Enzo G. Castellari

Födelsenamn: Enzo Girolami Castellari
Född: 29 juli 1938
Födelseort: Rom
Land: Italien
Favoritfilm(er): Il grande racket (1976)
Trivia: Stor inspirationskälla för Quentin Tarantino.

Any Gun Can Play (1967)
High Crime (1973)
Street Law (1974)
Il grande racket (1976)

Michael Haneke

Födelsenamn: Michael Haneke
Född: 23 mars 1942
Födelseort: München, Bayern
Land: Tyskland
Favoritfilm(er): Funny Games (1997)
Trivia: Använder inte filmmusik i sina filmer.

71 Fragmente einer Chronologie des Zufalls (1994)
Funny Games (1997)
La pianiste (2001)
Das weiße Band (2009)

Gloria

Titel: Gloria
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1980
Regi: John Cassavetes
I rollerna: Gena Rowlands, John Adames, Tom Noonan, Lawrence Tierney

Handling: Jack Dawn är revisor åt maffian och har fört ner allt i en bok. När de upptäcker detta skickar de ett gäng för att likvidera hela hans familj och ta tillbaka boken. Gloria, som bor granne med familjen och är vän till fru Dawn, går motvilligt med på att ta hand om sonen Phil.

Omdöme: Jag visste verkligen inte vad jag skulle förvänta mig av den här filmen. Man hamnar mitt i dramat när fru Dawn kommer hem till sin man, sina två barn och sin mamma som väntar i lägenheten. De är redo att ge sig av då maffian är ute efter dem pga att Jack Dawn skrivit ner allt i sin svarta bok och tagit över en halv miljon dollar. Problemet är bara att männen som är ute efter dem redan är i byggnaden och de måste nu ta snabba beslut för att ha en chans till överlevnad. Då dyker grannen Gloria upp och hon får motvilligt gå med på att ta med sig sonen till sin lägenhet. Gloria påminner mig om Pam Grier i Jackie Brown samt Kathleen Turner till utseendet.



Det är egentligen två saker som står ut och som jag gillar med filmen. För det första Gena Rowlands (som fick en Oscarsnominering) som överglänser de övriga med sin tuffa och hårda attityd med flera härliga repliker som även har glimten i ögat. Det andra är musiken av Bill Conti (skön musik till Ur dödlig synvinkel, Gotcha! samt Det rätta virket, som han även fick en Oscar för) som många gånger fångar dramatiken i scenerna perfekt. Den är inte perfekt rakt igenom, men lyfter på egen hand flera scener. Jag gillade även att man inte visste vad som skulle hända i nästa scen, vart det skulle leda. Gloria hittade hela tiden på nya saker och ett par scener blixtrar verkligen till. Klart trevlig film.



4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.7

Girasole

I'm so happy to finally be able to share this project with you all - I've been starry eyed for it for months, but didn't want to feature it here until the pattern was all set with t's crossed and i's dotted. She's all set now, though - and just in time for wintry knitting!


May I introduce my new favorite thing to have on my person at all times. In fact, I knit this in August while I was in the PNW (summer knitting is bearable there), but only recently, since the cold weather has hit us hard have I been getting to indulge myself. You'll see two versions shown here - the Blanket version (Yellow) is worked in an aran weight Wool/Llama blend (Cascade Pastaza) and the Shawl Version (Light Brown) is worked in fingering weight Shetland wool (Jamieson's Spindrift)(Swoon). They're both fantastic and so very different.


I'm consistently fascinated by how incredibly important yarn choices are when we knit, and how, especially with lace, a project can completely change in nature solely based on yarn construction, weight and fiber. My goal here was to provide a pattern that could have flexible function - if you want a big woolly throw to keep you warm this winter - you got it. If you want a more traditional, Shetland lace shawl - light as a feather and shockingly toasty - you can have that too!


The pattern is worked in the round with a traditional circular shawl construction - started in the center and increasing outward towards the edges as you work. A circular cast-on is recommended but not required - and if you've never tried one, I highly recommend it. You'll never go back! [Great tutorials here and here] My favorite thing about circular shawls is, as you may have guessed, absolutely no purling(!) - and this one is no exception. Also, every other round is plain knitting, so essentially half of the knitting is mindless stockinette, and that's always a plus in my book.


