Titel: Der Himmel über Berlin / Wings of Desire / Himmel över Berlin
Genre: Drama/Fantasy/Romantik
Land: Västtyskland/Frankrike
År: 1987
Regi: Wim Wenders
I rollerna: Bruno Ganz, Solveig Dommartin, Otto Sandler, Peter Falk
Handling: Två änglar traskar omkring i i Berlin. En av änglarna blir förälskad i en kvinna av kött och blod, och vill därför bli mänsklig även han.
Omdöme: Regissören Wim Wenders har gjort några fina filmer som jag tidigare sett (Paris, Texas och Den amerikanske vännen). Därför såg jag fram emot denna film som jag nog förväntade mig skulle vara annorlunda än den visade sig vara. 2/3 av filmen, eller kanske mer, är i svartvitt och då och då slängs det in färg. Detta ger en skön känsla till de scenerna som är i färg. Det gör också att man känner för ängeln Damiel som vill känna det människor känner och ser. Stora delar av filmen använder sig även av voice-over då änglarna hör vad människor tänker.
Trots att jag gillar Bruno Ganz (Damiel) och en del scener är bra och träffsäkra, kan jag inte gilla den här filmen så pass mycket. Filmen är långt ifrån lika känslosam och välspelad som Paris, Texas eller Den amerikanske vännen. Filmen är långsam, men det brukar jag inte störa mig på om den lyckas berätta en story på ett för mig intressant sätt. Det blir det inte riktigt här, trots att den som sagt har en del bra och lyckade scener. Fotot är annars bra där man har fina kameraåkningar och bra blandning av svartvitt och färg. Men musiken håller inte någon vidare klass då den gjorde att jag var tvungen att sänka ljudet flera gånger. Även här fanns det dock partier då den var bra, men det var inte ofta.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
Genre: Drama/Fantasy/Romantik
Land: Västtyskland/Frankrike
År: 1987
Regi: Wim Wenders
I rollerna: Bruno Ganz, Solveig Dommartin, Otto Sandler, Peter Falk
Handling: Två änglar traskar omkring i i Berlin. En av änglarna blir förälskad i en kvinna av kött och blod, och vill därför bli mänsklig även han.
Omdöme: Regissören Wim Wenders har gjort några fina filmer som jag tidigare sett (Paris, Texas och Den amerikanske vännen). Därför såg jag fram emot denna film som jag nog förväntade mig skulle vara annorlunda än den visade sig vara. 2/3 av filmen, eller kanske mer, är i svartvitt och då och då slängs det in färg. Detta ger en skön känsla till de scenerna som är i färg. Det gör också att man känner för ängeln Damiel som vill känna det människor känner och ser. Stora delar av filmen använder sig även av voice-over då änglarna hör vad människor tänker.
Trots att jag gillar Bruno Ganz (Damiel) och en del scener är bra och träffsäkra, kan jag inte gilla den här filmen så pass mycket. Filmen är långt ifrån lika känslosam och välspelad som Paris, Texas eller Den amerikanske vännen. Filmen är långsam, men det brukar jag inte störa mig på om den lyckas berätta en story på ett för mig intressant sätt. Det blir det inte riktigt här, trots att den som sagt har en del bra och lyckade scener. Fotot är annars bra där man har fina kameraåkningar och bra blandning av svartvitt och färg. Men musiken håller inte någon vidare klass då den gjorde att jag var tvungen att sänka ljudet flera gånger. Även här fanns det dock partier då den var bra, men det var inte ofta.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
