Had some cosmetic work done..

I'd like to think of myself as one of those women who can grow old gracefully.  But alas, tis not the case.  Embracing the aging process has proven difficult for me.  So I've had a little work done as of late.  Here is the new me.  What is different?

My fabulous hair dresser Colette moved back to town and the hair is totally rockin!  Yay!  Got some new specs.  Just a slight change from the latter.  And the big reveal!  A new smile :-)

I've always had this side gap in my teeth and have  been a bit self conscious about it.  And even more so in my later years.  I felt my youth over powered it and it didn't matter.  Well I'm not feeling so young these days.  With the necessary hair coloring, extensive wrinkle creams and dare I say ever frequent facial waxing a lady doesn't discuss. Remember my awesome friend Andy Huxford?  Well, he deserves a lifetime of free lunches from me for giving me back my smile.  Not that you would know, because I've always photoshopped my smile when I felt necessary.  My friend BJ was taking pictures of me today, and she noticed me up to my old tricks, turning my head to a certain angle (very Mariah Carey of me), not exposing all of my teeth etc.  So I'm getting used to my new chompers, its very cool.

Have you had any work done?  Would you?

Montera: Part Deux

I was rummaging through my photos today, as I'll often do when I'm seeking solace from stress (or when I'm just straight up procrastinating), and came across these pictures of the second version of the Montera Hat that I knit up at Christmas. After gifting this to a dear family friend, I completely forgot about the photos and hence forgot to share - good thing it didn't quite get away from us!

Pattern: Montera Hat by Pam Allen [Ravel it!]
Source: Classic Elite Alpaca Stories
Yarn: Classic Elite Montera in 3875 Inca Grey; Just barely under one skein (pattern calls for two)
Needles: US 7 (4.5mm) and US 10 (6mm) circulars using the Magic Loop

When: Christmas Eve and surrounding hours, stuck in an airport due to snow storms.

It's much the same story as the first one - aside from using a different yarn, they were both knit during snowstorm-induced airport hysteria (collective) at Christmas. Extra gift knitting, in retrospect was the silver lining of the story, if only a minor amount of silver proportional to the rest of the chaos. I'm over it though, can't you tell?


My gauge on US 10's was slightly tighter than instructed by the pattern, although I like the finished product with slightly less slouch. I blocked the hat over a 10" lid to the pot we use to boil water for pasta - it's my go-to form for blocking the slouchy and tam-like. Cardboard circles cut from old boxes work well too. This accounts for the shaping you see, although it would fit more like a beanie without this. Knitter's preference!


I squeaked in at just under one skein - it was a nail biter, since I only had that one skein and limited time. If you knit one, I'd play it safe and grab an extra skein. If you end up making it with just one, you can be sure you'll have enough yarn for another! I guess I should mention the one skein trick didn't include the survival of my swatch - I used everything.


Last week was "Spring Break" (term used loosely) - although I did take a day or two off for myself to knit, think, and re-acquaint myself with my spring priorities. The weather is warming up slowly but surely and the Perfect Storm of spring, as I've affectionately dubbed the coming season for myself is on its way. The good news is that I'm really having a light-at-the-end-of-the-tunnel moment and there are some really exciting things on the near horizon - I'm really looking forward to sharing these with you, faithful friends! I'm entertaining the idea of taking summer off and knitting next to my air conditioner for three months as an effective transition into a new chapter... sounds good (and not at all irresponsible), doesn't it?

Shock Corridor

Titel: Shock Corridor
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1963
Regi: Samuel Fuller
I rollerna: Peter Breck, Constance Towers, Gene Evans, James Best

Handling: På sin jakt efter Pulitzer-priset smusslar sig journalisten Johnny Barrett in på ett mentalsjukhus, där det begåtts ett mord som polisen inte kunnat lösa, genom att agera psykiskt sjuk.

Omdöme: Shock Corridor är en sådan film som sätter sina spår efter sig, utan att för den delen vara något mästerverk. Det hela börjar ganska så harmlöst när journalisten Johnny Barrett (Peter Breck) med hjälp av en psykiatiker och sin chef på tidningen tänker bli intagen för vård på det lokala mentalsjukhuset. Anledningen är att det begåtts ett mord där inne som inte klarats upp, men han vet att det finns tre vittnen - samtliga mentalpatienter. Till sin hjälp behöver han sin flickvän Cathy (Constance Towers) som ska agera hans syster som han har snuskiga tankar om. Hon går motvilligt med på det hela för att inte förlora honom, men är hela tiden rädd för att han ska förlora förståndet där inne.



