Haute tension

Titel: Haute tension
Genre: Rysare/Thriller
Land: Frankrike
År: 2003
Regi: Alexandre Aja
I rollerna: Cécile De France, Maïwenn Le Besco, Philippe Nahon, Andrei Finti

Handling: Vännerna Marie och Alex beger sig ut på landsbyggden för att hälsa på Alexs föräldrar samt lillebror. Kort efter deras ankomst attackeras gruppen av en galning, som brutalt mördar alla han kan hitta, förutom Alex som blir tillfångatagen och inlåst i en skåpbil. Marie lyckas dock gömma sig och nu är det upp till henne att rädda Alex.

Omdöme: Efter att ha sett À l'intérieur var jag nyfiken på om det här skulle kunna vara något liknande. Jag tycker det skiljer ganska mycket mellan filmerna och detta påminner mer om australiensiska Wolf Creek måste jag säga. Alex är den vackrare av de två och får lätt killar efter sig. Marie är mer av en pojkflicka och det är märks snart att hon nog gillar Alex mer än en vän. Filmen byggs, som vanligt, stegvis upp för att sedan explodera när mördaren dyker upp och börjar terrorisera huset. Marie lyckas gömma sig för den hänsynslöse mördaren, men måste försöka rädda sin vän Alex som blivit tillfångatagen.



Stundtals får den till scenerna, främst runt huset och utanför detsamma. Men när de ger sig iväg i skåpbilen blir det inte riktigt lika intensivt. Det är något visst med att vara instängd på samma ställe. Jag har lite svårt för såna här mördare som bara klampar runt och känns omänskliga hela tiden. Det kanske är därför jag inte riktigt blir indragen i vad som händer och det känns faktiskt mer som en amerikansk film än fransk. Men trots allt inte allt för dålig utan den har några fina egenskaper som t.ex. musiken på sina ställen. Twisten mot slutet är ganska så oväntad, men jag tror nästan jag hade föredragit slutet som var menat innan man ändrade på det där man avslöjar mördaren senare.

3 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto
--------------

15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.8

À l'intérieur

Titel: À l'intérieur / Inside
Genre: Rysare/Thriller
Land: Frankrike
År: 2007
Regi: Alexandre Bustillo & Julien Maury
I rollerna: Alysson Paradis, Béatrice Dalle, Nathalie Roussel, François-Régis Marchasson

Handling: Efter en bilolycka som dödar hennes make lämnas Sarah ensam och gravid. Hon försöker hantera sin sorg, men då plötsligt en kväll dyker en mörk och mystisk kvinna upp på Sarahs tröskel. Kvinnan vill ha något från henne. Något som finns inuti henne.

Omdöme: Den här franska rysaren är riktigt blodig och jag vill gärna dela upp den i två partier som skiljer sig en hel del. Filmen börjar lite långsamt genom att bygga upp huvudkaraktären Sarah som varit med om en bilolycka och får lämna sjukhuset höggravid. Hon sätter sig i en park och fotar föräldrar med sina barn, uppenbarligen fortfarande i sorg över att ha förlorat sin man i olyckan. När hon kommer hem dyker plötsligt en kvinna upp utanför dörren och vet vem hon är. Det är här det hela kommer igång. Det jag gillar är hur intensivt spännande och stämningsfullt det är gjort. Det är inte den där typiskt hjärndöda slasherfilmen som man oftast får se i de amerikanska filmerna. Musiken gör också sitt då den är mycket passande och höjer spänningen.



Sarah blir givetvis vettskrämd när hon attackeras inne i sitt hem och försöker skydda sig så gott det går. Jag måste säga att jag gillar det här mycket under första timmen, eller 3/4. Då är det 4/5. Det är intensivt, välgjort och spännande. Men av någon anledning ska de förstöra under sista 1/4, eller sista 15-20 minuterna, då Sarah plötsligt förändras och det händer några konstiga saker som helt enkelt inte passar in. Det blir för mycket slasher över det hela, antagligen för att de vill ha en stor final. Men filmen kunde lika gärna avslutats mer diskret, då hade detta varit riktigt bra, rakt igenom. Gillar den hur som helst och trots att jag inte är nöjd med avslutningen var detta en skön filmupplevelse. Lite som en blandning av Saw och The Descent.