The pattern utilizes a knitted-on edging to finish off. Because elasticity is a prized quality in lace, any and all bind-offs should be avoided like the plague. Knitted-on edgings are a completely wonderful solution to this problem - not only are they equally elastic as the rest of your knitting, but they look great and add an interesting contrasting element (worked perpendicular to the rest of the shawl) to any design.


For you first time Knitted-On-Edgers, this is how it works: when you've reached the last official round of the center section of the shawl, you will no longer be working in the round. With the working yarn you cast on directly the number of sts for your edging (in this case 4) and begin working back and forth on those stitches in the edging pattern, joining the edging to your live shawl sts around the circumference as you go. It's a fascinating technique and a whoooole lot of fun. Read more about circular shawl construction + edgings here [Thanks, as always to Eunny for these exhaustively thorough, wonderful lace compendiums].


As with many of my other patterns, the bulk of the motifs are charted (I'm a chart freak, what can I say.) If you're new to knitting from charts, or want to brush up your skills here is a wonderful tutorial with lots of visual aids that I find very helpful. The pattern includes yardage/dimension/gauge information for both weights listed above, but I always encourage creative yarn choices and love to see how patterns play out with different yarns. Gauge in stockinette for the blanket version is approx 4 stitches per inch, and 6 stitches per inch for the shawl version. As always, though, gauge in lace is variable and should always be determined by your personal preference for the finished fabric.

The pattern is available for 6.50 (USD) in my Ravelry Store, for Ravelry members, or through Paypal. Just follow the buttons below.




The Brooklyn Tweed Guarantee: As a self-publishing designer, I strongly feel that it is my responsibility to you to present a quality product free of errors that is pleasing both from an aesthetic and practical point of view. All patterns that are self-published here at Brooklyn Tweed have been test knit by multiple knitters using various manufactured yarns to ensure the most pleasurable and intuitive knitting experience. I have personally prepared all diagrams and charts as well as knit/photographed samples and designed pattern layouts - soliciting the opinions of knitters prior to publication in an effort to streamline this product. I have done my very best to bring you a pattern that I am proud to stand behind fully. I do my best to respond to concerns or comments as soon as possible and, as always, thank you for your support and encouragement. Happy knitting! -Jared

Judgment at Nuremberg

Titel: Judgment at Nuremberg / Dom i Nürnberg
Genre: Drama
Land: USA
År: 1961
Regi: Stanley Kramer
I rollerna: Spencer Tracy, Maximilian Schell, Burt Lancaster, Montgomery Clift, Richard Widmark, Marlene Dietrich

Handling: Drama om rättegångarna mot tyska krigsförbrytare efter andra världskriget. I centrum står en amerikansk domare, skakande dokumentära bilder från koncentrationslägren och vittnen som avslöjar vad som hänt och vem som ligger bakom.

Omdöme: Man kan egentligen säga att 2/3 av filmen utspelar sig i rättegångssalen och det är också då filmen är som bäst och intressantast. Utanför rättssalen lär man känna domaren Dan Haywood (spelad av Spencer Tracy) som börjar umgås med tyskan Fru Bertholt (Marlene Dietrich). Detta är främst för att man ska få reda på hur domaren tänker då han i rättssalen annars inte säger så mycket. Så på det sättet är det viktigt för filmen. Däremot är scenerna temposänkande och händelsefattiga. Som tur är finns det gott om bra scener i rättssalen.



Det var länge sen jag såg så imponerande rollprestationer av så många i en film. Spencer Tracy i rollen som domare passar bra och sköter sig utan problem. Han är en äldre herre som länge varit domare i USA, men som nu tar sig an sitt största fall. Han överträffas dock av Maximilian Schell som spelar den tyske försvarsadvokaten. Jag har sett honom i ett par filmer tidigare, men hans ansikte hade inte satt sig. Nu kommer jag aldrig glömma honom då han gör en imponerande prestation där han vid ett flertal tillfällen grillar vittnen på ett smart sätt. Han fick också en välförtjänt Oscar för sin prestation (bästa huvudroll, trots att han egentligen har en av många stora biroller). Eftersom alla tyskar talar engelska med tysk brytning (dock inte i början av filmen av någon anledning) så låter det stundtals precis som en viss Peter Sellers när han spelade Dr. Strangelove i just Dr. Strangelove. Den senare kan mycket väl ha fått inspiration av Maximilian Schell.