Väl inne på mentalsjukhuset känner han sig upprymd och ser chansen till att få det eftertraktade Pulitzer-priset om/när han tar reda på vem mördaren var. Men att få kontakt med patienterna där inne visar sig vara svårt, ja iaf när de är i ett relativt normalt tillstånd. Han måste ha tålamod om han vill komma någon vart med det här. Men det innebär även att hans egna psykiska tillstånd sätts på prov. Filmen lyckas med små medel allt mer få en att känna den frustration som Johnny går igenom. Till en början kände jag inte att filmen gav något speciellt, men det hela trappas upp allt mer och skådespeleriet av de flesta blir riktigt bra, även av Peter Breck i huvudrollen som till en början inte känns helt rätt. Men han spelar mentalpatient på ett övertygande sätt. Likheter med Gökboet måste också nämnas och kan tänka mig att filmskaparna av den fick inspiration från denna.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

Psycho

Titel: Psycho
Genre: Thriller/Rysare
Land: USA
År: 1960
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: Janet Leigh, Anthony Perkins, Vera Miles, Martin Balsam

Handling: Sekreteraren Marion Crane har ledsnat på sitt gråa liv. Hon får vid ett tillfälle ta hand om företagets kassa och beslutar sig för att fly med den för att möta sin älskare. På vägen blir hon trött och bestämmer sig för att ta in på närmaste motell, men den trevlige motellägaren Norman Bates, en utåt sett lite udda kille, bär tyvärr på en fruktansvärd hemlighet.

Omdöme: En av de mest kända filmerna någonsin och med regi av en av de största någonsin - Alfred Hitchcock. Jag har sett den ett par gånger tidigare och det mesta har satt sig, vilket inte är så konstigt. Jag tror dock att det här är en sån film som gör sig bäst när man inte vet så mycket om den för att bli överraskad och njuta av den som mest. Men trots det är det en mycket bra film som går att se om och om igen bara för att få se flera av de klassiska scenerna.



Det hela är smart ihopsatt där man till en början får följa huvudpersonen Marion Crane (spelad av Janet Leigh), för att sedan få en ny huvudperson i Norman Bates (den perfekta Anthony Perkins). Till stor del är det Perkins film då han bjuder på ett riktigt starkt porträtt av motellägaren Norman Bates som sitter på en mörk hemlighet. Men det är givetvis även mycket tack vare Hitchcocks regi och kompositören Bernard Herrmanns musik som det här blir lyckat.



Det är trots allt inte min favorit av Hitchcock, men likväl är det en av hans stora klassiker och som satt sina spår i mängder av filmer som följt. Den var även väldigt vågad, speciellt den så kända duschscenen, då censuren inte gärna ville tillåta de så grafiskt våldsamma scenerna. Just den scenen är riktigt skickligt genomförd och man har mycket att tacka Saul Bass som lär ha satt ihop hur scenen skulle klippas och sättas ihop. Hitchcock lär ha tackat nej till sin vanliga lön på $250.000 dollar mot att få 60% av filmens vinst. Han fick istället runt $15 miljoner...

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.7

Valkyrie

Titel: Valkyrie / Valkyria
Genre: Thriller/Krig
Land: USA/Tyskland
År: 2008
Regi: Bryan Singer
I rollerna: Tom Cruise, Bill Nighy, Tom Wilkinson, Terence Stamp, Kenneth Branagh

Handling: Under mitten av andra världskriget återvänder överste Claus von Stauffenberg till sitt hemland för att ansluta sig till den grupp militärer som konspirerar för att mörda Hitler och befria Tyskland från diktatorskap. I en tid där ingen går att lita på tvingas Stauffenberg leda operationen och spela ett dubbelspel för att sedan själv genomföra mordförsöket på Hitler.

Omdöme: I denna amerikanska film har man tagit in den brittiska (!) eliten av skådespelare. Tom Cruise ses i huvudrollen som Claus von Stauffenberg, men annars är dominansen av brittiska skådespelare stor. Men det är ett mycket lyckat drag för jag tror att de passar bättre i den här sortens filmer än vad amerikanska skulle göra. Att alla talar engelska har man överseende med, speciellt som man pratar utan brytning (förutom då skådespelarna som inte har engelska som sitt modersmål). I de inledande scenerna får man ta del av hur Stauffenberg, stationerad i Nordafrika, blir svårt skadad och hemskickad.