3- Skådespelare
3 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.2

Demons

Titel: Demons
Genre: Action/Skräck
Land: Italien
År: 1985
Regi: Lamberto Bava
I rollerna: Urbano Barberini, Natasha Hovey, Karl Zinny, Fiore Argento

Handling: En grupp människor får gratisbiljetter till en ny film. Filmen handlar om några ungdomar som råkar väcka en demon till liv när en av dem tar på sig en mask de hittar. Snart börjar det som händer i filmen även hända i biografen...

Omdöme: Manuset står Dario Argento för, musiken står Goblin för och regin Lamberto Bava. Därför hade jag en del förhoppningar på denna film, kanske inte handlingsmässigt, men stämningsmässigt. Filmens stora inspirationskälla är helt klart Dawn of the Dead då det hela utspelar sig i en biograf (jämfört med ett shoppingcenter) och har zombieliknande demoner som förändrats från att vara biobesökare. En film som lånat härifrån är även Scream 2 (i princip hela inledningen på biografen, en tjej går på toaletten). Hur som helst tyckte jag den höll intresset uppe i upp emot 45 minuter, men sen blev det lite för långdraget utan att det kom något nytt.



Den kommer igång igen mot slutet när en av killarna tar saken i egna händer genom att köra runt i biografen på en motocross och svinga ett svärd mot zombiesarna. Filmens avlsutning är också passande och ger ett värdigt slut på det hela. Det gjordes två till filmer som jag nog inte kommer se då detta inte var någon höjdare, men inte heller uselt. Splattereffekterna var välgjorda och så där lagom äckliga, blev ganska mycket bara så man blev lätt "van". Musiken av Goblin var inte det bästa de gjort (det gjorde de väl på 70-talet), men det finns en del passande musik, samt en del hårdrockslåtar som också är annorlunda, men inte alltid passande. Filmen spelades för övrigt in i Berlin, trots att det är en helitaliensk produktion, skumt.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.4

Grand Canyon

Titel: Grand Canyon

Genre: Drama

Land: USA

År: 1991

Regi: Lawrence Kasdan

I rollerna: Kevin Kline, Danny Glover, Steve Martin, Mary McDonnell

Handling: En samling människor vars liv påverkas när deras vägar korsas i den splittrade staden Los Angeles. Filmproducenten Davis, chaffisen Simon, advokaten Mack, hemmafrun Claire - alla behöver förändra något och alla bär de på något som kan förändra...

Omdöme: Jag såg den här filmen för ungefär 4 år sedan, men kom inte ihåg så mycket av den. Kevin Kline spelar immigrationsadvokaten Mack som lever med hemmafrun Claire (Mary McDonnell). En kväll då Mack får problem med sin bil träffar han bilbärgaren Simon (Danny Glover) som hjälper honom när han behöver det som mest. Mack i sin tur försöker hjälpa Mack och hans familj så gott det går. Detta är huvudhistorien i filmen, men även Claire och filmproducenten Davis (Steve Martin) historier kommer påverka utgången av filmen



Det är en på många sätt trevlig film vars musik jag måste nämna då den skapar mycket känslor och ger den rätta stämningen i många scener. Jag tycker också filmen har ett bra flyt från början till slut, även om två karaktärer stör mig lite grann. Det är filmproducenten Davis samt Macks sekreterare Dee (Mary-Louise Parker) (hennes möte med en polisman påminner förresten om Magnolia). När de är med känns det mer som ett mellanspel för det intressantare som Mack (Kevin Kline), Simon (Danny Glover) och Claire (Mary McDonnell) står för. Gillade filmen mer än förra gången och tycker definitivt att man ska se denna om man vill se en föregångare till Crash och Magnolia.

