Thursday, January 1, 2009

The Desperate Hours



Titel: The Desperate Hours / Skräckens timmar
Genre: Film-Noir/Drama/Thriller
Land: USA
År: 1955
Regi: William Wyler
I rollerna: Humphrey Bogart, Fredric March, Arthur Kennedy, Martha Scott

Handling: Dan Hilliard är en bekväm tjänsteman med fru och två barn som bor i ett trevligt förortshem. Hans värld är i ordning, faktiskt förutsägbart, men när den dömda mördaren Glenn Griffin rymmer från fängelset med sin yngre bror Hal och en hänsynslös typ vid namn Kobish, tar de tre männen över Hilliards hem.

Omdöme: Jag börjar allt mer se regissören William Wyler som en av de större från den svartvita eran. Han gjorde ofta filmer som var rakt igenom välgjorda och ofta innehöll starkt skådespeleri, vilket oftast tyder på en skicklig regissör. Och jag finner det inte så konstigt att han blev nominerad till hela 14 Oscars, varav han vann tre, och flera av hans filmer klassas som stora klassikers.



Här tas en vanlig familj som gisslan av tre förrymda män som väntar på att en större summa pengar ska anlända innan de kan ge sig iväg. Polisen har ingen aning om var de hänsynslösa brottslingarna befinner sig och familjen har ingen möjlighet att kontakta polisen, då vet de att någon eller några i familjen kommer att mördas. Det blir till att ha tålamod och låta de tre männen få som de vill - iaf tills man kommit på ett sätt att ta sig ur knipan.



Humphrey Bogart spelar här i sin näst sista film när han gestaltar Glenn Griffin som är ledaren bland männen. Till sin hjälp har han sin yngre bror Hal och den oberäknelige och kallblodige Kobish. Veteranen Fredric March spelar familjefadern Dan Hilliard och detta är en skådespelare som jag gillar allt mer. Relativt okänd för den stora skaran, men han gav allt som oftast starka och trovärdiga prestationer. Två Oscars talar sitt tydliga språk om att han både var skicklig och uppskattad i branschen. Även Martha Scott som fru Ellie Hilliard tycker jag känns trovärdig.



Det är annars en trevlig film som kanske är aningen för lång, men det är endast under en fem minuters period som jag tänker på det innan avslutningen kommer. Det känns trots allt rätt att den är lite längre så att man får känna lite av vad familjen får gå igenom och hur Dan Hilliard förändras. Inte för att han går från att vara en mes till hjälte, men han vet att om han gör något kommer skurkarna inte tveka en sekund med att döda någon i hans familj. Därför måste han vara kall och vänta på rätt läge, om det nu kommer ett. Gillade filmen även om den inte är klockren, men spännande och trevlig är den.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.6

Revolutionary Road



Titel: Revolutionary Road
Genre: Drama
Land: USA/Storbritannien
År: 2008
Regi: Sam Mendes
I rollerna: Leonardo DiCaprio, Kate Winslet, Kathy Bates, Dylan Baker

Handling: April och Frank Wheeler är ett ungt, framgångsrikt par som bor med sina barn i en trevlig förort i 50-talets Connecticut. Men under den polerade och självsäkra ytan bubblar frustrationen hos dem båda. Övertygade att de vill ha ut mer av livet än deras medelmåttiga grannar, bestämmer de sig för att flytta till Paris, där de hoppas få mer utlopp för sina konstnärliga sidor.

Omdöme: Regissören Sam Mendes slog igenom med dunder och brak med lyckade American Beauty (1999). Här ger han sig på ett liknande tema, fast med en mycket mörkare story. Leonardo DiCaprio och Kate Winslet förenas för första gången sedan Titanic (1997) och spelar här Frank och April Wheeler. De träffas relativt unga, gifter sig, får två barn och flyttar in i ett fint hus på Revolutionary Road. Men det är snart uppenbart att de inte är så lyckliga som deras grannar och vänner tror.



Filmen är ett vuxendrama som inte bjuder på den typiska helyllehistorien i 50-talets USA. Istället får man en inblick i en familj som behöver förändring för att ta sig ur vardagstristessen. Tanken är att man ska flytta till Paris och starta om från början och komma bort från allt. Planen sätts i verket och Frank är redo att sluta sitt väldigt ordinära jobb på ett kontor när han plötsligt får ett erbjudande. Deras liv är som en berg-och-dal-bana och vad som händer härnäst är det ingen som vet. Lite noterbart tycker jag är att deras barn inte finns med så mycket i filmen, trots att stora delar av den utspelar sig i hemmet.



