Titel: Mary and Max
Genre: Animerat
Land: Australien
År: 2009
Regi: Adam Elliot
I rollerna: Toni Collette, Philip Seymour Hoffman, Eric Bana, Barry Humphries
Handling: Animerad film om en osannolik vänskap mellan två brevvänner; Mary en ensam åttaårig flicka som bor i en förort till Melbourne, och Max; en fyrtiofyraårig överviktig man i New York.
Omdöme: När filmen startar står det att det baseras på en sann historia. Då tänker man att det bara är skrivet på skoj då det trots allt är en animerad film och det mesta brukar vara fantasifullt. Men det visar sig faktiskt vara en historia som skiljer sig från de vanliga animerade filmerna. Här är det en historia berättad för vuxna på ett tragiskt sätt som man helt enkelt inte förväntar sig av en animerad film.
Till en början är det dock en del humor och man kan inte låta bli att skratta ett par gånger när Mary och Max blir brevvänner. Hon en flicka i Australien som ställer massor med frågor och han en judisk man i New York som mest beklagar sig över allt negativt i världen. Men filmen går allt djupare in på problemet som de båda har och blir till en ganska så deppig film som jag inte tror barn uppskattar eller förstår. Jag kan inte riktigt säga att det var vad jag hade förväntat mig eller hoppats på, men det är helt klart vågat att göra så.
En sak är iaf säker och det är att Philip Seymour Hoffman passar mycket bra som röst till Max. Jag satt hela filmen och tänkte på vems röst det är och tänkte på en annan skådespelare som låter likt, men det passade inte riktigt. Hans röst tycker jag gör mycket av filmen och jag tycker även historien med Max är den intressantare då Mary mest blir en sidofigur. Det är annars en skickligt gjord animation och jag gillar framförallt det gråa New York. Huvudmelodin är också fin och gör sig bra i många scener.
Betyg:
IMDb: 8.3