4 - Skådespelare

3 - Handling

4 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

--------------

18 - Totalt

Betyg:

IMDb: 6.7

In Bruges

Titel: In Bruges

Genre: Komedi/Kriminaldrama

Land: Storbritannien/Belgien

År: 2008

Regi: Martin McDonagh

I rollerna: Colin Farrell, Brendan Gleeson, Ralph Fiennes, Clémence Poésy

Handling: De två lönnmördarna Ray och Ken beordras av sin hänsynslöse chef Harry att lämna London. Han skickar dem till staden Brügge efter ett misslyckat uppdrag. Ken passar på att njuta av den vackra staden och dess arkitektur i avvaktan på att det hela skall lugna ned sig på hemmafronten. Ray däremot, tycker Brügge är världens tråkigaste stad och gör sitt yttersta för att få saker och ting att hända. Men vad ingen av dem förstår är att Harry har helt andra planer än semester för dem...

Omdöme: Denna film, som fått fin kritik på IMDb (tog sig ett tag in på Top 250) och av en kompis, visste jag inte så mycket om på förhand. Filmen följer de två lönnmördarna Ray och Ken som ska ligga lågt i den belgiska staden Brügge. Ray (Colin Farrell) vill helst av allt gå på pubar och dricka öl medan Ken (Brendan Gleeson) gärna upptäcker den vackra staden och drar då med sig Ray. Det enda de vet är att de är inbokade på ett trevligt litet hotell i två veckors tid. Harry (Ralph Fiennes), deras chef, ska kontakta dem någon gång under denna period. Ray kan dock inte bara ta det lugnt, utan han får syn på en vacker lokal tjej och en dvärg under en inspelning av en film. Dessa kommer ha betydelsefulla roller längre fram i filmen. Under halva, kanske mer än halva filmen, tyckte jag inte detta var något speciellt. Humorn var smårolig, det hände inte allt för mycket, men trots allt höll den intresset uppe för att man visste att något skulle hända.



Jag tror vändpunkten kom när Harry kom med i bilden. Först genom ett argsint meddelande som innehöll en svordom i varje mening, och sen när han syns på bild för första gången. Det är här filmen blir bra och tar en ny vändning. Harry är på väg till Brügge och det kommer inte gå lugnt till. Snön är på väg, Harry är i stan och allt kan hända. Nu kommer filmen liksom in i en andra andning och även om jag hade föredragit lite mer av denna vara genom hela filmen (och man kunde gärna ha hoppat över mycket av humorn som inte tillför något), så blir det till slut bra. Att man får ihop bitarna är ganska smart och att den blir så pass blodig är också ett plus. Bästa karaktären är Harry, men bästa prestationen tycker jag Brendan Gleeson som Ken ger. Colin Farrell sköter sig också bra med en karaktär som har mycket att bjuda på. Första 2/3 av filmer är en trea/stark trea, sista 1/3 är en fyra.

4 - Skådespelare

3 - Handling

4 - Känsla

2 - Musik

3 - Foto

--------------

16 - Totalt

Betyg:

IMDb: 8.1

Eyewitness

Titel: Eyewitness / Ögonvittnet
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1981
Regi: Peter Yates
I rollerna: William Hurt, Sigourney Weaver, James Woods, Christopher Plummer, Morgan Freeman

Handling: Daryll Deever arbetar som vaktmästare på Manhattan. Hans stora idol är den kvinnliga TV-reportern Tony Sokolow. När en förmögen vietnamesisk man blir mördad i den kontorsbyggnad där Daryll arbetar, kommer Sokolow dit för att göra ett inslag.

