...
4 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.6
Trailer - Police
Saturday, August 6, 2011
Dirty Pretty Things
Titel: Dirty Pretty Things
Genre: Drama/Thriller
Land: Storbritannien
År: 2002
Regi: Stephen Frears
I rollerna: Chiwetel Ejiofor, Audrey Tautou, Sergi López, Sophie Okonedo
Handling: Okwe har flytt sitt hemland Nigeria, och håller ett antal jobb i London, däribland ett som nattportier på The Baltic Hotel. Turkiskan Senay, som arbetar på samma hotell, låter Okwe hyra sängplats i sin lägenhet. The Baltic Hotel visar sig snart vara ett näste för diverse illegala aktiviteter och när Okwe finner chockerande spår av ett mord blir det plötsligt angeläget för dem att fly London.
Omdöme: Okwe (Chiwetel Ejiofor) och Senay (Audrey Tautou) kommer från vitt skilda bakgrunder, men i London har de mycket gemensamt. De jobbar båda på samma hotell, han som nattportier, hon som städerska, hon låter honom bo hemma hos henne och de hamnar båda i fara. Till en början får Chiwetel Ejiofor som Okwe det största utrymmet. På dagen jobbar han som taxichaufför och på natten alltså som nattportier på hotellet. Det är på hotellet det mesta händer och det börjar redan första kvällen vi följer honom när han upptäcker något skrämmande.
Audrey Tautou får också större utrymme och även Sergi López karaktär Juan utvecklas allt mer. Han spelar för övrigt riktigt sliskigt och bra. Ja, alla tre spelar övertygande, men Chiwetel Ejiofor ger nog ändå den finaste prestationen sett till hela filmen. Något jag inte riktigt gillade var de två männen som jobbade på immigrationsverket som kändes tillgjorda och malplacerade, inte minst utseendemässigt. Men filmen blev allt allvarligare och seriösare vilket också gjorde att den blev bättre. Det lite konstiga är att det tar nästan en timme innan filmen tar nästa steg.
Tyckte det var synd att filmen puttrade på under så lång tid när man hade en så bra och mystisk inledning som man hade. Manuset blev Oscarsnominerat och trots att jag kanske tycker man kunde ha gjort något annorlunda med mitten av filmen känns det som man fått med mycket. Kanske hade jag önskat mig lite mer spänning tidigare samtidigt som jag också är glad att man sparade det till sista halvtimmen. Med tanke på vad som händer kunde detta blivit en mycket mörkare film än det blev. Avslutningsvis måste sägas att fotot och färgerna var klart lyckade filmen igenom. Men så har Stephen Frears också gjort Dangerous Liaisons (1988) och The Grifters (1990), två andra bra filmer jag gillar.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
Trailer - Dirty Pretty Things
Sadness.
Heroes Among Us
"Insurgents shot down a U.S. military helicopter during fighting in eastern Afghanistan, killing 30 Americans, most of them belonging to the same elite unit as the Navy SEALs who killed al-Qaida leader Osama bin Laden, as well as seven Afghan commandos, U.S. officials said Saturday. It what was the deadliest single loss for American forces in the decade-old war against the Taliban."
a grandmother speaks
seals-community-mourns-tremendous-loss/
Loft
Titel: Loft
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: Belgien
År: 2008
Regi: Erik Van Looy
I rollerna: Koen De Bouw, Filip Peeters, Matthias Schoenaerts, Bruno Vanden Broucke
Handling: Fem vänner, alla gifta, delar på en vindsvåning dit de i hemlighet tar sina älskarinnor. En dag hittar de en död kvinna i lägenheten. Är det en av vännerna som mördat henne, eller är det någon som försöker sätta dit dem?
Omdöme: En belgisk film som både får en holländsk och amerikansk remake känns som den borde vara sevärd. Regissören Erik Van Looy följer upp sin thriller om en yrkesmördare med alzheimer, De zaak Alzheimer (2003), med denna kluriga thriller om fem vänner som hamnar mitt i ett mordmysterium. En av vännerna, Vincent, är arkitekt och har efter invigningen av ett lyxigt flervåningshus tillgång till vindsvåningen. Han ger sina fyra vänner varsin nyckel så att alla fem kan ta dit sina älskarinnor.
Lite kul och noterbart är att man inte känner något för fruarna då de är riktiga ragator. Det är en sevärd film, ingen tvekan om det. Att fokus ligger på de fem vännerna, deras tillbakablickar och historier och inte polisens gör att det gäller att pussla ihop vad som egentligen hänt och vem som kan ha motiv att göra något sånt. När upplösningen kommer är jag ganska nöjd, filmen har hållt upp intresset utan att för den delen bjuda på så mycket nytt. Felet som jag ser det är att man krånglar till det under sista 15-20 minuterna då man trasslar in sig själv och försöker göra mer än vad som hade behövts.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
Trailer - Loft
The Strawberry Blonde
Titel: The Strawberry Blonde / Rivaler på galej
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1941
Regi: Raoul Walsh
I rollerna: James Cagney, Olivia de Havilland, Rita Hayworth, Jack Carson
Handling: Tandläkaren Biff Grimes har under hela sitt liv blivit blåst av "vännen" Hugo Barnstead. Han har blivit bestulen på sin flickvän och fått sitta av fem år i fängelse. Med Hugo i tandläkarstolen finns nu ett tillfälle till hämnd.
Omdöme: Jag har alltid gillat James Cagney lite extra. Tycker han på egen hand brukar kunna lyfta en film ett snäpp med sitt fina skådespeleri och otroliga närvaro. Men inte ens han kan lyfta den här filmen från att vara något annat än medioker. Rita Hayworth som Virginia, eller "Strawberry Blonde" som hon också kallas, känns inte som någon att förälska sig i, men det är precis vad Cagneys karaktär gör. Rita Hayworth var annars en hyllad skådespelerska och brukade funka bra i andra filmer så jag får skylla på karaktären helt enkelt.
Filmen är varken särskilt rolig eller romantisk, även om det finns en del scener som funkar bättre än andra. Olivia de Havilland som Virginias väninna Amy funkar bra tillsammans med Cagney och jag gillar att de inte fattar tycke för varandra till en början. Även om filmen inte har något extra att imponeras över är den ändå inte dålig. Känns helt enkelt som man inte använt de fina skådespelarna på rätt sätt samtidigt som manuset inte bjuder på särskilt mycket humor eller romantik som man ofta ser i andra klassiska romantiska komedier från den här tiden.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.3
Subscribe to:
Posts (Atom)
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