Både DiCaprio och Winslet ger fina prestationer, antagligen sina bästa i karriären. Iofs har jag aldrig gillat någon av dem särskilt mycket, men respekterar båda allt mer. Stundtals fick DiCaprio mig att tänka på honom i The Aviator (antagligen hans bästa rollprestation) i rollen som Howard Hughes. Vad som drar ner det mesta för mig i en sån här film är att jag varken känner för honom eller henne då båda karaktärerna saknar det som gör att man känner för dem. Det är lite vad som är problemet med filmen då den har fina prestationer, en story som fungerar bra och är dramatisk och stundtals gripande samt musik som många gånger skapar bra atmosfär och ett respektabelt foto. Men karaktärerna känns fel i sammanhanget och det förstör tyvärr för mig.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.0

Silent Night, Deadly Night



Titel: Silent Night, Deadly Night
Genre: Skräck
Land: USA
År: 1984
Regi: Charles E. Sellier Jr.
I rollerna: Robert Brian Wilson, Gilmer McCormick, Toni Nero, Britt Leach

Handling: Tomten är alltid lika välkommen, med sitt vita skägg, renarna och en stor säck presenter. Såvida han inte råkar vara en heltokig dåre vars blodtörst är outsinlig! Detta får unge Billy bittert erfara en julafton, när hela hans familj brutalt mördas av en psykopat iklädd tomtedräkt. Många år senare hemsöks han fortfarande av bilderna från den helvetiska händelsen, och när hans chef på köpcentret tvingar honom att posera som tomte, sätter dårgenen in och Billy flippar fullkomligt. Banemannen i röd byxdress har återvänt!

Omdöme: Den här lilla skräckfilmen lär ha skapat stora rubriker när den skulle släppas då arga föräldrar protesterade stort mot att man skulle gestalta jultomten som en galen mördare. Filmen kom därför att tas bort från biograferna efter bara två veckor. Det är hur som helst en perfekt julfilm och undervisning för barn - eller inte. Själv visste jag inte mycket om den på förhand, så utvecklingen var lite överraskande.



Vad det är är en b-slasher som innehåller en del ganska coola scener och några roliga repliker som man bara kan hitta i dessa filmer. Bäst är när polisen "råkar" skjuta ihjäl en tomte som vägrar stanna när han är på väg mot några barn. Det visar sig vara en man som är i 50-års åldern och döv. Komedi på hög nivå, speciellt som det nog är menat att vara allvarligt. Allt som allt lyckas man stundtals skapa lite stämning, men allt är ojämnt här, speciellt musiken.



2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
2 - Foto
--------------
10 - Totalt

Betyg:
IMDb: 5.4

It's a Wonderful World



Titel: It's a Wonderful World / Jag svär vid mina nakna ögon
Genre: Komedi/Kriminalare/Romantik
Land: USA
År: 1939
Regi: W.S. Van Dyke
I rollerna: James Stewart, Claudette Colbert, Guy Kibbee, Nat Pendleton

Handling: När privatdetektiven Guy Johnsons klient Willie Heyward blir snärjd för mord, måste Guy gömma Willie och finna den riktiga mördaren.

Omdöme: Jag hade inte så höga förhoppningar på denna film som inte är speciellt känd, men ville trots allt se den enbart pga James Stewart. Detta var tiden då han slog igenom på riktigt i och med Mr. Smith Goes to Washington (som han fick sin första Oscarsnominering för). Han paras ihop med Claudette Colbert som nog är mest känd från It Happened One Night (1934) och fick här jobba hårt för att hänga med sin manliga stjärna i humorn och det fysiska. Men hon klarar det bra, även om det givetvis är Jimmy Stewart som till stora delar dominerar filmen.