Man kastas sen rakt in i historien vilket är ett smart drag då man inte drar ut på saker och ting. Det gör även att spänningen redan i början av filmen är ganska tät och den vrids bara upp mer och mer. Regissören Bryan Singer och manusförfattaren Christopher McQuarrie gjorde 1995 De misstänkta och återförenas alltså här. De verkar vara en lyckad kombination för Valkyrie lyckas över förväntan. Jag hade förväntat mig en pratglad och ganska så händelsefattig historia, men även om det inte är så mycket action är den helt klart nervfylld och bra.



Hur sköter sig då Tom Cruise ? Jo, han fungerar helt utan problem. Tycker kanske inte han är bäst då man bjuds på flera fina prestationer, inte minst av Tom Wilkinson som sällan gör en besviken. Ett plus till musiken som skapar bra stämning och gör att man blir indragen i händelserna och glömmer bort att man vet hur det kommer sluta. Det blir oftast bra och intressant när historier som dessa berättas ur tyskarnas ögon (även om det är en amerikansk film). Ett annat bra exempel är Conspiracy (2001) om ett topphemligt möte med flera av de tyska topparna.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4

Maniac Cop

Titel: Maniac Cop
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1988
Regi: William Lustig
I rollerna: Tom Atkins, Bruce Campbell, Laurene Landon, Richard Roundtree

Handling: En psykopatisk mördare i polisuniform sätter skräck i New Yorks invånare. Men frågan för detektiven som sätts på fallet är om det är en polis eller bara någon som utger sig för att vara en.

Omdöme: Denna kultfilm gjorde regissören William Lustig efter min favoritfilm av honom - Vigilante (1983). I en liknande typ av film med samme kompositör (Jay Chattaway, som gjorde underbart stämingsfull musik till Vigilante), kände jag att det borde vara en film i min smak. Det visar sig dock snart att det är en mindre lyckad film som känns ganska B rakt igenom. Det är egentligen en kombination av saker som inte riktigt håller måttet.



Manuset står kultförklarade Larry Cohen för, men det känns väldigt tunnt och bjuder på få intressanta scener. Det är väl egentligen två, kanske tre scener som jag tycker sticker ut. Det händer dock ganska mycket, men det blir som småepisoder från en TV-serie. Musiken håller inte alls samma höga standard som i Vigilante och det var lite av en besvikelse faktiskt. Stundtals får man till det, men allt som oftast blir det lite för "cheesy" och inte särskilt spännande. Skådespeleriet är också svagt av samtliga vilket givetvis bara förstärker känslan av B-film.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
IMDb: 5.7

Body Heat

Titel: Body Heat / Het puls
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1981
Regi: Lawrence Kasdan
I rollerna: William Hurt, Kathleen Turner, Richard Crenna, Ted Danson, Mickey Rourke

Handling: Ned Racine är en sjaskig småstadsadvokat i Florida. Under en extremt het värmebölja träffar han den gifta kvinnan Matty Walker. De båda inleder en passionerad kärlekhistoria, men snart inser de att den enda vägen till gemensam lycka innebär att de mördar Mattys rika make...

Omdöme: Detta var en sammankomst av sällan skådat slag. Ok, nu överdriver jag kanske, men detta var regissören/manusförfattaren Lawrence Kasdans regidebut. Likaså var det Kathleen Turners filmdebut, och William Hurt gjorde sin tredje långfilm. Ted Danson (innan "Skål") och Mickey Rourke fick även vara med tidigt i sina karriärer och tillför alla något till att detta blir en trevlig filmupplevelse.



Man kan kalla det en modern noir, utan tvekan. Och det faktum att den har mycket gemensamt med en av de mest kända och hyllade film-noir i Double Indemnity är inget minus. Men trots att det finns likheter klarar den att stå på egna ben. Mycket tack vare musiken av rutinerade räven John Barry som ju stod för musiken till sammanlagt elva Bond-filmer och vinnare av fem Oscars. Musiken fångar atmosfären ypperligt och ger den en stämning som går att ta på. Mystisk, spännande och nästan hypnotisk med en gnutta Bond-takter.



William Hurt och Kathleen Turner övertygar också och har många nakenscener tillsammans som känns väldigt naturliga och inte ett dugg onödiga som det lätt kan bli. Just William Hurt tycker jag passar underbart bra och känns som en veteran i rollen som Ned Racine. Och likaså sköter sig Kathleen Turner utmärkt som femme fatale på bästa film-noir vis. Kanske tycker jag allra sista scenen är lite onödig, men allt som allt gillar jag det här. Känslan av den klibbiga hettan är också lyckad och det är en film man inte glömmer.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.3