Omdöme: Såg delar av denna för ett tag sen av en slump och undrade vad det var för film som hade alla dessa stora namn (två Oscarsvinnare och två Oscarsnominerade). För flera av dem var det i början av deras långa och framgångsrika karriär. William Hurt spelar Daryll Deever, en Vietnamveteran som fick en lätt skada och som nu jobbar som vaktmästare i en kontorsbyggnad. Där jobbade även hans bästa vän Aldo Mercer (James Woods), även han Vietnamveteran, som dock fått sparken efter att han förolämpat den vietnamesiska affärsmannen Long. Efter det att Daryll hittar Long mördad sent en kväll innan han går hem, misstänker han och alla andra Aldo. När sen TV-reportern Tony Sokolow (Sigourney Weaver) dyker upp för att göra ett reportage, ser Daryll sin chans att ta kontakt med sin idol. Han avslöjar inte vad han vet, men ger henne tillräckligt med information för att hon ska bli nyfiken.



I andra roller syns även Christopher Plummer som Sokolows rika och charmiga pojkvän, samt Morgan Freeman i en polisdetektivroll lik den han senare gjorde i Se7en (1995). Det är inget fel på skådespeleriet, även om det endast är James Woods som verkligen utstrålar något extra. Filmen puttrar på i ett ganska trevligt tempo och även om det inte händer allt för mycket vet man att det kan hända saker när som helst. Longs vietnamesiska vänner sköter sin egen utredning och går rakt på sak där de är villiga att gå hur långt som helst för att ta reda på vem som dödade Long. Detta gör att de inblandade hamnar i en del obehagliga situationer innan man får reda på vem som ligger bakom mordet. Filmen lyckades inte höja sig mot slutet, snarare tvärtom. Har i efterhand läst att manusförfattaren hade två halvfärdiga manus som regissören bad honom slå ihop. Det kanske är därför det inte blir så bra som det kunde ha blivit. Men alltid trevligt att se flera kända skådespelare innan de verkligen slog igenom.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:

IMDb: 6.1

The Gunfighter

Titel: The Gunfighter / Hämndens timme
Genre: Västern
Land: USA
År: 1950
Regi: Henry King
I rollerna: Gregory Peck, Millard Mitchell, Helen Westcott, Karl Malden

Handling: Den äldre revolvermannen Jimmy Ringo sägs dra snabbast i västern. Men han börjar bli trött på att döda och ständigt utmanas av yngre förmågor som vill bli berömda.

Omdöme: En mindre känd Gregory Peck-film där han spelar laglöse Jimmy Ringo som är känd som den kanske snabbaste revolvermannen i väst. När han skjuter en ung man i en bar efter det att han försökt sätta en kula i Ringo, blir han varnad att mannen har tre bröder som kommer vilja döda honom, trots att han dödat deras bror i självförsvar. Han rider till den närliggande staden där det visar sig att han känner sheriffen och letar efter någon som bor där. Tiden är knapp då han vet att de tre bröderna är på väg, han har både nya och gamla fiender som dyker upp och vill skjuta honom full med bly plus att sheriffen vill att han ska rida vidare så fort som möjligt för att undvika trubbel. Tiden är knapp på alla sätt och vis...



Det här visade sig vara en trevlig liten film som håller intresset uppe rakt igenom, har ett stadigt tempo utan att vara actionpackad, innehåller en del humor och där man får flera fina prestationer av skådespelarna. Förutom Gregory Pecks prestation som hård, men rättvis och tänkande revolverman, gillar jag prestationen av Millard Mitchell som sheriffen som invånarna i staden kallar mjukis då han aldrig är beväpnad. Men Ringo kallar honom för den tuffaste och hårdaste mannen han träffat och som använder knytnävarna om så behövs. Karl Malden som barägaren är också härlig att skåda och tillför en del humor på ett skönt sätt. Flera av birollerna sköter sig för övrigt bra. Tyckte om det här och något säger mig att detta kan komma att bli en remake. Noterbart är att filmen delvis baseras på den hänsynslösa John Ringo samt att Bob Dylan skrev en låt - "Brownsville Girl" - som handlar om hur han tittar på den här filmen.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.8