Överraskande nog bjuder filmen på flera skratt och situationer som lätt hade kunnat bli klassiska i en mer känd film. Rakt igenom bjuds man på ett bra samspel mellan de två i huvudrollerna då de hamnar i olika knipor som de måste ta sig ur. Regissören W.S. Van Dyke gjorde tidigare den hyllade The Thin Man (1934) där man har ett liknande samspel mellan den manliga och kvinnliga huvudrollen. Inte klockren rakt igenom så att det kan klassas som en klassiker, men jag föredrar denna framför några andra mer etablerade filmer som ofta får bra kritik.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.0

The Mask of Dimitrios



Titel: The Mask of Dimitrios / Storsvindlaren Dimitrios
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Film-Noir
Land: USA
År: 1944
Regi: Jean Negulesco
I rollerna: Peter Lorre, Sydney Greenstreet, Zachary Scott, Faye Emerson

Handling: En deckarförfattare blir fascinerad av den ökände brottslingen Dimitrios och beslutar sig för att hans karriär genom att besöka olika platser och personer runt om Europa där han verkat.

Omdöme: En film som bygger på en bok som kom 1938. Därför utspelar sig historien just år 1938 med tillbakablickar till 20-talet då den ökände Dimitrios Makropoulos (Zachary Scott) startade sin kriminella bana. Genom att olika personer berättar om sina möten med Dimitrios får deckarförfattaren Leyden (Peter Lorre) åka runt Europa för att samla information. Det hela börjar med att ett lik hittas på stranden i Turkiet...



Man får följa med på en intressant berättelse som tar en mellan Istanbul, Sofia, Belgrad och Paris. Det som stör mig en del i denna och andra filmer som utspelar sig bakåt i tiden är att det blir lite teatraliskt emellanåt. Och jag finner inte detta som en riktig film-noir, även om det räknas som en, då det mer är ett mysterium som luckras upp. Peter Lorre passar annars perfekt som författaren och han är hela tiden så där sliskig så man inte riktigt vet var man har honom. Hans motpart spelas av Sydney Greenstreet som en gång i tiden var med i Dimitrios gäng.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4

Bad Santa



Titel: Bad Santa
Genre: Komedi
Land: USA
År: 2003
Regi: Terry Zwigoff
I rollerna: Billy Bob Thornton, Lauren Graham, Tony Cox, Bernie Mac

Handling: Jultomten och hans medhjälpare är bedragare på brottsturné, i avsikt att använda julhandelns trängsel och puls till att berika sig själva snarare än att sprida julglädje. Men det blir lite komplicerat när de stöter på en mobbad pojke.

Omdöme: I en av de mest kontroversiella julfilmerna någonsin får man träffa jultomten, som han utger sig för att vara under julen i köpcentrum runt om i USA. Men han är även bra på att ta sig in i kassaskåp, svära, dricka stora mängder sprit, kedjeröka och sätta på allt han kan få tag på. Till sin hjälp har han en dvärg som får agera tomtenisse. Verkligen en typisk julsaga för vuxna.



Billy Bob Thornton är klockren i rollen som tomte då han klarar av att inte förändra en min under hela filmen, men ändå lyckas få en att skratta. Han är skön i denna roll helt enkelt. Lite kul är att Bill Murray ursprungligen skulle ha gjort rollen, men hoppade av för att göra Lost in Translation (vilket var ett bra val, även om man gärna hade sett honom här också). En annan som ville ta rollen var Jack Nicholson (kan se det framför mig), men han var bunden till en annan film just då.



Även den lilla pojken (som är ganska storväxt) spelar bra och det finns ett flertal scener mellan honom och Billy Bob Thornton som är väldigt roliga. Dvärgen är också en rolig sidekick som är kaxig och stor i mun. Överhuvudtaget är det mycket svordomar och en kaxig attityd i filmen, något som är väldigt kul i det här sammanhanget. Vid ett flertal tillfällen skrattar man högt för det faktiskt är roligt. Jag tyckte den tappade lite mot slutet när man ska avsluta filmen, men det är ändå en klart sevärd komedi som funkar bra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.3

bye bye 2009

Happy New Year from the Crabtree's

I had to work down on the strip for ESPN. Money was great and I was back with the family by 10pm. What could be better? I was so happy I was able to get off the strip without a hitch. The event was pretty cool too. I posted the youtube video of Robbie's crazy jump. I prettied up Jayme Little and Robbie's fiance Amy. Both fun girls.
Just realized there is an "F" bomb in the video... sorry!

We brought in the New Year with non other than our friendship family Huxford's and Toblers. Games and snacks galore as we watched the clock tick!
We did it! We survived 2008! Looking forward to a positive 2009!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Total Pageviews

Get Paid To Promote, Get Paid To Popup, Get Paid Display Banner