Richard Widmark spelar den amerikanske åklagaren som inte är lika dominant som sin motpart, men sköter sig fläckfritt även han. Denna veteranskådis har jag sett ett antal gånger och han gör alltid solida prestationer i vilken roll som helst. Blivit en liten favorit på senare tid. Burt Lancaster, som jag trodde var filmens stjärna, spelar en av fyra tyskar som är anklagade för krigsförbrytelserna. Han har dock inte så många repliker som jag hade trott och får inte heller utrymme att agera allt för mycket. Sett honom göra bättre prestationer (i bättre roller), men som vanligt är han bra.



Men allra bäst (även bättre än Maximilian Schell) var nog Montgomery Clift som gjorde en helt sanslöst bra prestation som ett av vittnena som är mentalt instabil, får utbrott, har svårt att koncentrera sig m.m. Det ser nästan ut som om han spelar sig själv, så bra är det ! Och han kan ha spelat sig själv då han några år tidigare råkade ut för en svår bilolycka som gjorde att han fick operera sitt ansikte och fick sen mentala problem. Han var en av de största skådespelarna på 50-talet (tillsammans med Marlon Brando), men efter olyckan var han sig inte lik och begick självmord i mitten av 60-talet. Denna prestation borde han fått sin Oscar för (nominerad), men kanske tyckte de att han var med för lite (20-30 minuter). Men hans scener är oförglömliga, ruggigt bra. Filmen lever mycket på skådespelarinsatserna och utan dem hade det blivit ett lite lägre betyg.

5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.3

Punishment Park

Titel: Punishment Park / Straffparken
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1971
Regi: Peter Watkins
I rollerna: Patrick Boland, Carmen Argenziano, Stan Armsted, Katherine Quittner

Handling: Spelfilm av dokumentärt slag som ställer på sin spets de känslor och ideal som konflikten mellan det borgerliga och olika vänsterrörelser rörde upp under 60-talets slut i USA. Som en inte helt otänkbar framtidsvision presenteras ett grymt bestraffningssystem för oliktänkande, där misshagliga efter en medborgartribunal ställs inför valet att spärras in eller att ta sig igenom "Straffparken"...

Omdöme: Har tidigare sett en film av regissören Peter Watkins och det var "mockumentären" The War Game som visade vad resultatet av en kärnvapenattack mot Storbritannien skulle innebära, vilka efterföljderna skulle bli. Det var en skakande och realistisk bild av en obehaglig situation många länder befann sig i under kalla krigets dagar. Denna mockumentär har en intressant idé där människor som anses vara emot regeringen och har "fel" åsikter ställs inför en tribunal som förhör dem och sen ger dem ett val - 15-20 år i fängelse eller 4 dagar i Punishment Park.



Eftersom alla (så klart) väljer Punishment Park, får vi se vad som inträffar där. Filmen hoppar hela tiden mellan tribunalen och Punishment Park, så ena stunden sitter en person och blir förhörd för att i nästa klipp springa ute i öknen, jagad av beväpnade vakter som ska se till att de inte rymmer. Varje fånge ska ta sig till en viss plats där en amerikansk flagga sitter uppsatt. De har en viss tid på sig (3 dagar tror jag). Man får inte riktigt veta vad som händer om de inte lyckas ta sig till platsen, men det är snart uppenbart att vakterna har i uppgift att skjuta dem om de försöker något. På sätt och vis känns det faktiskt som en föregångare till Battle Royale, fast gjort på ett mer dokumentärt sätt. Man har t.ex. ett brittiskt kamerateam som följer utvecklingen, vilket ger rätt känsla av dokumentär. Jag hade hoppats på en råare och jag vet inte, mer spännande film kanske man ska säga. Men det är fortfarande en bra och annorlunda film som är klart värd att se.

3 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.1