Titel: Shadow of a Doubt / Skuggan av ett tvivel
Genre: Drama/Film-Noir/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1943
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: Joseph Cotten, Teresa Wright, Macdonald Carey, Hume Cronyn
Handling: Charlie blir överlycklig när hennes morbror kommer tillbaka hem. Men är han den charmerande finansmannen från Wall Street eller en kallblodig mördare polisen letar efter?
Omdöme: Detta är Hitchcocks film om den typiska amerikanska familjen som bor i den typiska amerikanska småstaden. Den stillsamma och lite trista vardagen behöver förändring känner Charlotte, även kallad Charlie (Teresa Wright). Hon tänker på sin morbror Charlie (Joseph Cotten) som hon alltid sett upp till och känt ett speciellt band med. Snart är hennes önskan uppfylld då morbror Charlie skickat ett telegram om att han snart anländer. Familjen tar sig till tågstationen och välkomnar morbror Charlie som när han kliver av tåget verkar allvarligt sjuk, men snart visar sig vara fullt frisk.
Joseph Cotten ger en övertygande och tillfredställande prestation som den mystiske och oberäknelige morbror Charlie som har en tendens att kunna charma kvinnor i alla åldrar. Likaså tycker jag Teresa Wright klarar kombinationen att till en början vara överlycklig och nästan kär i sin morbror Charlie till att övergå att bli allt mer orolig och rädd. Den typiska Hitchcock-humorn gör sig påmind under filmens gång, främst när pappans vän Herbie (Hume Cronyn) alltid dyker upp under familjens middag för att prata om sätt att mörda någon på, något pappan själv är förtjust i.
Jag tycker dock man märker att detta bara är i början av Hitchcocks storhetstid då hans bästa filmer fortfarande väntade runt hörnet. Det är inte gjort med den där prescisionen som präglar hans allra bästa filmer. Det finns dock gott om godbitar här för att göra filmen sevärd och tillräckligt intressant, men jag känner inte att den tillhör hans övre halva faktiskt. Fotot är det dock inget fel på och här märks det att en skicklig regissör håller i taktpinnen. Man har lyckas komponera många eleganta och stämningsfulla sekvenser med det svartvita fotot.
Några negativa saker värda att nämna var musiken som fyrfaldigt Oscarsbelönade Dimitri Tiomkin står för. Inte att den är direkt dålig, men för att den många gånger försöker ta över scenerna och blir för skrikig. Man saknar Bernard Herrmann i såna här tillfällen när man vet hur mycket hans musik tillförde. En annan sak jag stör mig på var hon som spelar den yngre systern Ann (Edna May Wonacott). Nu var hon amatör och det märks klart och tydligt. En mycket irriterande karaktär dessutom bidrar till att man gärna hade velat stryka henne helt.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
